Varken det ena eller det andra

Publicerat i Löpning

Idag har jag varit ute och sprungit.
Eller ja, varit ute och rört på mig i alla fall.

Det var inte långt.
Det gick inte fort.
Det var inte skönt.
Inte en enda sekund eller meter var skön.
Det var bara plågsamt och olidligt.

Eftersom jag inte har någon direkt dödslängtan bestämde jag mig för 5:2 metoden, dvs springa fem minuter och gå två och varje sekund jag sprang förbannade jag mig själv att jag inte valde 2:5 metoden i stället

Men bara det faktum att jag fick på mig löparkläderna och tog mig ut känns som en seger i sig.
När jag kom hem så blev det så tydligt.
Att jag saknar löpningen.
Saknar ensamheten.
Jag saknar känslan av att orka och av att min kropp är stark.

Det är dit jag ska igen.
Jag har lovat mig själv att göra mitt bästa för att komma dig igen.
Jag har lovat mig själv att inte låta det ta 2,5 månader innan jag springer igen.
Jag har lovat mig själv att före den 30 september ska jag springa milen igen.

Det har jag.
Det ska jag.

Ho Ho

Publicerat i Eva, Reflektioner

Det ekar tomt här inne.
Väldigt tomt.

Vad har hänt?

Herre gud, har människan slutat fotografera?
Tar hon inga bilder på ungen som hon kan lägga ut?
Eller i alla fall på katterna?
Kanske en liten löptur som hon kan skriva om?

Nej, inte just för tillfället.
Ja alltså……..
Bilderna till utmaningen tog slut.
Jag har inga bilder på lager och inte några idéer för nya bilder så utmaningen ligger på is just nu.
Och löpningen.
Löpningen blev inte så som jag hade hoppats under vintern.
Energin, kraften och orken behövdes till annat.
Till förändringar och anpassning till förändringarna.

Men vi mår bra.
Vi är lyckliga.
Katterna och ungarna mår bra.
Solen skiner.
Våren är på väg till Västmanland.

Men det kan nog fortsätta eka rätt tomt här inne.

Det här med surdeg

Publicerat i Eva, Familjen

Det kanske har gått er förbi att jag har börjat baka surdegsbröd.
Eller snarare att jag har blivit helt besatt av att baka surdegsbröd.
Nu funderar jag på hur jag bäst ska kunna ta bra bilder på surdegar och bra bilder på allt bröd jag bakar och på hur jag allra bäst förvandlar den här slumrande bloggen till en levande och puttrande surdegsblogg.

Ja menar……..
Just nu är det ju bara foton.
I en fotoutmaning som jag strävar och verkligen kämpar för att hålla levande.
Springer gör jag inte heller så som jag i höstas trodde att jag skulle göra vid den här tiden.
Livet och familjeförhållandena ser inte riktigt ut som vi i höstas trodde att de skulle göra.

Så man skulle väl kunna säga, i grova drag och inte riktigt till hundra procent överensstämmande, att jag har slutat springa och börjat baka surdeg i stället.

Så ja………någon träningsblogg har det ju aldrig varit.
Men en brödblogg kanske.

Nej hörrni

Publicerat i Löpning

Det har liksom tagit emot att springa hela vintern.
Kraft, ork och framförallt fokus har jag behövt till annat.
Kroppen och knoppen har sagt i från.

Men nu börjar det spritta igen.
I alla fall i skallen.

Jag har ju faktiskt ett lopp att träna till.
Hade ju tänkt testa att följa ett färdigt träningsprogram.
Tänk om jag skulle ta och ta tag i det nu.
Jag hoppar väl rätt in trots att det börjat redan.
Små detaljer bara.

Få se här nu då.
Hm.
Tisdag 22 jan – 8 km distans 52-53 minuter.
Det blir 6:30 per kilometer.

Det fixar jag.

Värsta bästa passet

Publicerat i Löpning

Igår blev det värsta anticlimax.
Jag hade till och med löparkläderna på mig.
Då öppnade Gud himlens portar och vräkte ner regn.
Alltså, jag har ingenting emot att springa i regn, inte alls, men jag gillar inte att börja springa i hällregn.
Ingen löpning igår alltså.

Idag drog jag på mig löparkläderna igen.
Hade bestämt mig för 10 x 400 m intervaller.
Det mullrade lite betänkligt när jag gav mig iväg men det regnade inte.
I alla fall inte de första femhundra metrarna.
Sedan började det regna.
Det kom en störtskur som övergick i lite fint strilande sommarregn som övergick i ihållande störtregn.
Ett tag regnade det så mycket att jag var tvungen att torka vattnet ur ögonen, typ 100 gånger, för att se vägen framför mig.

