För ett tag sedan såg jag en tweet fladdra förbi på Twitter.
Det var Linda som har bloggen Nu när du finns som skrev den.
Det där med att förnya bröllopslöften är kanske det töntigaste som finns näst efter att skilja sig efter tre månader.
Jag frågade henne varför hon tyckte det men fick inte något svar och jag har inte längre någon förhoppning att få det men det satte igång mina tankar.
Eftersom jag tycker att det är otroligt fint att förnya sina bröllopslöften så började jag fundera ordentligt på varför jag tycker att det är fint.
Varför känner jag att jag gärna vill att jag och Min Älskade förnyar våra löften?
Så här är det:
Att vara förälskad är lätt.
Det är underbart, fnittrigt, fantastiskt, euforiskt och man går omkring i ett rus av lycka där allting bara är roligt och lätt.
Livet leker.
Att gifta sig är lätt.
Det är underbart att gifta sig.
Fnittrigt, fantastiskt, euforiskt, allvarsamt och man går omkring i ett rus av lycka.
Men sen kommer vi till själva kärnan till det jag tycker om att förnya sina löften.
Det är att leva tillsammans som är själva utmaningen.
När förälskelsen och bröllopet har varit.
När vardagen kommer.
Då kan det vara jobbigt ibland.
När ungarna är sjuka, när kroppen och hjärnan håller på att sprängas av sömnbrist, när tristessen trampar en på tårna, när man byter bajsblöja med den ena handen och lagar mat med den andra, när det -25 grader kallt och man inte kan gå utanför dörren på tre veckor, när man torkar kräks och snor, när man strävar på med dagislämning och jobb och när lånen ska betalas.
Det är underbart, fnittrigt, fantastiskt, euforiskt och man går omkring i ett rus av lycka där allting bara är roligt och lätt.
Men.
Det kan vara jobbigt också.
Det kan vara tungt.
Det kan vara slitsamt.
Det kan det faktiskt vara.
Att välja att fortsätta göra allt det här tillsammans med den människan jag en gång sagt att jag vill göra det med, det är för mig att förnya sina löften. Att markera.
Att tala om.
Att tala om att efter att jag har levt de här åren och delat all den här vardagen tillsammans med dig så väljer jag att fortsätta leva tillsammans med dig.
Jag väljer dig.
Igen.
Det är för mig att förnya sina bröllopslöften.
Läs även andra bloggares åsikter om bröllopslöften, Puppe och Eva, vardag, kärlek
