Joråsåatte

Publicerat i Eva, Löpning

Gårdagens prognos stämmer till 100%
Jag har träningsvärk.
Ordentligt med träningsvärk.
Det svider i låren och rumpan.
Så där att jag jämrar mig när jag reser mig upp eller sätter mig ner.
Det börjar svida i mag- och ryggmuskler och jag känner att jag har två stycken armar.

Trots träningsvärken var kroppen med mig på löpbandet idag.
Efter två veckors löpvila och med svidande lår gjorde jag ändå fem kilometer på 27:40 och totalt 6 km på 33:30

Nöjd, men jäklar vad det svider i lårmusklerna.

Säsongspremiär

Publicerat i Löpning

Idag var det dags för säsongspremär på löpbandet.
Jag har dragit lite på det.
I stort sett det enda jag kommer ihåg från mitt springande på löpbandet förra vintern var att jag tyckte att det var helt onaturligt jobbigt.
Skitdrygt var vad det var och jag orkade ALDRIG springa en hel sträcka utan var tvungen att använda mig av 8+2 metoden och dessutom täcka över displayen för att överleva.
Några hastigheter att prata om kom jag heller ALDRIG upp i och då nötte jag ändå på rätt bra på det där löpbandet under en period.

Så i dag kände jag att jag var mogen.
Det var dags.
Jag drog på mig löparkläderna, gick ner i tvättstugan där vi ställt upp bandet och började springa.
Så lätt det kändes.
Det kändes liksom ingenting.

Jag började den första kilometern i 8.5 km/tim (ca 7 min/km) men gick snabbt upp till 9 och den tredje kilometern sprang jag i 9.5 km/tim (ca 6.30 min/km)
Jag hade inte någon riktig plan för dagens löpning men under den tredje kilometern bestämde jag mig för att höja hastigheten till 10 km/tim (6 min/km) och sen se hur länge jag orkade.

Efter en kilometer i 6 min tempo kändes det som jag skulle kunna springa så hur länge som helst.
Nu hade jag ju varken tid eller lust med att springa hur länge som helst därför bestämde jag mig för att öka.
Den tredje kilometern sprang jag i 10.2 km/tim (5.88 min/km), den fjärde i 10.5 km/tim (5.71 min/km), de näst sista 500 m höll jag 11 km/tim (5.45 min/km) och de sista 500 m 11.5 km/tim (5.2 min/km)

Totalt fick jag alltså ihop 8 km på 49.48 och snittiden på hela sträckan blev 6.13 min/km.

Jag måste säga att jag känner mig nöjd med min premiär.
Otroligt nöjd.

Dagens löppass

Publicerat i Löpning

Tidigare i veckan hade jag planerat in ett lite längre pass till helgen.
Det blir gärna så.
Kortare och snabbare eller intervallpass på lunchen minst en gång i veckan och ett längre under helgen.
Jag hade tänkt mig två varv på en slinga som är ca sju kilometer.
Så gick jag här och funderade under dagen.
Jag lekte, åt, lekte, drack vatten, lekte, drack vatten, lekte, åt och drack lite vatten.

Så bestämde jag mig för att ta tvåmilsrundan.
Av två anledningar.
Den första är att jag har lite svårt för att springa samma varv flera gånger och den andra var att det är älgjakt och jag ville väldigt ogärna stöta på vare sig en hysterisk jägare eller någon hysterisk älg när jag var ute och sprang.
Tvåmilsrundan är efter väg och det blev avgörande för dagen.

Målet var att springa 14 km (som jag först hade tänkt mig), kanske en bit till och sedan ringa efter Puppe för hämtning.

Jag gav mig iväg strax före två på eftermiddagen med samma pigga känsla i benen som jag haft de senaste veckorna.
Inte ens de två första kilometrarna har varit jobbiga den sista tiden.
Eftersom jag planerade att springa långt kände jag att jag fick lov att hålla igen på farten.
Det flöt på fint, musiken var bra och det var en ren njutning att springa.

Efter åtta, nio sprungna kilometer kände jag att det, tro det eller ej, faktiskt skulle kunna hålla hela vägen runt.
Om man tittar på splittiderna så syns det klart och tydligt att jag dessutom sänkte farten på tionde kilometern eftersom jag insåg att det måste jag göra om det skulle hålla.
Så sprang jag vidare.
Jag sprang, sprang och sprang.
Musiken var fortfarande bra, solen sken, luften var klar och det var fortfarande en njutning.

