Att leva i nuet …..

Publicerat i Vardagligt

När Ungen var liten fanns det inga digitalkameror.
Jag hade inte någon möjlighet att ta kort efter kort för att med en enkel knapptryckning välja bort de exemplar som inte blev bra.
När Ungen var liten var det gammal hederlig kamera med gamla hederliga filmrullar som skickades in för framkallning och för att först en vecka senare kunna beskåda resultatet.
Trots det har jag massor av kort på Ungen när han var liten.

Nu finns det digitalkameror och det är egentligen mycket lättare att ta kort, mycket enklare att ta bra kort ändå tar jag få bilder av bebisen.
Däremot pratar jag mer med bebisen när jag byter blöjor på honom än vad jag gjorde med Ungen.
Jag stannar oftare upp och bara tittar på Bebisen när han sover.
Jag känner mig lugnare och tryggare med Bebisen.
Jag njuter massor av Bebisen men kameran den står oanvänd i köket med fulladdade batterier.

Men jag tar färre foton på Bebisen.

Igår kväll hade vi gäster här.
Mannen Min Älskade hade dukat, fixat, donat, planerat, bjudit in och lagat underbart god mat.
Jag hade, som vanligt, fulladdade batterier i kameran och jag la den i västfickan eftersom jag hade tänkt ta massor av kort.

Jag hade tänkt ta kort på Ungen när han hjälpte till med förberedelserna.
Jag hade tänkt ta kort på Mannen Min Älskade när han stod och grillade.
Jag hade tänkt ta kort på gästerna.
Jag hade tänkt ta kort på Bebisen när han låg i famnen på gästen som rest längst för att träffa oss.

När kvällen var slut och gästerna hade gått hem så hade jag ett leende på läpparna.
Jag hade haft en trevlig kväll.
Jag hade njutit av mina vänners sällskap.
Jag hade njutit av att se Mannen Min Älskade vid grillen.
Jag hade tokskrattat tillsammans med Grannen som är underbart rolig.
Jag hade njutit av att se Bebisen i famnen på gästen som rest längst för att träffa oss.
Kameran låg helt orörd i västfickan.
Jag hade inte tagit ett enda bild.

Med ett leende på läpparna la jag tillbaka kameran på köksbänken.
Med ett leende på läpparna konstaterade jag att jag idag lever mycket mer i nuet.
Med ett leende på läpparna konstaterade jag att jag idag lever mer just här och just nu.
Med ett leende på läpparna konstaterade jag att jag idag njuter lika mycket av att ha mina minnesbilder i huvudet som jag njöt av alla foton för tretton år sedan.
Med ett leende på läpparna så konstaterar jag att jag trivs alldeles utmärkt med att leva i nuet.

Jag trivs underbart bra med här och nu.

______________________________________________________________________________________

När jag läste Isters inlägg ”Ister – träff med en Liten Människa” så föll några av mina tankar på plats och tillsammans med Trollhares kommentar till inlägget blev det en härlig förlängning på mina egna tankar.
Tack Ister och tack Trollhare för att ni hjälpte mig att forma mina tankar till det här inlägget.