Kyssa dina röda läppar

Publicerat i Reflektioner

Eller kanske borde rubriken vara ”Konstiga saker som jag gör”

Eftersom vi har haft gäster som tillsammans med oss har ätit god mat, eldat brasa, skrattat, pratat och druckit öl och vin så har jag:

  • diskat alla tallrikar och glas för att inte Ungen ska komma ner till ett kaos i morgon bitti.
  • dragit tillbaka soffan och köksbordet för att möblerna ska stå som de brukar göra när Minsting kommer ner i morgon bitti

Tänker jag ett varv till så konstaterar jag att det inte alls är så speciellt märkligt att jag precis har gjort det jag har gjort.
Det som däremot är VÄLDIGT konstigt är att jag kan det här texten utantill:

Jag vill inte äga dej
Och peka ut nån väg åt dej
Jag vill inte bära dej
Och springa runt och lära dej
Och bara visa hur man är som mej
För jag älskar när du visar
Att du vet att du har rätt
Och rättar på din rygg
Det är den rakaste jag sett

Jag vill inte binda dej
Och styra eller hindra dej
Jag vill bara ta din hand
Och kyssa dina röda läppar
Kyssa din röda läppar
Kyssa din röda läppar

Jag behöver ingen lag
Och inga jävla föredag
Du är du och jag är jag
Och är det så att din väg
Ändå går till precis intill
Så kan vi bara hjälpas åt
Att komma dit vi vill

Jag kan inte äga dej
Och peka ut nån väg åt dej
Jag kan bara ta din hand
Och kyssa dina röda läppar
Kyssa din röda läppar
Kyssa din röda läppar…

Det faktum att jag helst vill sjunga med högt och att jag KAN sjunga med i vartenda ord kan göra mig lite förvånad.
Men jag slutar fundera över varför det är så.
Jag slutar fundera och lyssnar en gång till istället………… 


Så sitter vi här och det känns ok

Publicerat i Reflektioner

Igen blev det inte som vi hade trott att det skulle bli.
Inte alls faktiskt.
Vi hade trott att Min Älskade skulle åka till den stora staden över dagen igår, att jag skulle vara på personaldag med jobbet hela dagen, att vi skulle titta på brasa ikväll och att vi skulle umgås med vänner.

Istället blev det så att vi stod i köket och torkade kräks klockan 06.15 igår morse, att Min Älskade stannade hemma, att jag åkte på personaldagen, att Minsting fick hög feber, att natten blev stökig, att brasan och vännerna får klara sig utan oss.

För vi sitter här.
Det känns dessutom helt ok.

Vilken jävla kväll.

Publicerat i Eva, Reflektioner

Kvällen började med ett par udda beslut.
Redan tidigare under dagen hade jag bestämt mig för att springa på kvällen.
Så när Minsting hade somnat ändrade jag mig.
Då bestämde jag plötsligt att jag skulle tvätta några fönster i köket.

Odd decision som Hugh Grant skulle ha sagt.

När två fönster var tvättade och klara och klockan bara var tio i sju så bestämde jag om mig igen.
Lika plötsligt bestämde jag mig för att jag skulle springa ……. också.

Ytterligare ett udda beslut.

Hem, i duschen och tidigt i säng.
Sen började det.

Jag som alltid somnar och sover som en stock låg och vred mig som en kålmask.
Tonåringen var inte hemma och även om vi bor väldigt mycket på landet så var det inte en vanlig fredag utan det var trots allt Valborg.
När jag precis hade slumrat till så drog någon igång en massa fyrverkerier.
När det hade blivit tyst och jag precis hade slumrat till igen då ringer telefonen.
I vanliga fall hade jag låtit den ringa men eftersom det var Valborg och Tonåringen inte var hemma så vinglade jag ner för att upptäcka att jag precis inte hann svara.
Så somnade jag ingen bara för att vakna med ett ryck, titta på klockan och inse att det var en halvtimme efter det att Tonåringen skulle vara hemma och att han INTE hade petat på mig för att rapportera sin närvaro.

Det visade sig, så klart, att han var hemma och hade rapporterat sin  närvaro till Min Älskade.

Sen kunde jag sova.
Äntligen!
Som en stock.

Ända till klockan 05.07

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,