Det var först efter 16 km som jag fick börja kämpa.
Då gav jag mig själv två alternativ.

  1. Jag börjar springa åtta minuter och går två minuter men då MÅSTE jag naturligtvis springa i den sista långa och sega uppförsbacken om det är så att den kommer under en åttaminutersperiod.
  2. Jag springer till backen, går uppför den och springer sista biten hem.
Jag valde det andra alternativet.
Jag strävade på i mitt lite lägre tempo och den 18:e kilometern var riktigt jobbig men det var bara att kämpa på ända fram till backen.
Jag klockade när jag började gå och när jag började springa igen och om du tittar under rubriken ”Varv” rätt långt ner i den högra menyn så syns det klart och tydligt.
Jag sprang exakt 18 kilometer, gick 600 meter och sprang sedan 1.4 km hem igen. Jag sprang till och med en bit in på gården för att få ihop till mina 20 km.
Jag tog mig runt mina två mil på 2:19:47 och det väljer jag att ta som ett bevis på att det INTE var en tillfällighet att jag orkade springa hela Stockholm Halvmarathon.
Egentligen är det här ett klart och tydligt tecken på det eftersom jag gjorde det helt själv den här gången.
Utan påhejande publik och utan vätskekontroller.
Om jag känner mig nöjd med dagens löpning?
Nej.
Jag känner mig helt sjukt makalöst nöjd.

Om att ha en plan och sen hålla sig till den

Publicerat i Löpning, Reflektioner

Jag testade för en vecka sedan.
Då tog kropen slut efter 10 km.
Sen var det två kilometers fysisk och psykisk kamp och sedan stapplade jag hem.
Med både kroppen och knoppen kvar någonstans runt milen och med ett par ben som skrek och bad om att få bli amputerade.

Jag visste att jag skulle försöka igen och jag visste att jag behövde en plan för att kunna genomföra det jag ville.

Plötsligt kom jag ihåg NinjaIsters visdomsord från 2009 när jag sprang milen för första gången i mitt liv.
”Nu är det dags att låta kroppen känna på distansen så spring åtta minuter och gå två minuter och håll dig till det hur pigg kroppen än känns”
Det fick min plan och jag fokuserade på att hålla mina 8+2 hur pigg kroppen och benen än kändes och plötsligt kändes det helt annorlunda.
En totalt förändrad löpupplevelse.

Milen gick som en dans och jag hade både kroppen och knoppen med mig.
De var fortfarande med efter 12 km och efter 14 och då tänkte jag plötsligt att nu var det inte så långt kvar.
De var med mig hela vägen hem igen och när jag stängde av min Garmin visade den 20.55 km

Nästa gång ska jag springa sträckan 8+1 för att tredje gången klara det utan att gå.

Så ser min plan ut.

Distansrekord

Publicerat i Löpning

Hade någon sagt till mig för fem år sedan att jag skulle springa 15 km den 17 juli 2011 så hade jag skrattat.
Jag menar, 15 kilometer det är 15 000 meter, en och en halv mil.
Det är långt för mig.
Helt otroligt långt.
Som sagt, jag skulle ha gapskrattat.

Men jag gjorde det.
Idag, den 17 juli 2011 sprang jag 15 km och jag gjorde det på en timme och fyrtiofem minuter.
Målet var att springa just 1 tim 45 min och jag hade hoppats att jag skulle komma just 15 km.
Det gjorde jag.
Jag kom till och med 15.24 km.

Helt otroligt.
Jag är så stolt och så glad att jag håller på att smälla av.

Dagens intervallpass

Publicerat i Löpning

Den där nya Gizmon jag har köpt är ju helt underbar.
Jag älskar min Garmin Forerunner 305.
Också.
Den kan göra så otroligt mycket förutom att mäta tid, längd och hastighet.
Det går att programmera egna träningspass och naturligtvis var jag tvungen att testa.

Dagens intervallpass var alltså förprogrammerat på 10 min uppvärmning följt av 8 x 200 m löpning och vila tills jag trycker på varvknappen och avslutades med nerjogg.

