En underbar dag

Publicerat i Eva, Familjen

Det var en bra dag igår.
God mat.
Gott vin.
En god tårta.
Men det viktigaste skratt, allvar och vänner.

Idag är det också en bra dag.
Snudd på underbar.
Ungen ville baka lussebullar och vill ungen baka lussebullar så bakar vi lussebullar.
Peter Jöback sjunger O Helga Natt.
Den nya adventsstjärnan lyser.
Julgardinerna är strukna och upphängde
Ljusstakarna är framplockade, utplacerade och tända.

Jag har tårar i ögonen av tacksamhet.
Tacksamhet över mina älskade vänner.
Tacksamhet över att jag har kärlek i mitt liv.
Så mycket kärlek i mitt liv.

Kyssa dina röda läppar

Publicerat i Reflektioner

Eller kanske borde rubriken vara ”Konstiga saker som jag gör”

Eftersom vi har haft gäster som tillsammans med oss har ätit god mat, eldat brasa, skrattat, pratat och druckit öl och vin så har jag:

  • diskat alla tallrikar och glas för att inte Ungen ska komma ner till ett kaos i morgon bitti.
  • dragit tillbaka soffan och köksbordet för att möblerna ska stå som de brukar göra när Minsting kommer ner i morgon bitti

Tänker jag ett varv till så konstaterar jag att det inte alls är så speciellt märkligt att jag precis har gjort det jag har gjort.
Det som däremot är VÄLDIGT konstigt är att jag kan det här texten utantill:

Jag vill inte äga dej
Och peka ut nån väg åt dej
Jag vill inte bära dej
Och springa runt och lära dej
Och bara visa hur man är som mej
För jag älskar när du visar
Att du vet att du har rätt
Och rättar på din rygg
Det är den rakaste jag sett

Jag vill inte binda dej
Och styra eller hindra dej
Jag vill bara ta din hand
Och kyssa dina röda läppar
Kyssa din röda läppar
Kyssa din röda läppar

Jag behöver ingen lag
Och inga jävla föredag
Du är du och jag är jag
Och är det så att din väg
Ändå går till precis intill
Så kan vi bara hjälpas åt
Att komma dit vi vill

Jag kan inte äga dej
Och peka ut nån väg åt dej
Jag kan bara ta din hand
Och kyssa dina röda läppar
Kyssa din röda läppar
Kyssa din röda läppar…

Det faktum att jag helst vill sjunga med högt och att jag KAN sjunga med i vartenda ord kan göra mig lite förvånad.
Men jag slutar fundera över varför det är så.
Jag slutar fundera och lyssnar en gång till istället………… 


Till mina arbetskamrater

Publicerat i Jobbet

Hej alla vänner.
För det är så jag ser er.
Som mina vänner.
Efter 12 år tillsammans så är det liksom lätt hänt.
Eller är ”hej då alla vänner” mer på sin plats kanske?
Så sitter jag här och skriver på det som kommer att bli mitt sista mail till er alla.

Vad vill jag säga då måntro?
Framför allt vill jag säga tack.
Från djupet av mitt hjärta vill jag säga tack för allt.
Tolv år är, i mitt liv, en lång period och vi har ju trots allt hunnit gå igenom en hel del tillsammans under de här åren.
En hel del omorganiseringar, förändringar, personer, flyttar, chefer, sommarpersonal, kassarapporter, VD:ar och lokaler har passerat revy under de här åren.
En del tårar har vi också delat men det jag framförallt kommer att komma ihåg när jag tänker på er är alla skratt.
Alla leenden, alla fniss och alla underbara härligt förlösande gapskratt.
Jag kommer också att komma ihåg resan till Åland, båtturen med Engelbrekt på Siljan, ”Stinky” som stod i fikarummet på Storgatan, när vi lurade Korsgren på Bosses Pianobar och självklart Jonas alla, i vissa fall väldigt förvirrade, visdomsord.

Jag vet att många utav er har tyckt att jag varit sträng och nästintill elak ibland.
För det mesta har ni lyckats dölja det rätt bra för mig men ibland, i spontana situationer, så har det ändå kommit fram.
Som när jag kom upp på HK med Minsting som då var rätt liten och berättade att han åt, sov och bajsade som små bebisar ska och när M med höjda ögonbryn och direkt från hjärtat sa: ”Men tänk att du fått ett sådant snällt barn Eva”
Eller när jag berättade för K att jag skulle sluta och hon också lika spontant och med tårar i ögonen talade om att trots att jag är rätt elak ibland så skulle hon minsann sakna mig.

Det jag ändå kommer att ta till mig och lägga som ett mjukt litet paket bomull nära mitt hjärta är det som K sen sa till mig.
Hon sa att hon nog tyckte att jag hade blivit snällare ”med åren”. Då frågade jag henne när exakt hon tyckte att förändringen från elak till snäll hade skett och hon lutade sig tillbaka, tänkte en stund och sedan konstaterade att den kommit på sista tiden.
”När vi har jobbat så här mycket tillsammans och när vi har lärt känna varandra bättre.”

Jag vet ju att vi är några som kommer att träffas och ha en skitkul kväll ikväll och till er andra som inte kan vara med så vill jag bara säga att jag hoppas att vi inte har setts för sista gången.
Har ni vägarna förbi Sala så är det så gott som tvångs på att åka in till Nya Holmgården och ta en kopp kaffe.
Så tack ALLA för ALLT.
Tack för allt ni har lärt mig, allt vi har delat och för alla minnen ni har gett mig.
Ni har varit, är och kommer alltid att fortsätta vara helt underbara och jag kommer att sakna er.