Tappade sugen en aning.

Publicerat i Löpning

Jag har ju anmält mig till Tjejmilen.
Den är på söndag.
Alla som läser min blogg vet att jag har tränat.
Att jag precis, för första gången i mitt liv, har sprungit en hel mil.
Att jag har längtat.

Nu tappade jag precis sugen.
Övernattning i Stockholm är ordnad.
Men det blev ändå inte riktigt så som vi hade tänkt från början.
Det blev inte så som vi hade planerat.
Kompisen som jag skulle springa tillsammans med har problem med en höft, har inte kunnat träna, har ont och ska inte vara med.

Nu blev det plötsligt så jävla bökigt.
Kollar tåg- och busstider och konstaterar att det passar inte riktigt.
Plötsligt tycker jag att det tar oändligt lång tid att åka till Stockholm härifrån.
Dessutom dyrt.
Fruktansvärt dyrt!
Bökigt att hämta nummerlappen.
Drygt att åka kollektivt till Gärdet på söndag förmiddag.

För ett ögonblick tappade jag sugen.
Just nu tänker jag att jag lika gärna kan springa här hemma.
Milen kan jag lika bra springa här i skogarna som på Djurgården i Stockholm.
Nu tänker jag att det nog går bättre att springa här hemma.
Det är i alla fall billigare att springa milen här hemma.
Säkert roligare också.

Just nu tappade jag sugen en aning.

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Borta bra …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Borta är väldigt mysigt, kul och bra på alla sätt men hemma har nog aldrig varit så bäst som när vi kom hem igår kväll.

Efter min och Bebisens vådliga resa så konstaterar jag en sak.
Hädan efter, och i resten av mitt liv, så om jag har möjlighet att hjälpa till så kommer jag ALLTID att erbjuda min hjälp till föräldrar som reser ensamma med barn och barnvagn.
Det kommer inte att spela någon roll om det är tåg, buss, färja, tunnelbana eller spårvagn.
Jag kommer att erbjuda min hjälp innan dessa resande föräldrar ens ser ut som om de behöver hjälp.

Borta är bra men hemma är jävligt bäst!

Det här med att åka tåg fascinerar mig ……… *Evas krypin*

Publicerat i Reflektioner

Jag var ju på resande fot igår och själva resandet skedde med tåg.
Det är trivsamt att åka tåg.
Eftersom det var minusgrader och snö så var jag igår extra glad över att tågbiljetter var beställda.

I lugn och ro satte jag mig, ensam, vid en grupp med åtta säten och ett bord mellan.
Vid motsvarande grupp med åtta säten på andra sidan gången satt en ensam äldre man men uppdragna ben och läste i godan ro.
Resten av vagnen var alltså helt tom.

Jag tog fram min medhavda macka och min jordgubbsjuice som Maken så omtänksamnt cyklat iväg och köpt till mig innan tåget gick.
Vi passerade några stationer, vagnen var fortfarande så gott som tom, och plötsligt började det hända saker.

Plötsligt kommer den ena efter den andra, med sina biljetter i högsta hugg, och sätter sig vid en äldre herren.
Till slut satt de tre stycken ihoptryckta bredvid varandra och två stycken mitt emot och det fanns fortfarande väldigt gott om lediga platser i den vagnen jag satt.

Jag fnissade lite tyst för mig själv, men kan inte låta bli att förundras över det faktum att om man har en förbokad platsbiljett………..så MÅSTE man sitta på just den platsen.
Trots att det är trångt just där och trots att det finns massor med andra lediga platser så MÅSTE man sitta på just den platsen som är angiven på biljetten.

Fascinerande…………..

Själv satt jag HELT ENSAM på min plats med åtta säten och bord under hela resan.