Jag har börjat vandra.
Det började när jag hade kommit hem från tågluffen som jag gjorde tillsammans med Johanna.
Eller, det började nog under tågluffen.
Jag har ju länge tyckt om att röra på mig och har tidigare sprungit en hel del och de senaste åren har jag gått mycket här hemma.
Stigarna här hemma har jag nött mil efter mil och jag börjar kunna dem rätt väl och plötsligt kom jag på mig själv att googla efter olika leder i närheten.
Kändes lite märkligt men ändå helt naturligt.
Området jag bor i hör ju till Svartådalen och här finns en led som heter Svartådalsleden. Sagt och gjort, jag bestämde mig för att det skulle bli min första vandring. Jag satte klockan på ringning, fixade matsäck, åt frukost, packade ner regnjacka och keps, Puppe körde mig till Västerfärnebo och sedan började jag gå.
Leden i sig är 13 km och slutar vid Parkeringen vid Mattssons Torn.
Där hade Puppe lovat att hämta upp mig men eftersom jag kände mig oförskämt fräsch när jag kom dit så vandrade jag vidare.
Jag hittar ju ingenstans och har ju inget lokalsinne men med Naturkartans GPS-funktion var det bara att traska på 🙂
Döm om min förvåning när jag plötsligt kom ut på vägen till Salbohed och jag lika plötsligt visste exakt var jag var och hur långt det var kvar hem.
Jag gick hela vägen hem och det blev en fin promenad på 21,56 km, härliga timmar för mig själv, jag fick känna att kroppen var stark och på köpet fick jag en liten blåsa under vänster fot.
Jag är ju en nybörjarvandrare och jag tyckte att Svartådalsleden var otroligt fin. Det var på ett ställe där leden gick i skogen och där det var lite svårt att gå, risigt och utan någon direkt stig (det såg ut som det varit skogsmaskiner i farten) men förutom den lilla delen var det inga som helst problem. Variation mellan grusvägar, smala stigar, ängar, åkerlandskap och skog.
Vandringens lärdom var att de svarta långa byxorna i funktionsmaterial blir tunga och lååååånga när de blir blöta, att skorna från IceBugs funkar att gå i trots att de är blöta, jag trivs i mitt eget sällskap och att det mest otippade att det faktiskt är gott att äta matsäck och dricka kaffe i skogen.
