Den stora tröttheten

Publicerat i Eva, Reflektioner

Har varit ledig några dagar nu.
Det har varit lata dagar.
Sköna dagar.
Vi har varit ute och åkt pulka.
Jag har till och med varit ute och sprungit.
Känt att jag har laddat de där batterierna som var rätt slitna.

Men idag slog den till.
Den där känslan som gjort att jag längtat efter att gå och lägga mig från den stunden jag klev upp.
Känslan av att bara vilja ligga ner i soffan och blunda.
Bara en liten stund.
En pytteliten stund bara……..

Hur överlevde vi?

Publicerat i Reflektioner

Tänk hur det var.
Då när Minsting vaknade så där fruktansvärt tidigt.
Så där fruktansvärt tidigt under så fruktansvärt lång period.
Jag tror att perioden var nästan två år.
Tänk att ha ett barn som vaknar mellan 04.10 och 05.40
VARJE morgon i nästan två års tid.
Att tycka att 05.30 nästan är sovmorgon.

I morse var det min tur att gå upp och Minsting vaknade just 05.40 och jag var helt sanslöst trött.
När jag satt här nere i soffan och försökte hålla ögonen öppna till Bolibompa funderade jag på hur det var då.
Hur gjorde vi?
Hur orkade vi?
Hur i herrans namn överlevde vi?

 

Plötsligt händer det

Publicerat i Minsting

Precis när vi promenerar på kanten till totalt sammanbrott.
När vi är så trötta så vi inte orkar prata med varandra.
När skratten har tagit slut och när leendena börjar sina.
När irritationen är den vanligaste känslan och när inte ens solen och värmen lindrar.
Precis när vi håller på att bli galna.
På riktigt.
Av trötthet.

Då händer det.
Då slår Minsting på radarn igen.
Katastfrofradarn.

Plötsligt händer det.
Minsting sover hela natten utan ett ljud.
Minsting sover till klockan 05.45

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

En nackdel med det underbara ljuset.

Publicerat i Vardagligt

Det är härligt att ljuset är tillbaka.
Och värmen.
Igår kväll var det en underbar kväll.
Solen värmde sent
Det var alldeles vindstilla.
Sommarblommorna blev planterade i amplar och blomlådor.
Det var en magisk kväll.

Rent spontant kan jag dock se en liten stor nackdel med det underbara ljuset.
Det gör att det är svårt att komma i säng och somna tidigt på kvällen. 
Följden av det är att tröttheten är, om möjligt, ännu mer förlamande när Bebisen vaknar klockan 04.40, är glad, har bajsat och vägrar att somna om.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det är skillnad att vara två.

Publicerat i Bebisen, Familjen, Kärlek

Jag har så gott som alltid varit ensamstående mamma.
Så gott som alltid.
När Tonåringen var bebis så kan jag inte påstå att jag tyckte att det var direkt jobbigt.
Jag har ändå varit ensam om alla beslut.
Det var inte lätt men jag kommer inte ihåg det som direkt jobbigt.

Nu är jag inte ensamstående mamma längre.
Nu är vi två.
Två som delar.
Två som delar på det praktiska.
Två som byter blöjor.
Två som matar.
Två som tröstar.
Två som leker.
Två som delar på ansvaret.
Två som njuter.

Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att det kunde vara så här att vara småbarnsförälder.
Att det kan vara så här enkelt att ha en bebis.

Visst suckar jag när jag tar upp leksaker, plastburkar och träslevar från golvet för tionde gången den dagen. Visst är jag gråtfärdig av trötthet ibland.
Visst suckar jag uppgivet när Bebis vaknar 04.50 morgon efter morgon.
Men det gör mig inte mentalt trött.
Jag tycker inte att det är jobbigt.
Jag tycker att det är den enklaste saken i världen att ha en bebis.

Det är en enorm skillnad att vara två.
Att vara två som delar.
Det är kärlek det.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nu är det slutammat.

Publicerat i Bebisen, Vardagligt

På riktigt.
Jag har inte ammat på tre dygn.
Tidigare ammade jag bara på morgonkvisten men det höll inte längre.