Men sprang gjorde jag och bra kändes det.
Äntligen känns det som att allt stretande, svettande, gnetande, muttrande och svärande genom årens lopp verkligen börjar ge resultat.
Äntligen orkar jag lite.
Äntligen har jag lite tempo.
Äntligen orkar jag hålla lite tempo längre än 10 sekunder.
Jag kommer ihåg när jag testade att köra fyrahundringar för första gången i mitt liv förra hösten och trodde att jag skulle avlida.
Verkligen långt, otroligt jobbigt och nästan omöjligt att genomföra tio stycken var vad jag tänkte.

Nu tänker jag nörda mig lite lite om det sjukt jämna tempot ( min / km ) jag lyckades hålla på varje intervall.

  1. 4.59
  2. 5.03
  3. 5.06
  4. 4.57
  5. 5.00
  6. 4.53
  7. 4.52
  8. 5.04
  9. 5.02
  10. 4.58

De sista var inte de långsammaste och den sista var inte den jobbigaste.
ÄNTLIGEN orkar jag hålla lite tempo.
Det känns riktigt riktigt bra.

Att jag under nedjoggen hittade så mycket kantareller att jag var tvungen att ta av mig tröjan och använda den som påse för att få hem all svamp gör ju inte passet ett dugg sämre faktiskt.

Helt logiskt

Publicerat i Eva, Reflektioner

Jag kan springa en mil, tretton kilometer och till och med femton kilometer utan att jag känner NÅGONTING i benen dagen därpå.
Ingen smärta av något slag och framför allt ingen träningsvärk.

Så får jag plötsligt för mig att jag ska köra lite styrka hemma i köket.
Gör lite djupa benböj och lite utfall.
Och får jordens jävla träningsvärk på det.
Sådan där träningsvärk att jag kvider till lite varje gång jag startar en rörelse, varje gång jag sätter mig ner eller reser mig upp.

Det är ju verkligen helt logiskt.

Prova lite nytt

Publicerat i Löpning

För att få inspiration till träningen inför halvmaran så har jag bestämt mig för att haka på och följa ett redan färdigt träningsupplägg. Det finns massor av färdiga träningsupplägg på nätet.  Verkligen massor.
Både sådana man får betala dyra pengar för att få tillgång till och så finns det sådana som är helt gratis.
Man bestämmer sig vilken distans man vill träna inför och vilken sluttid man har som mål för distansen och sedan är det bara att köra igång.
Det som jag redan känner är riktigt roligt med det här färdiga upplägget är att jag kommer att få sjukt mycket variation i mina kvalitetspass.
Jag kommer att springa otroligt många varianter av intervaller och variationen är den största anledningen till att jag valt att testa det här.
Annars blir det bara samma samma samma hela tiden.

Det är slut med samma samma samma hela tiden för min del nu.
Idag sprang jag mitt första kvalitetspass efter det färdiga upplägget och det var helt sjukt kul, svårt och jobbigt.
Mer svårt än jobbigt nu när jag tänker på det i efterhand.
Och mest kul.

Jag värmde upp i lugnt tempo i två km.
Körde några 100 m löpningar i snabbt tempo och en minuts gång mellan för att väcka benen.
Sen sprang jag 3 x 5 minuter med 2 min vila mellan.
Det var första gången jag sprang lite längre intervaller och jag tyckte att det var svårt att hitta rätt tempo.
Första intervallen startade jag på tok för snabbt.
Den andra intervallen var snabb men ändå stabil.
Under den tredje tappade jag lite men tyckte ändå att jag lyckades jobba på utan att tappa allt för mycket gnista.
Passet avslutades med ca 1.5 km nedjogg hemåt.

Riktigt riktigt roligt var det och jag längtar redan efter nästa kvalitetspass.
Vilken glädje.
Jag älskar verkligen att springa…………

Framflyttade positioner

Publicerat i Löpning

Jag har varit ute och sprungit idag.
Har haft lite trassel med en hälsena och har tagit det lugnt med löpningen och kört på med mina excentriska tåhävningar.

Idag bestämde jag mig för en liten löprunda.
En lugn sådan.
Lugn och kort.
Hälen kändes bra.
Kände i stort sett ingenting i hälen.
Ingen direkt smärta utan möjligtvis en svag svag ömhet i hälsenan under löpningen.
Men jäklar vad det kändes tungt idag.
Riktigt tung.
Jag strävade och strävade och tyckte aldrig riktigt att det släppte.
Möjligtvis lättade det en liten smula efter tre kilometer.

Det som jag tycker lite fascinerande, eller mycket fascinerande om jag ska vara ärlig, är det faktum att det bevisligen är så jag har lyckats flytta fram mina positioner en aning.
När jag tycker att jag sliter och det är jobbigt så springer jag på 6.25 per kilometer och när jag tycker att det lättar en smula så springer jag en kilometer på 6.18 och en på 5.44

Det är väldigt mycket snabbare än jag sprang förra säsongen och för mig är det avsevärt framflyttade positioner.