1:a advent på Holmgården

Publicerat i Reflektioner

Jag fixade det.
Jag fick upp både de rödrutiga gardinerna och ljusstakarna.
Vi har bakat pepparkakor.
Det är till och med dammsuget och skurat.

Det viktiga är ändå att vi har varit lediga idag.
Att helgens utmaning var avklarad.
Att vi fick en stunds vila.
Vi fick vara tillsammans och vi fick vara var för sig.
Det var det viktiga med idag.

053 054 055 056 057

Påminn mig nästa gång

Publicerat i Löpning

Alltså bara för att jag springer 20 kilometer en söndag och inte känner någonting i benen dagen därpå så betyder inte det att jag är någon jävla superwoman.
Påminn mig att jag behöver vila längre en en dag nästa gång jag springer långpass.

Jag gav mig ut idag.
Först kände jag mig peppad att springa.
Så kände jag mig plötsligt jättetrött, seg och helt utan löplust.
Men så tänkte jag att jag brukar ju piggna till när jag väl ger mig ut.

Ja men eller hur?
När jag inte hade piggnat till efter två kilometer utan fortfarande hasade mig fram i snigelfart och till och med tyckte att det var jobbigt när armarna rörde på sig så stängde jag av min Garmin och gick i kantarelldiket hemåt i stället.

Jag ska försöka komma ihåg det själv till nästa gång och gör jag inte det så litar jag på att ni påminner mig.

Fredagkväll

Publicerat i Eva

Ingen löpning.
En chokladbit var vad jag orkade med att plocka ner från skafferihyllan och det kändes ansträngande nog.
Fredagskväll och sista dagen före semestern.
Jag är inne på samma tema som igår kväll.
Slutsomartisttemat.
Vila och återhämtning är det som gäller

Tar min iPhone, mina lurar, ljudboken och går upp och lägger mig nu.

Jag skulle visst med tåget

Publicerat i Eva

Jag var den som var mest lämpad att kliva upp när den där lille vaknade och började morgonkvittra.
Min Älskade hade hållit koll på natten och på Sune och var riktigt trött och gjorde sig således bäst där han låg.
Jag kände mig pigg och stark hela morgonen och planerade för löpning.
Vi får ju besök i eftermiddag så jag tänkte att jag skulle ha löpningen avklarad redan idag.
Planerade för minst 15 km och gärna 17 km löpning.

Så från ingenstans kom tåget.
Det där sömntåget.
Jag blev så trött att jag inte orkade hålla huvudet upprätt, vinglade upp och la mig och sov.
Jag sov som en stock i två timmar.

Jag skulle visst med det där sömntåget när det kom till kritan.

Som vi behöver det här

Publicerat i Familjen

Som vi behöver den här ledigheten.
Jag förstår det nu.
Min Älskade har inte varit helt ledig på ett år.
Vi har inte haft längre sammanhängande tid tillsammans på otroligt länge.
Tonåringen har inte varit hemma en jul någonsin.
Minsting har varit på dagis dag ut och dag in och han har inte ens varit ordentligt sjuk på riktigt länge.

Jag tror till och med att vi har behövt den här kylan som har gjort att vi inte ens har kunnat gå utanför dörren.
Vi har hostat istället.
Hostat, snorat, kinkat, hostat lite till, snorat, kinkat och sovit.
Min Älskade har fått ligga kvar på morgonen för att sova ut och som han har sovit.
Till långt in på förmiddagarna.
Som han är värd det och som han behöver det.
Tonåringen har sovit middag en dag efter det att han sovit tills förmiddagen gick över till eftermiddag.
Minsting och jag har i och för sig varit uppe rätt tidigt några morgnar men som vi har sovit middag.
Igår sov jag tre timmar.
Idag sov vi till 06.29 och jag sov två timmar på eftermiddagen.
Minsting sov tre.

Vi behöver sova.
Vi behöver ladda.
Vi behöver vila.

Som vi behöver den här ledigheten.