Framflyttade positioner

Publicerat i Löpning

Jag har varit ute och sprungit idag.
Har haft lite trassel med en hälsena och har tagit det lugnt med löpningen och kört på med mina excentriska tåhävningar.

Idag bestämde jag mig för en liten löprunda.
En lugn sådan.
Lugn och kort.
Hälen kändes bra.
Kände i stort sett ingenting i hälen.
Ingen direkt smärta utan möjligtvis en svag svag ömhet i hälsenan under löpningen.
Men jäklar vad det kändes tungt idag.
Riktigt tung.
Jag strävade och strävade och tyckte aldrig riktigt att det släppte.
Möjligtvis lättade det en liten smula efter tre kilometer.

Det som jag tycker lite fascinerande, eller mycket fascinerande om jag ska vara ärlig, är det faktum att det bevisligen är så jag har lyckats flytta fram mina positioner en aning.
När jag tycker att jag sliter och det är jobbigt så springer jag på 6.25 per kilometer och när jag tycker att det lättar en smula så springer jag en kilometer på 6.18 och en på 5.44

Det är väldigt mycket snabbare än jag sprang förra säsongen och för mig är det avsevärt framflyttade positioner.

Fredagslöpning

Publicerat i Löpning

Hade tänkt i onsdags men av en hög olika anledningar det blev inget.
Hade tänkt i går men av en hög olika anledningar blev det inget.
Idag blev det.
Lite fredagslöpning går inte av för hackor.

Jag var helt crazy och avvek från stigen.
Jag trampade snett och var tvungen att stanna och känna efter om jag hade ont.
Det började regna.
Jag var tvungen att stanna och titta på min GPS hur långt jag hade till vägen och åt vilket håll den var.
Det blåste halv storm.

Men jag sprang.
Och jag sprang på en tid och i ett tempo som jag är otroligt nöjd med.
Jag känner verkligen att de snabba milen jag nött på löpbandet har gett resultat.
Jag känner att jag vågar pressa mig och jag vågar springa lite snabbare.

En ny upplevelse.

Publicerat i Löpning

Idag hade jag bestämt med en jobbarkompis att hon skulle komma hit och vi skulle springa tillsammans.
Vi hade bestämt att vi skulle springa en mil.

Jag misstänkte att hon skulle springa i ett snabbare tempo än vad jag gör.
Hon är lite längre, har lite längre ben och springer i största allmänhet snabbare än jag gör.
Min plan var att försöka haka på.
Min plan var att försöka haka på henne.
Min plan var att verkligen försöka ta rygg på henne för att genomföra milen i hennes tempo.

Det gick väl sådär bra.
Det gick otroligt bra i början.
Då hängde jag med i det, för mig, mördande tempot och det kändes stabilt och bra.

Sen gick det lite mindre bra.
Efter ungefär 3,4 km var jag tvungen att dra ner på takten.

Sen gick det ytterligare lite mindre bra.
Efter lite drygt 5 km tog det stopp.
Det var som att köra huvudet i väggen.
Jag var tvungen att, inte bara sänka tempot, utan jag var helt enkelt tvungen att gå.
Ungefär här insåg jag också att jag inte skulle fixa milen.

Men det blev i alla fall dryga sex kilometer.
Och som min otroligt snälla kollega på sitt snälla sätt sa till mig när vi väl var tillbaka igen:

Men varje runda man kommer ut på är en bra runda Eva”

Hon har ju rätt.
Det är ju så det är.
Att varje runda man kommer ut på är en bra runda.

Men nästa gång jag springer ska jag springa ensam.
Nästa gång jag springer ska jag springa i mitt eget tempo från början till slut.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,