Stackars mig som lever i ett inte helt jämställt förhållande

Publicerat i Eva, Puppe, Reflektioner

Alltså.
Det här med förhållanden.
Och jämställdhet.

Jag tror inte på att ett förhållande automatiskt mår bättre om båda parterna tar reda på disken lika många gånger, byter lika många blöjor, dammsuger lika många gånger, byter däck lika många gånger eller håller i skruvdragaren lika många gånger.

Eller det här med att kvinnan inte ska amma barnet utan pumpa ur bröstmjölk (eftersom det naturligtvis fortfarande är det bästa för barnet) för att den andre föräldern ska kunna mata, knyta an och vara nära sitt barn lika många gånger och under samma förutsättningar.

Hur mycket jag än tänker på det och hur mycket jag än försöker förstå så kan jag för mitt liv inte tycka att det är på det sättet.
Att det är det som är jämställdhet i ett förhållande.
Som när det ska hällas upp läsk till barn och tumstocken måste tas fram för att det ska bli exakt lika mycket.
Millimeterrättvisa.

För mig är det inte det om är jämställdhet i ett förhållande.
Det är inte det som gör att jag känner mig jämställd i mitt förhållande.
Inte det som gör att jag känner mig lika mycket värd som Min Älskade i vårt förhållande.

Jag byter inte däck.
Jag har aldrig bytt däck.
Jag klarar antagligen av att byta ett däck om jag verkligen måste men jag tänker inte göra det om jag inte verkligen måste.
Jag gör det inte på grund av att jag är bekväm, antagligen lat och för att jag inte vill bli skitig om händerna.
I allra högsta grad inte så jämställt.
Generellt så tvättar, hänger och viker jag tvätt oftare än vad Min Älskade gör.
Jag gör det av den enkla anledningen att jag tycker att det är mindre tråkigt än vad Min Älskade tycker.
I allra högsta grad inte så jämställt.

Ändå anser jag att jag lever i ett absolut jämställt förhållande.
Att jag är min makes absoluta jämlike.
Visst är det märkligt?

Jag känner att jag är precis lika mycket värd som Min Älskade.
Det jag tycker och säger tas på exakt lika mycket allvar som det Min Älskade tycker och säger.
Mina intressen och behov blir tillfredsställde i exakt lika stor utsträckning som Min Älskades.

För mig handlar inte ett jämställt förhållande om millimeterrättvisa.
Enligt mig har det aldrig gjort någon, förutom barnen, lyckligare.
För mig handlar ett jämställt förhållande om andra saker.

(Jag hade tänkt använda mig av ord som styrke- och maktfördelning i förhållandet här men väljer att inte göra det eftersom jag misstänker att de som inte förstår hur jag tänker och vad jag menar med de orden hade blivit upprörda helt i onödan.)

Det handlar, som så mycket annat, om tillit och respekt för varandra.
Det handlar om att jag är lika mycket värd att lyssna på som min partner.
Att jag har lika stor ansvar att lyssna som min partner har.

För mig har det ingenting att göra med hur många blöjor eller däck jag byter.

Mig är det riktigt synd om med andra ord.

Dag 7 – vad är kärlek?

Publicerat i Bloggen, Eva

Kärlek för mig, och då menar jag inte kärleken till mina barn.
Jag menar kärleken mellan kvinna och man.
Kärleken mellan kvinna och kvinna.
Eller kärleken mellan man och man.

Kärlek för mig är tillit.

Tillit för att jag ska känna trygghet i att det jag säger tas emot på rätt sätt.
Tillit för att jag ska känna trygghet i att våga vara mig själv.
Tillit för att jag ska känna trygghet i att det inte är farligt att visa att jag är svag.
Inte farligt att visa att jag är ledsen.
Inte farligt att visa att jag är arg.
Tillit för att känna trygghet och inte behöva ha en plan B i bakfickan.

Tillit för att känna trygghet i att det inte är farligt att älska.

Nu är jag en av dom …..

Publicerat i Vardagligt

Jag har alltid levt i mina tidigare förhållanden med en ”Plan B”.
Jag har alltid haft ett ess i rockärmen, en reservplan att luta mig mot.
Jag har alltid tänkt ut vad jag ska göra, hur jag ska göra det och hur jag ska lösa problem som kan dyka upp.
När förhållandet tar slut………inte om förhållandet tar slut utan när.

Jodå, jag har varit en hängiven mina förhållanden under tiden.
Jag har varit flickvän, älskarinna, städerska, kokerska och tvätterska.
Jag har fixat matdosor, jag har betalat av på skulder och jag har räddat företag.

För att inga oklarheter skulle uppstå när förhållandet tog slut har jag alltid varit noga med att se till att köpa det som har behövts för mina pengar medan jag med skräckblandad fascination har tittat på människor runt omkring mig.
Människor runt omkring mig har köpt soffor, bilar och till och med hus tillsammans och jag har alltid, i mitt stilla sinne, tänkt att det blir ju himla bökigt för dom när förhållandet tar slut och jag har alltid undrat hur de vågat.

Människor runt omkring mig har levt i sina familjer, i sina hus som de har köpt tillsammans och de har sagt till mig att de är lyckliga.
De har sagt att de är lyckliga tillsammans med den människa de har valt att leva tillsammans med.
De har sagt att de är lyckliga och jag har undrat om de verkligen är ärliga.
Jag har alltid undrat om de är ärliga mot mig och om de är ärliga mot sig själva och jag har alltid, i mitt stilla sinne, tänkt att det blir ju himla bökigt för dom när förhållandet tar slut och jag har alltid undrat hur de vågat.

Nu lever jag, för första gången i mitt liv, helt utan en ”Plan B”.
Jag lever i ett förhållande där vi köper bil, möbler, motorcyklar och till och med hus tillsammans.
Jag lever i ett förhållande och i en familj där jag för första gången är riktigt lycklig.
Jag tittar på mitt liv, på Mannen Min Älskade som jag valt att leva tillsammans med, på mina barn och jag är riktigt ärligt lycklig.

Jag tvekar inte en sekund.
Jag är inte rädd.

Äntligen är jag en av dom……..