Dag 29 – Min favoritplats

Publicerat i Bloggen, Eva

Det går inte fort med den här 45dagarns utmaningen som jag håller på med.
Men det går sakta.

För fem år sedan kanske jag skulle ha svarat Thailand.
För tio år sedan skulle jag kanske ha svarat jobbet.
Men nu svarar jag att min absoluta favoritplats är hemma.

Jag har aldrig trivts så bra hemma som jag gör här.
Huset är underbart.
Varmt, välkomnande och kärleksfullt.
Gräsmattorna är gröna på sommaren och ordentligt vita på vintern, ängarna blommar runt knuten på våren, uthusen är stora, grannarna är trevliga och byn som huset ligger i är en bra by att bo i.

Naturligtvis inser jag att det inte bara är huset i sig som är orsak till att hemma är min favoritplats.
Hemma kan vara i vilken lägenhet eller hus som helst.
Hemma kan vara på vilken geografisk plats som helst.

Hemma är där jag är tillsammans med min familj.
Hemma är min absoluta favoritplats.

Dag 28 – Min rädslor

Publicerat i Bloggen, Eva

Jag är, precis som många andra, allra mest rädd för att det ska hända min älskade familj någonting.
Sedan jag fick mitt första barn har det alltid snört ihop sig i magen på mig när jag har hört eller sett en ambulans i vår lilla stad och jag inte har haft direkt ögonkontakt med mitt barn.
Så är det fortfarande.
Jag ska inte säga att jag blir livrädd men lite nojig är jag allt.

I tisdags kväll var jag ner till Rättvik för att hämta ett paket.
På vägen passerar jag brandstationen och precis när jag skulle åka förbi för att hasta hemåt så slog varningslamporna på och jag stannade.
Medan jag såg en ena bilen efter den andra med brandmän som sladdade in på parkeringen tänkte jag i mitt stilla sinne att brandbilarna antagligen inte skulle åt samma håll som jag.
Det skulle dom.
Direkt var jag tvungen att ringa hem bara för att höra Min Älskades röst och för att få höra att det inte brann hos oss eller våra närmaste grannar.

Inte livrädd men lite nojig.

Sen är jag otroligt rädd för fåglar också och inte speciellt kaxig på höjder högre än en köksstol.

Dag 27 – En första

Publicerat i Bloggen, Eva

En första vaddå för någonting?
Jag har inte en aning.
En första blick i spegeln på morgonen kanske.
Eller nä, vid närmare eftertanke inte.
Det är inte den trevligaste av syner.
Den femte eller sjätte blicken i samma ställe är helt klart trivsammare.

En första kopp kaffe på morgonen då?
Ja, absolut.
Ett måste.
En livsuppehållande åtgärd.
En njutning.

Så för det bli.
En första kopp kaffe på morgonen.

Dag 26 – Det här får mig att gråta

Publicerat i Bloggen, Eva

Jag är en väldigt lättgråten person.
Eller jag har i alla fall varit en väldigt lättgråten person.
Frugan har alltid sagt att det bara är olyckliga människor som gråter lätt.
Att de liksom tar tillfället i akt.
Jag har inte riktigt trott på det där.
Tidigare.
Men det är faktiskt så att jag inte alls gråter så mycket och så ofta nu för tiden.
Jag kommer inte ens ihåg när jag senast grät riktigt ordentligt.
Kanske har hon rätt ändå.
Jag var nog olycklig då.
Nu är jag ju lycklig.

Men jag gråter oftast när det har varit en tid av oro.
När oron väl släpper.
Då kan jag gråta.
När spänningen släpper så är det precis som dammluckorna öppnas och skiten måste ur systemet.

Sen kan jag gråta av lycka.
När jag ser mina pojkar.
Eller när jag sitter i köket och hör pojkarna fixa och dona i vardagsrummet.
Eller när Minsting precis har somnat och jag ligger och tittar på honom.

Det kan få mig att gråta.
Tårar av lycka.

Dag 25 – Det här får mig att må bättre

Publicerat i Bloggen, Eva

PromenadskorJag mår bättre av många saker.

Magiska stunder med min familj får mig att må otroligt bra.
Vackert väder , sol som gnistrar i snö, att bada i havet, att åka spark tillsammans med Tonåringen, att höra Min Älskade fnissa och se Minsting sitta vid sin mormors matbord och äta får mig också att må bra.

Men det som alltid funkar är träning.
Jag har lämnat mycket ilska, besvikelse och sorg efter mig i diverse gymnastikhallar efter ett hårt gympapass.
Löpning.
Löpning får mig att må bättre.
Så är det.

Det rensar.
Rensar humöret.
Rensar tankarna.
Rensar bort frustration.
Rensar bort mycket av det negativa.

Inte undra på att Min Älskade vill att jag ska springa.
Att han gläds varje gång jag kommer igång med träningen igen.

Han som en gång sa ”men stick ut och spring med dig Eva för du är mjäll som sommarvitkål när du kommer tillbaka efter en löptur”.

Dag 23 – Ett annat ögonblick

Publicerat i Bloggen, Eva

Det får bli det ögonblicket som kom efter den absolut värsta kvällen i mitt yrkesverksamma liv.

Den kvällen när Melodifestivalen för första gången var i Falun.
När jag var inbjuden att mingla på efterfesten, när telefonen ringde när jag var på väg dig och den dåvarande pojkvännen frågade om jag hade några svarta byxor med mig och när jag spenderade kvällen, natten och morgonen med att servera.
Iförd skitsnygga (att mingla i) svarta stövlar med hög klack.
Den kvällen som jag blev ensam på golvet med 300 gäster som åt buffé.
Den kvällen som Kayo tittade på mig, på mina skitsnygga svarta stövlar med hög klack och sedan log medlidsamt.
Den kvällen när det till slut stod disk staplad på golvet i meterhöga travar.
Den kvällen när jag slängde ut VemVetMestRikardOlsson ur personalköket med en väsning.

Det får bli det ögonblicket när jag sätter mig ner, när klockan är 06.50 på morgonen, när jag sippar på champagnen som jag blir bjuden på, när jag gråter…………….och tar av mig mina svarta och skitsnygga svarta stövlar med hög klack.

Veckans sämsta

Publicerat i Bloggen, Foton

Jag är ju lite fast i det här med foton just nu.
Foton och fotoutmaningar.
Jag tycker att det är roligt och kanske kanske är det så att jag faktiskt är fotointresserad.
Jag håller fortfarande på att försöka utröna om det faktiskt faktiskt är så.
Funderingar om det är så att jag ska önska mig en liten systemkamera i födelsedagspresent finn.

Hur som.
Liw har en fotoutmaning som jag gillar.
Den handlar om veckans sämsta bild.
Om att bjussa på sig själv och om att släppa lite på prestigen vad det gäller den perfekta bilden till inlägget.
Sådant har jag INGA som helst problem med.
Jag älskar riktigt dåliga bilder och de får gärna vara mina egna.

Så här kommer mitt bidrag till veckans absolut sämsta bild.
Ett bevis i hur dåligt det kan bli när jag provar fotoappar som jag inte förstår mig på.

Veckans sämsta