Åhej och hå vad bra det gick.
Programmeringen var en ren njutning.
Klockan varnade när det var ca 20 meter kvar av intervallen och allting fungerade hur bra som helst.
Det var underbart att inte själv ständigt behöva titta på klockan för att hålla koll på hur lång sträcka det var kvar.
Får jag säga det själv tycker jag dessutom att det gick bra.
Väldigt bra.

  1. 60 sek
  2. 57 sek
  3. 58 sek
  4. 56 sek
  5. 59 sek
  6. 57 sek
  7. 57 sek
  8. 57 sek

Efter de fem första intervallerna vilade jag 90 sekunder och efter de tre sista 105 sekunder och joggen hemåt gick lugnt och fridfullt tillväga med ett litet stop för en slurk vatten.

Jag är otroligt nöjd.
För det första är jag nöjd med att jag höll så pass jämn fart på samtliga intervaller.
Trots att jag trodde att jag sprang saktare på de sista så gjorde jag inte det utan snarare tvärt om.
Antagligen var det så att jag sprang i ett jämnare tempo hela sträckan.
Visst var det jobbigt.
Den fjärde och femte tror jag var jobbigast.
Den andra var också rätt dryg när jag tänker efter medan den sjunde och åttonde kändes mer än ok.
Och jösses vad roligt det var.

Jag är också otroligt nöjd med att första kilometern på uppvärmningen gjorde jag på 6.41 och då var det ett tempo som jag tyckte kändes helt ok att springa med en vattenflaska i handen.

Kanske kanske kanske kan det vara så att jag är på rätt väg.

Årsbästa får man väl ändå kalla det

Publicerat i Löpning

Jag har ju börjat springa lite intervaller.
Peppad och ivrigt påhejjad av Linda på Bitterbloggen har jag gjort ett pass med 200 m intervaller, ett pass med backintervaller och ett pass med kilometerintervaller.
Tanken är så klart att försöka lära kroppen att springa en anings lite snabbare än vad den gör nu.
Målet är att minuttiden i alla fall ska ligga stadigt under 7 min/km och gärna närmare 6 än 7 min/km

Idag sprang jag rundan som är lite drygt fem kilometer och jag hade bestämt mig från början att verkligen försöka öka tempot.
Jag älskar min nya Garmin löparklocka och den visar hela tiden aktuell kilometertid, tyvärr med viss fördröjning, men jag tyckte ändå att jag hade rätt bra koll på att det inte var alltför många gånger som jag var tvungen att sakta ner.

Drygt var det.
Kroppen är ju en lat maskin och det är plågsamt att försöka öka tempot.
Men jag strävar på för jag vill ju så gärna och idag höll jag ut.
Jag fixade den mentala biten och jag gav inte upp och började gå som jag har så lätt för att göra när jag tycker att det blir ”för” jobbigt.
Jag sprang hela tiden och visst gick det lite fortare.
Jag skulle till och med kunna sträcka mig till att säga att det faktiskt är årsbästa på just den distansen.

På onsdag blir det 200 meters intervaller igen.
Det ser jag fram emot.

Årets tråkigaste dag

Publicerat i Löpning

Det måste det väl ändå ha varit idag.
Helt obeskrivligt trött har jag varit hela dagen.
Jag gick och la mig och somnade om en timme på morgonen.
Dagen har seeeeeegat sig fram.
Det har varit kallt och grått.
Min Älskade har gått och muttrat om att flytta.
Minsting har varit lite smågrinig.
Jag har varit trött.
Det har helt enkelt bara varit skittråkigt.

Men löpning hade jag bestämt mig för.
Trots att benen kändes trötta och tunga som cementsäckar.
Trots att jag innan jag gick upp och bytte om talade om att jag hellre skulle gå och lägga mig och sova middag.
Men ut skulle jag.
Ut kom jag.

Det blev en mil idag.
Jag känner mig helt sjukt nöjd över det.
Det kändes stabilt och bra och kilometertiden höll sig under 7 minuter.
Det viktigaste för mig är att komma ihåg att starta riktigt riktigt långsamt för att sedan kunna öka en smula.

Nästa löppass blir tillsammans med min nya fina lilla gizmo som jag hoppas kommer senast på tisdag.
Som jag längtar.