Bebisen sov inte bra.
Han vaknade och somnade om, vaknade och somnade om, vaknade och blev ammad och somnade om och vaknade mellan kl 04.20 och 04.50 i ett väldigt missnöjt tillstånd och lugnade sig inte förrän vi klev upp.
Till slut blir man desperat.
Vi har funderat, möblerat om i sovrummet och börjat ge Bebisen gröt på tidiga morgonkvisten istället.

Jag måste säga att det har blivit en positiv förändring.
När han vaknar vid fyra tiden på morgonen så får han lite gröt och sedan somnar han om.
Hur tyst och nöjd som helst.
När han sedan vaknar vid sextiden är det med ett leende på läpparna istället för med ett missnöjt illvrål och vi kan ligga kvar och mysa (läs: Bebisen härjar omkring i sängen medan Mamman och Pappan försöker vakna) innan vi traskar ner för trappen för att börja dagen.
Av någon outgrundlig anledning så sover han även bättre under första delen av natten.
Märkligt tycker jag.
Men underbart skönt.
Plötsligt så känns sammanhängande sömn från 21.30 till 03.30 som en evighet.

Jag saknar amningen.
Allra mest saknar jag de fantastiska amningshormonerna som jag tror håller på att helt försvinna ur min kropp.
Ni vet de där hormonerna som gör att man orkar trots lite sömn.
De där hormonerna som gör att man nästan känner sig speedad när man rimligtvis borde känna sig trött.
De där härliga amningshormonerna.

Det känns som om det inte alls är många av dem kvar i min kropp nu.
Just nu känns det att de är helt spårlöst borta……….


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Trött.

Publicerat i Vardagligt

Jag är så trött.
Trött i huvudet.
Tankarna är sega och trötta.
Kroppen är seg och trött.

Bebisen har sovit helt OK de senaste nätterna men vaknat omänskligt tidigt.
Jag har jobbat mina första tre dagar på över nio månader.
Det är otroligt grått, fuktigt, slaskigt, skitigt, dimmigt och tråkigt ute.

Jag vill lägga upp jeansen men orkar inte.
Jag vill prova om jag kan ha min snygga röda blus men orkar inte.
Jag vill plocka fram snygga skor att ha på jobbet men jag orkar inte.
Jag vill kommentera på en massa bloggar men orkar inte.
Jag vill läsa tidningarna på nätet men orkar inte.
Jag vill engagera mig och skaffa mig åsikter men orkar inte.

Jag är trött.
Jag läser på Soulsisters blogg om ett ställe där hon har beställt the.
Coozy heter det.
Jag surfar dit och kollar runt lite.
Mysigt är det där.
Jag läser om rött the.
Om grönt the.
Jag läser om underbara dofter och smaker.

“Smaksatt med ingefära och grapefrukt. Med bitar av ingefära, citrongräs och citronskal. Även myntablad, peppar och ringblomma.”

Underbara beskrivningar av dofter och smaker.
Vackra bilder på förförande theblandningar.

“Svart te smaksatt med choklad och rom
samt bitar av chili och vit choklad.”

Det låter verkligen underbart.
Jag känner hur det doftar av dessa underbara theblad i köket.
Jag är så trött att jag nästan håller på att beställa.
Jag är så trött att jag helt och hållet har glömt bort att jag faktiskt inte tycker om the.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En vecka senare.

Publicerat i Familjen

Idag är jag glad. 
Jag är trött.
Väldigt trött men väldigt glad.
Jag känner en enorm tacksamhet.

Idag är jag glad över att jag inte behövt ringa 112.
Jag är glad över att jag inte behövt se Mannen Min Älskade åka iväg i en ambulans.
Jag är glad över att hela mitt inre inte rivs av rädslor.
Jag är glad över att mina händer inte darrar.
Jag är glad över att Ungen är hemma.
Jag är glad över att Svärmor är här.
Jag är glad över att jag inte är ensam hemma med Bebisen.
Jag är glad över att det inte kommer att vara tomt i sängen bredvid mig när jag snart ska gå och lägga mig.

Det har varit en vecka från helvetet.
En helg och en vecka fylld med rädslor.
Nu är den helgen och den veckan över.
Rädslorna har släppt.
Tröttheten kommer när spänningarna släpper.
Kroppen känns tung.
Tankarna flyter lika trögt som sirap i en burk som stått i kylskåpet.
Det har varit en vecka från helvetet.
Nu är den veckan slut.

Nya dagar.
Spännande dagar.

*******************************************************

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,