Slut som artist

Publicerat i Reflektioner

Jag är trött nu.
Riktigt riktigt trött.
I går kväll var jag så trött att jag trodde jag skulle börja gråta innan jag kom upp i sängen.
När Minsting kröp nära och viskade i morse var jag så trött att jag inte ens kunde röra kroppen, kände extra mycket kärlek för Min Älskade som gick upp och sov vidare till 08.39

Jag började fundera lite på hur det kan komma sig att jag är så trött.
Det är ljust ute, jag tränar, jag är lycklig, jag äter bra och jag sover på nätterna.
Men det är ju så att det har varit en tuff period.
De senaste 18 månaderna har varit rätt tuffa.
Kärmor som var så sjuk och gick bort.
Vantrivsel på mitt förra jobb och ett besked om varsel som gjorde att vi beslutade oss för att flytta.
Hitta nytt hus.
Hitta nytt jobb.
Hela förra semestern ägnade jag åt att packa, kasta, packa och förbereda flytt.
Så ett nytt jobb, ett nytt hus, en ny stad, ett nytt liv.
All väntan, all osäkerhet, alla beslut och all vånda innan bitarna i alla olika 1000-bitarspussel fallit på rätt plats.

Det är egentligen inte så konstigt att jag är lite trött just nu.

Jag har en dag kvar.
Sedan är det semester.
I fyra härliga långa veckor.

Dags att göra slut

Publicerat i Reflektioner

Fredag den 24 februari 2012 har varit en kass dag.
Den började förfärligt och fortsatte rätt dåligt.
Avslutningen blev aningens bättre.
Dagen har ändå lämnat trötta ögon, ett huvud trött efter att ha tänkt tunga tankar och en trött själ efter sig.

Det är lika bra att göra slut på fredag 24 februari 2012.
Tvätta av det som är kvar av mascaran.
Hoppas på att Min Älskade satt bäddvärmaren på trean, krypa ner och tro att lördagen 25 februari 2012 blir en bättre dag.

Veckan är slut

Publicerat i Eva

Minsting ligger och sover.
Min Älskade och Tonåringen tittar på något jubileumsavsnitt av The Simsons.
De skrattar dessutom så de kvider.
Jag är inte ett dugg intresserad.
Inte det minsta.
Vi är fortfarande inte 100% krya.
Eller också har skiten tagit om.

Jag struntar i det här nu, tar Arn med mig och går upp och lägger mig.

What a day

Publicerat i Eva

Sent igår kväll.
Tidigt i morse.
Iväg till jobbet.
Åka med kollegor till lite större stad.
Träffa andra kollegor från hela Dalarna.
Dricka kaffe.
Konferera sig.
Lyssna på viktiga saker.
Äta lunch.
Säga viktiga saker.
Svara på frågor.
Dricka kaffe.
Konferera sig lite till.
Åka med kollegor tillbaka till kontoret.
Åka hemåt.
Handla sig lite.
Köra hem.
Komma hem mycket senare än vanligt.

Pussa på familjen.

NU är jag helt slut.

Det suger elefantba**e

Publicerat i Eva

Det gör det verkligen.
Jag är så trött på sjukdomar nu.
Vi är inte allvarligt drabbade i vår familj.
Det är inte något större fel på oss så kanske är det förmätet att tycka att det är jobbigt.

Men jag kan inte hjälpa det.
Jag tycker att det är för jävla mycket vanliga sjukdomar  nu och det har det varit hela vintern och våren.
Minsting har varit snorig och febrig varannan vecka.
Jag har haft halsont och feber med jämna mellanrum och ätit penicillin.
Vi har kräkts och haft diarré.
Vi har fått lov att i sista stunden tacka nej till 50-års kalas, till dop och vi har haft en totalt misslyckad och magsjuk påskhelg.

Nu är det midsommar och fjantig som jag är så hade jag faktiskt sett fram mot det.
En extra ledig dag.
Hyfsat väder.
Lite lagom med umgänge hos bekanta i byn.
Mysigt i största allmänhet.
Tid för återhämtning och vila.

