När man är nitton månader så måste ju snöhögen te sig som det högsta av berg.
Mount Boda.
Här snackar vi en liten men dödsföraktande människa.
En människa som skrattar faran i ansiktet, släpper taget och ger sig hän.
Tyvärr är pulkabacken på gården i motljus och det hela går väldigt fort, men om man tittar riktigt noga så hinner man se den nöjda flinet.
Om inte annat så hör man missnöjesyttringarna när åket är slut.
Någon som vågar sig på en gissning hur många gånger jag och Tonåringen bubbade upp Bebis på Mount Boda innan han nöjde sig?
Det har snöat. I ett par dagar har det snöat. Efter månader av grå dimma och regn har det snöat. Det har snöat så mycket att Grannen var hit med traktorn och plogade igår morse. Det är vitt på backen, på taken, på träden och på vägen. Äntligen.
Det är äntligen ljusare. Tro det eller ej men jag anser att det bevisligen är ljusare ute. Min högst vetenskapliga iakttagelse bevisar faktiskt det. I förrgår när jag tittade ut genom fönstret på morgonen så såg jag inget annat än mörker fram till 08.30. Idag kunde jag skönja konturer av landskapet redan vid halv åtta och nu när klockan är tio över åtta så ser jag ända bort till den granne som bor längst bort.
Det är ljusare. Helt klart ljusare.
************************************************************************************* Läs även andra bloggares åsikter om snö, ljusare, vinter, äntligen
Här radar högoddsarna upp sig. Den ena efter den andra. Dagarna efter varandra.
Det var vinter i morse. Bara så där. Över en natt.
Jag kan inte påstå att jag såg den komma. Men här är den.
Allting var täckt med rimfrost. Det var vitt på backen. Det krispade när jag gick över gräsmattan och det var så vackert ute att det ilade i magen.
************************************************************************************* Läs även andra bloggares åsikter om vinter, vackert, kripigt, kallt, rimfrost
Jag längtar otroligt mycket efter att få sova en hel natt. En hel natts obruten sömn. Tänk vilken lyx. Jag börjar också, så smått, längta efter att vi inte ska tycka att det känns som sovmorgon när vi får sova längre än till 04.15.
Jag längtar efter snön. Det kanske låter lite knäppt men jag gör faktiskt det. Jag längtar efter lite kyla och efter snön. Med ett leende minns jag den fantastiska senaste vintern. Den var verkligen helt magisk. Massor med snö. En decimeter rimfrost på träd och buskar. Grannen som kom och plogade. Härliga långa och snabba promenader i gnistrande vinterlandskap.
Jag längtar efter julen. Jag längtar efter att få hänga upp mina julgardiner och efter att få ställa upp ljusstakarna i fönstren. Jag längtar efter de tre veckornas ledighet som jul- och nyårshelgerna innebär.
Jag längtar efter att Bebisens mest hysteriska pillperiod ska ta slut. Efter att saker faktiskt kan få stå och ligga kvar där de ska ligga utan att riskeras att ätas upp eller rivas sönder. Jag längtar efter att inte precis allt ska rivas fram, ner och helt stoppas i munnen så fort tillfälle ges.
Jag vet att det är en relativt kort period och jag vet att den är slut inom en överskådlig framtid. Jag är långt ifrån någon pedant men jag längtar efter en smula lite mer ordning i kökslådorna. Jag längtar efter att inte behöva kliva över drivor av saker innan jag kommer så långt in i badrummet att jag kan sätta mig på toaletten. Inte pedant alls men jag längtar ändå efter att kunna ställa in alla prylarna i badrumsskåpet igen.
************************************************************************************* Läs även andra bloggares åsikter om julen, vinter, sömn, badrum, besticklådor