Den bästa dagen på året.

Publicerat i Reflektioner

Den allra första dagen när luften är varm.
När luften är riktigt varm.
Solen skiner.
Den dagen när fötterna åker ner i skorna utan strumpor.
När benen är bara och den kortärmade tunikan är på.
Den dagen när jag minns hur det faktiskt är när det är sommar.
Den dagen som jag har längtat efter precis hela vintern.

Den dagen.
Min favoritdag.
Det måste vara den absolut bästa dagen på hela året.

Det har varit den dagen i dag.

Annandag PåskAnnandag PåskAnnandag PåskAnnandag PåskAnnandag PåskAnnandag Påsk

Ett öppet sinne

Publicerat i Minsting, Reflektioner

Tänk att vara så öppna som små barn är.
Så totalt öppna i sinnet.
Det finns inga svårigheter. Det finns bara möjligheter.

Tänk att inte ha lärt sig att det inte går att vara ute bara för att regnet öser ner.
Tänk att tycka att det är precis lika roligt att bada varje dag.
Att inte ha lärt sig att bilen inte stannar kvar på skåpluckan när jag kör med den där och släpper den.
Att det är precis lika roligt att försöka fånga vattnet som rinner som det var att försöka igår, i förrgår och dagarna före det.
Att upptäcka att man tycker att pasta penne faktiskt är allra godast när de äts med händerna medan gröten smakar bäst när den äts med sked.
Tänk att tycka att det är lika fascinerade att hälla vatten ur den tomma flaskan ner i rabatten den trettiosjunde gången (den timmen)  som den allra första gången det gjordes.
Att tycka att när Grannen drar igång sin traktor är det så spännande att benen inte kan stå still utan måste trampa och hoppa omkring i förtjusning.

Tänk att ha ett så öppet sinne.
Allt är möjligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Febernatt blev till feberdag.

Publicerat i Bebisen, Filmklipp

Bebis somnade lugnt igår kväll.
Han vaknade vid 21.30 med en liten kropp som brann av feber.
Ögonen var glansiga och näst intill livlösa.
Han låg bara stilla stilla mellan mig och Min Älskade och pillade väldigt försiktigt i mitt hår.
Medan jag väntade på att Alvedonen skulle verka rannsakade jag mitt minne och mina kunskaper om feberkramper och insåg lätt skräckslaget att de var försvinnande små.
(Idag är de något lite mer uppdaterade.)
Febern sjönk, Bebis somnade och med avbrott för en dl havremjölk efter några timmar så fick vi en relativt lugn natt.

Dagen har varit som dagar med febriga små barn är.
Rätt tråkiga.
En minut i köket, dricka vatten, en minut i soffan, tre minuter på mammans höft, dricka havremjölk, vägra att äta, sova tjugo minuter, dricka vatten, äta lite tinade jordgubbar, dricka lite havremjölk, två minuter i soffan, en minut i köket och vägra att äta.

Rätt tråkig fram till klockan 17.27
Då hände det här.

Och det bara fortsatte och fortsatte.
Med den djupaste koncentrationen hällde han sitt vatten fram och tillbaka.
Mellan olika burkar.
Fram och tillbaka.
I 40 minuter höll han på.
Utan att lyfta blicken mer och fler gånger än absolut nödvändigt.

Han var så koncentrerad och hällde så intensivt att det var fascinerande att få förmånen att vara åskådare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,