Så blir vi sjuka.
Igen.
Så klart.
Minsting hade feber i mitten av veckan.
Själv kände jag det i halsen redan i går kväll men jag låtsades som ingenting.
I natt kunde jag inte låtsas längre.
I morse var det bara att börja dagen med en Ipren.
Rösten höll inte, det skrapade och nötte i halsen, kroppen värkte och det dunkade av feber i huvudet.
Min Älskade kom ner och pratade om bihålor, värk i kropp, åderlåtning och tog även han en Ipren det första han gjorde.

Viljan finns i och för sig men orken är obefintlig.
Glädjen är någon annan stans och mitt humör är kört i botten.
Tårarna bränner bakom ögonlocken.

Vad fan är det för fel när jag får ont i halsen och feber med några veckors mellanrum hela tiden?
Fan i helvetes jävla skit.

Det här suger verkligen elefantballe.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vilar mig i form.

Publicerat i Löpning

Jag var ju så på gång för drygt en vecka sedan.
Sprang fem kilometer som ingenting.
Lätt var det.
Så fick jag ont i foten.
Ont i halsen.
Feber.
Jag låg i två dagar.
Sen vaknar Minstingen 4.38 och toppar det med att dom ringer från dagis och talar om att han har 38.5 graders feber.

Jag är trött.
Trött i kroppen.
Trött i huvudet.

Jag har bestämt mig för att springa för min egen skull.
För att jag vill det och för att jag tycker att det är roligt.
Just nu känner jag att kroppen inte vill och att det bara tar emot.
Jag tycker ju i grund och botten att det är underbart att springa och känner jag att kroppen inte vill då är det bara för mig att lyssna.

Jag vill inte känna någon press.
Känna att jag måste springa för att jag ska springa Tjejrusen den 20 maj, eller för att jag har ett träningsprogram som jag måste följa slaviskt, eller för att jag måste klara Tjejmilen på bättre tid än föra året.

Då vilar jag hellre ett par dagar till.
Att vila sig i form är också ett sätt att komma i form.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Slut som artist.

Publicerat i Bebisen

Det är drygt att vara på dagis.
Efter att ha varit hemma med familjen och möjligtvis varit på Kyrkis så frestar det på med dagis.

Nya människor.
Nya leksaker.
Nya vanor.
Ny mat.
Nya rum.
Nya rutiner.
Nya sovtider.

Så många förändringar och nya intryck på så kort tid.

Idag var han en slagen hjälte redan när jag kom hem från jobbet.
Inte var det mycket som var bra inte.
Det krävdes mycket distraktion för att gröten skulle slinka ner.

När jag hade honom i famnen, kramade honom och viskade godnatt i hans öra så tittade han plötsligt på mig, log och sträckte sig mot sängen.

Klockan 18:29 låg han i sängen.
Jag tror att han sov klockan 18:30

Helt slut som artist.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ungen har varit på LAN.

Publicerat i Tonåringen

Eller på LAN-party som det står i Wikipedia.
Sextio grabbar och några tjejer har kopplat ihop sina datorer.
De har druckit Coca-Cola, ätit panpizza, fisit, rapat och spelat.
De har antagligen inte borstat tänderna, inte duschat och inte sovit speciellt mycket.
I TRE dygn.

Tonåringen har varit på sitt första större LAN.
Han kom hem skitig, lite lätt illaluktande, hungrig men framförallt trött.

Han kom hem på onsdagen.
På torsdagen sov han till kl 17.00
Igår hade vi kommit överens om att jag skulle väcka honom vid elva på förmiddagen för att han insåg själv att han måste försöka vända tillbaka dygnet.
Jag väckte honom och efter en stunds tjatande drog han på sig en t-shirt, ett par shorts och skulle gå upp för att äta frukost.

Men han kom inte så där jättelångt.
Han kom inte ut i köket.
Han kom inte halvvägs ut i köket.
Han kom inte ens ur sängen.

Behöver jag säga att han snarkade så att vi var rädda föra att han skulle kvävas av alla tapetflagor som hotade att lossna från väggarna.