Det här med statistik

Publicerat i Tonåringen

Jag, Min Älskade och Tonåringen satt vid köksbordet och pratade igenom vad som ska hända i veckan och att den kommer att innebära en hel del logistik.

Puppe: Ja, men jag kan inte köra dig till Mora på moppekursen imorgon för jag har en hel del logistik att ta hand om.
Tonåringen: Ja men vadårå? Den kan du väl ta hand om i bilen.
Puppe: Hur menar du nu?
Tonåringen: Ja men vadårå? Det är väl bara att du logistikar i bilen på väg till Mora.
Eva: Kväver ett fniss.
Puppe: Spärrar upp ögonen.
Tonåringen: Ser tonårigt självsäker ut.
Puppe: Men du, har du riktigt koll på vad logistik innebär.
Tonåringen: Ja det är väl självklart
Tonåringen: Himlar med ögonen.
Puppe: Himlar med ögonen.
Eva: Kan inte hindra fnisset som bubblar i magen.
Puppe: Men ta och förklara det för oss är du snäll.
Tonåringen: Ja men man har den framför sig och sedan tittar man på den.
Puppe: Ser ut som han tittar på en alien.

Tonåringen: Eller det är väl statistik jag menar……..

Himlen var nära

Publicerat i Eva


Den senaste tiden har jag ätit LCHF och jag tycker att det har funkat jättebra.
Sedan jag bestämde mig för att äta lite fruktsallad tillsammans med turkisk yoghurt och vispad grädde till frukost så har det fungerat väldigt bra.
Mycket bättre än förra gången jag testade.
Knäckebrödet och kakorna till fredagsfikat har inte lockat det minsta och som lök på laxen känner jag att jag har minskat en aning i omfång.
När jeansen som för några månader sedan var så trånga att jag inte använde dom numer är de jeans jag tar på mig när jag ska ha några som är riktigt bekväma då känns det roligt.

Men den här veckan har jag fuskat.
Som jag har fuskat.

I måndags när jag skulle äta lunch tillsammans med en vän insåg jag plötsligt att om jag inte fick sushi så skulle jag dö.
Jag fick sushi.
Tanken att jag skulle fota tallriken fladdrade förbi medan vi satt och väntade men i samma ögonblick som sushin kom på bordet försvann tanken.
Jag kastade i min mina nio bitar och hade kunnat äta ett par till.
Himmel vad gott det var.

Igår var jag tillbaka på samma sushirestaurang men med en kollega.
Tanken att jag skulle fota hinna fota tallriken den här gången fladdrade förbi medan vi satt och väntade men i samma ögonblick som sushin kom på bordet försvann tanken.
Himmel och plättar vad gott det var den andra gången också.

Jag måste ha haft ett uppdämt behov av sushi, eller möjligtvis av fisk, för jag har varit riktigt nära himlen två hela gånger den här veckan.

En välbehövlig löptur

Publicerat i Eva, Löpning

24 juli 2010Som jag behövde den här löpturen också.
Kanske ännu mer än den förra.

Det regnade.
Ett tag funderade jag på att strunta i att ta med min iPhone och bara springa med en klocka eftersom det regnade så.
Tack och lov fick Min Älskade mig på andra tankar.
Med min iPhone väl inlindad i en plastpåse med öppningen nedåt och instoppad i hållaren på armen gav jag mig iväg.

Det regnade på ett underbart sätt.
Det var ett lätt regn men den första kilometern var det ett rätt kraftigt lätt regn som tyvärr avtog så småningom och förvandlades till någonting som knappt var ett duggregn.

Härligt var det och bra gick det.
Det kändes bra.
Jag kände att jag behövde en utmaning så jag tog rundan som är lite kuperad och det gick hur lätt som helst.
Inte fort men lätt.

Men en sak bara.
Vem fan var det som kom på att jag skulle avsluta med den där fruktansvärda backen som jag ALDRIG tidigare har sprungit uppför bara nedför?
Vem var det?
Jag bara undrar…….

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Den där underbara känslan

Publicerat i Löpning

100804 Som jag behövde den där löpturen som jag kom iväg på till sist.
Jag stod ombytt och klar och funderade ändå på att skjuta på det till imorgon.
Men jag gjorde inte det.
Jag snörade på mig skorna, monterade i hörlurarna, knäppte igång tekniken och stack ut.

De första två kilometerna var rätt tunga.
Många tankar som virvlade i huvudet.
Till slut var jag tvungen att be tankarna bokstavligen dra åt helvete och lämna mig ifred i alla fall en halvtimme.
Jag skruvade upp musiken och fokuserade på att rensa huvudet.

Då kom den.
Plötsligt.
Den där märkliga och underbara känslan av att kunna springa hur långt som helst.
När jag kom tillbaka ut på 301:an så kändes det som om jag skulle kunna fortsätta springa ända ner till Rättvik.
Hur lätt som helst.
Nu gjorde jag inte det den här gången men jag fick i alla fall ihop nästan 7 km.

Idag var det lätt och jag njöt.
Som jag har längtat efter den där känslan.
Det är den som har gjort att jag har orkat börja om igen och igen och igen efter alla infektioner som jag haft.
Längtan efter den där känslan att just orka springa hur långt som helst.

Det är en underbar känsla.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dagens mest oväntade.

Publicerat i Eva

solbrillor

 

 

 

 

 

 

 

Att jag skulle känna riktig tacksamhet över att det låg ett par kvarglömda glajjor på jobbet när jag skulle köra till den större staden mitt på dagen.
Det var utan tvekan dagens mest oväntade.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Helt underbart.

Publicerat i Bebisen, Böcker

När Älskade Kusinen var här senast så hade hon med sin några nya böcker till Bebisen.
Det var inte succé vid första anblicken.
Bebisen gillar de böcker han har och tittade skeptiskt på de nya.
De har legat framme men inte alls varit populära.

Förrän nu.
Nu ligger Totteboken rätt högt upp på listan för mest lästa böcker.

Men bäst är nog boken om Bäbis.
Tycker jag alltså.

 scan0003

 

 

 

 

Boken handlar om Bäbis som är lessen.
Bäbis vill inte ha nappen, inte nallen, vill inte dricka, inte äta och inte läsa bok.
Bäbis vill upp i famnen.
Bäbis vill kramas.

scan0004

 

 

 

 

 

När vi läste boken för etthundrafemtioelfte gången och kom just till sidan där Bäbis vill kramas så tittade Bebis på mig, böjde sig fram, sträckte fram sina armar, la sin kind mot min och kramade mig.
Nu ska vi kramas varenda gång vi kommer till just den sidan.
Oavsett om han sitter i mitt knä, sitter eller står bredvid mig så ska vi kramas.

Helt underbart.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Jag gjorde det.

Publicerat i Eva, Löpning

Jag har klarat det.
Jag gjorde det.
Tidigare än jag trodde.

Jag har sprungit en mil.
Jag sprang hela tiden.
Jag upprepar.
Jag har sprungit en mil och jag sprang hela tiden.
Varenda meter och varenda minut.
Hela tiden.

Efter sju kilometer, när jag kom in på den lilla grusvägen, så kändes det helt mysko.
Det kändes som om jag verkligen skulle kunna springa hur länge som helst.
Kroppen bara sprang.
Av sig själv.
Det var inte jobbigt och det var inte ens flåsigt.
Det var bara underbart.
Befriande.

Jag gjorde det.
Jag sprang en mil.

FAAAAN VAAAAD JAAAAG ÄÄÄÄÄR BRAAAAAAAAAAA!

************************************************************************************* Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,