Kanske var det en ren tillfällighet

Publicerat i Reflektioner

Vid det här laget är det väl ingen som har missat att vi har flyttat och att vi har flyttat till en ny kommun, nytt landskap och till ett nytt landskap.
Jag har ju redan en gång skrivit om att det känns som om allting faktiskt är bättre här i vårt nya hem och jag tänker inte tråka ut er genom att tjata vidare om förträffligheten med vårt underbara hus som vi trivs så bra i.

Det jag nu ska berätta om handlar om någonting helt annat.
Det handlar om min första kontakt med sjukvården i vårt nya landsting.

Minsting är lite allergisk och har en antydan till böjveckseksem och torr hud.
I alla fall på vintern.
Dessutom har han (alla som någon gång har träffat Min Älskade vet vad jag pratar om) ett öga som vi har märkt skelar en aning.
Eftersom vi behövde ladda upp med lite mjukgörande och annat antikli inför vintern så fördjupade jag mig idag den gedigna bibban med samhällsinformation som dimper ner i varje nyinflyttads brevlåda.
Där hittade jag snabbt telefonnumret till vårt nya BVC, ringer under telefontiden och kommer fram redan på första försöket.

(Redan här blev jag en smula förvånad)

Jag fick tala med en trevlig människa som informerade mig om jag skulle ringa direkt till Salas barnmottagning gällande allting som hade med läkarkontakt för Minsting att göra.
Hon beklagade dessutom att hon själv inte kunde kontakta vårt tidigare BVC för att få Minstings journal överförda utan att jag själv skulle få lov att ringa dem för att göra det.
Så fort hon fick journalerna så skulle hon kalla Minsting på treårskontroll.

Så ringer jag barnmottagningen och kommer till en automatisk telefontidsbokare där jag bokar en tid att bli uppringd på.
En tid som var så tätt inpå att jag nästan inte hann lägga på innan jag blev uppringd igen.
(Det här var 8.25 i morse)
Jag pratade med sköterskan på barnmottagningen och vi pratade lite allmänt om gjorda pricktest, allergiska reaktioner, mediciner och ögon som sticker iväg och kom överens om att sköterskan skulle återkomma till mig när hon pratat med läkaren och att hon antagligen skulle återkomma någon gång under dagen.

Efter tio minuter ringer hon tillbaka och berättar att hon bokat en läkartid åt oss klockan 13.00 och frågar om det är så att vi har en möjlighet att komma då.

(Vid det här laget var jag så förvånad att jag knappt kunde svara på tilltal)

Efter avslutat samtal greppar jag glatt luren för att ringa till vårt gamla BVC under deras ordinarie telefontid och informeras av växeltelefonist att de ställt in dagens telefontid.

(Efter det här telefonsamtalet var jag dock inte lika förvånad längre)

Läkarbesöket genomfördes fem minuter före utsatt tid och gick som en dans.
Minsting både väger, är lång har ett hjärta och dessutom lungor.
Allt detta kontrollerades mycket nogsamt.
Allergier diskuterades, recept på mediciner skrevs ut och även det skelande ögat avhandlades på ett väldigt tillfredsställande sätt.
Träffen avslutades med att den sympatiska läkaren frågade mig hur jag ville att vi skulle gå vidare med allergiutredningarna i framtiden.

Jag kände mig väldigt väl mottagen vid min första kontakt med och vid vårt första besök hos vårt nya landsting.
Jag känner mig fortfarande en smula häpen över att allt (det var ändå en del olika steg) gick så otroligt smidigt och snabbt idag.

Men jag vet inte jag.
Kanske var det bara en ren tillfällighet……..

Det blir bra det här

Publicerat i Foton, Minsting

Minsting har varit hemma hela sommaren.
Eller hemma och hemma.
Hemmen har ju varierat en aning under den här sommaren.
Men han har varit med oss hela sommaren.

Igår var det dags för allvaret igen.
Sommarlovet var slut även för honom.
Det var dags för inskolning på nya förskolan.

Förskolan verkar bra.
Minsting verkar gilla det nya stället.
Föräldrarna tycker att det är bra.

Det blir bra det här.

Många bilder blir det

Publicerat i Familjen

Jag ligger lite efter i min 365 utmaning och försöker komma i kapp.
I alla fall en liten smula.
Därav känslan att jag pepprar er med bilder just nu.
En biltur med Minsting till närmaste by för att hämta ut ett paket blev till en kort fotopromenad som gav sex bilder till utmaningen.
Det är bra resultat.

Jag har liksom inte så mycket att berätta med ord mer än att vi har det bra.
Det är fortfarande så att vi tycker att allting är bättre här.
Jag älskar mina nya löpvägar.
Min Älskade älskar sin studio och närheten till sina vänner.
Älsklingskusinen har varit här igen.
Vi ska på kräftskiva på lördag.
Minsting är lycklig när vi är lyckliga.
Tonåringen är mer harmonisk än han någonsin har varit och verkar nöjd med sitt val av gymnasieutbildning.
Jag funderar på om det inte är dags för mig att köpa nya naglar.
Jag tror att vi alla njuter av närheten till ett större samhälle och av att det inom en timme finns möjlighet att vara i en riktigt stor stad.

Men framför allt så längtar jag efter att få börja jobba.

Det börjar likna ett riktigt hem

Publicerat i Reflektioner

Ett riktigt hem.
Där vi kommer att trivas.
Där vi kan leva och leva gott.
Där jag kan jobba.
Där vi kan leka.
Där vi kan fortsätta njuta, skratta och älska varandra.

 

Dagen idag

Publicerat i Reflektioner

Har varit bra.
Också.

Vilse i Västmanland

Publicerat i Löpning

Eller alltså helt vilse var jag ju inte.
Kände bara att jag var tvungen att kolla lite.
Hur långt jag hade till vägen som jag trodde var väldigt nära.
Den visade sig vara väldigt nära. Det var bara lite träd som skymde sikten.
Om du zoomar in på kartan så ser du en liten pigg på kartan och det var längst ut på den som jag stannade, kollade och bestämde mig för att springa åt det andra hållet i stället.

Det är också där, vid den där piggen, som kurvan som visar pulsen sjunker drastiskt.

Jag är ju inte helt van att spring på de här vägarna ännu och när jag dessutom befann mig på skogsstigar så kände jag mig extra tacksam över att jag tog med mig min älskade iPhone.

Men sprang gjorde jag och stark kände jag mig.
Min Garmin visade en snittid på 6.19/km och jag sprang 7.19 km.
Så fort tror jag nog aldrig att jag har sprungit under så lång tid tidigare i hela mitt liv.

På torsdag blir det intervaller och på söndag siktar jag på långpass.
ÄLSKA intervaller.
ÄLSKA långpass.