Det ljusnar i krumelunten

Publicerat i Eva

Ungen sover.
Alla andra vuxna är någon annan stans.
Tonåringen, som för övrigt snart också är vuxen, är på väg hem på moppen.
Det är tyst och lugnt i huset.

Jag sitter och läser igenom alla gratulationer som strömmat in på FB hela dagen.
Försöker tacka var och en.
Ser hur det kommer nya gratulationer.
Och så kommer de.
Tårarna.
Känslorna.

Känslorna av tacksamhet och kärlek som jag alltid vilar i men som ibland blir så påtagliga att de svämmar över mina ögon.
Vilket liv vi har ändå.
Det är verkligen helt fantastiskt.
Så mycket kärlek att vila trygg i.

Jag tittar tillbaka på det senaste året, halvåret, månaderna och konstaterar att vi har gått igenom en jobbig tid.
Det har varit en riktigt jobbig höst, vinter och vår.

I höstas blev situationen ohållbar för min mamma och vi valde att låta henne flytta hem till oss.
Det var ett stort beslut som innebar stora, och många gånger, svåra förändringar.
För oss alla.
Med den förändringen kom andra stora beslut som måste tas.
Ytterligare saker att bearbeta, besluta om och förändringar.
Så kom sjukdom, akutmottagning, remisser, läkarbesök, ny akutmottagning, sjukhusvistelse, kontakt med kommunen, biståndshandläggare, arbetsterapeut och hemtjänst.
Fler beslut och förändringar.

Så för några veckor sedan blev jag uppsagd.
Ännu mer förändringar
Ytterligare ett par riktigt hysteriska veckor med anställningsintervjuer, funderingar, oro och nya beslut att ta.

Allt det här har tagit på krafterna.
Det har tagit hårt.
Orken har inte räckt till det som jag egentligen behöver för att må bra.
Jag har inte sprungit och jag har inte fotograferat.
Jag har inte orkat.
Kroppen och knoppen har skrikit i protest när jag har tänkt löpning.
Ögonen slutade se i bilder.

Nu känns det som om det faktiskt ljusnar i krumelunten.
Den här veckan och en vecka till sedan kan jag sätta punkt på det senaste kapitlet i min arbetsbok.
Den här veckan och en vecka till, sedan har jag semester.
Den 5 augusti åker jag en ny väg till jobbet.
10 september åker jag till Sicilien.

Jag har börjat fundera på att leta fram löparskorna igen.
I dag frågade Min Älskade försynt om jag möjligtvis inte har funderat på att börja springa igen.
Vännen som ringde sa ”för i helvete Eva, ställ undan bakmaskinen och dra på dig löparskorna igen”.

Jag vet att de har rätt.
Båda två.
Jag börjar längta.
Jag börjar längta efter att springa igen.

Det är nog så att det ljusnar i krumelunten…….

En underbar tid

Publicerat i Reflektioner

I går var jag riktigt modig och åkte till jobbet utan vantar.
I dag åkte jag till och med utan jacka och tog bara täckvästen.
Vi satt ute i solen och fikade.
Både på förmiddagen och efter lunch.
Igår när jag kom hem från jobbet var jag och Minsting och sprang runt på tomten, i skogen, blev jagade av Sune hälsade på grannen och ytterdörren stod öppen.

Det är en underbar tid nu.
En tid av väntan.
Förväntan.
Ljuset är redan här.
Snön är borta och naturen och människorna bara väntar.
Väntar på grönskan.
Väntar på värmen.
På våren och sommaren.
Som vi har längtat.

Lördag 16 april 2011

Publicerat i Reflektioner

Den första varma dagen på året.
Solen skiner.
Ytterdörren har stått öppen sedan i förmiddags.
Jag och pojkarna hemma.
Minsting kan gå ut och in som han vill.
Kärlek.
Påskliljorna och penséerna är planterade.
Verandan är sopad, bordet och soffan doftar såpa.
Mina två söner är ute på gården tillsammans.
Gemenskap.

Det är idag jag har drömt om hela vintern.

Helgens göranden

Publicerat i Reflektioner

Förutom att göra allt det där som vi brukar göra på helgerna så blir det en del utefixande.

Det ska tvättas bil, bytas däck, bäras skräp, sopas veranda och bara njutas av att det är så mycket lättare att vara ute.
Det ska även njutas av solen och värmen och jag antar att det blir en del stenar som ska kastas i tunnan.
(Mer om det i ett senare inlägg)

Om det faller sig så att det passar skulle jag även kunna tänka mig att inhandla några penséer och eventuellt några påskliljor eller kanske pärlhyacinter för plantering i kruka utomhus.

Bara för att hjälpa våren på traven en smula…….

Ett litet ljus i mörkret

Publicerat i Reflektioner

Idag var det faktiskt den första dagen på tre och en halv månad som jag anade att det faktiskt finns en möjlighet att våren kommer tillbaka.
Vid lunch bröt solen igenom det kompakta lagret moln.
När jag gick över parkeringsplatsen till bilen märkte jag att snön var så där svampig som den är när det töar.
Vägen mellan Leksand var bar och till stora delar torr.
Solen var så stark och jag saknade ett par schyssta glajjor.
Jag gick från bilen och in utan mössa och vantar utan att frysa och det mina vänner var väldigt länge sedan jag gjorde.
När klockan var 18.00 var det fortfarande inte helt mörkt ute.

Det känns som det finns hopp…….

Vårstädning.

Publicerat i Foton, Vardagligt

Nu är våren här hos oss också.
Snön håller på att försvinna.
Det är nästan bara den gigantiska högen mot vägen som är kvar.
Gårdstunet är så gott som snöfritt och håller så sakta på att torka upp.
Solen värmer underbart.

Idag var det dags för vårstädning ute.
Tallriset och mossan som har prytt hela vintern åkte ur amplar och blomlådor.
Verandan städades ren från bråte, dammsögs och skurades.
Bordet torkades av och skumgummidynan till soffan plockades fram.
Ytterdörren har stått på vid gavel hela dagen.

Det doftar såpa på verandan.
Dörren står fortfarande öppen.
Årets första verandafika är avklarad.

S5002650

S5002657


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,