Så många känslor …..

Publicerat i Vardagligt

Så många känslor som hinner passera på bara ett fåtal timmar.
Att leva nära människor som jag älskar gör känslorna mer levande och mer närvarande.

En känsla av uppgivenhet när Bebisen vaknar, äter, jollrar, skrattar, myser, vägrar somna om och klockan bara är 05.10
En känsla av tillfredsställelse när jag känner smaken av den första munnen kaffe.
Kärlek vid anblicken på Mannen Min Älskade som sitter mitt emot mig vid köksbordet.
Glädje och tacksamhet över att Bebisen somnar en stund i vagnen.
Ett stråk av irritation över att Ungen vänder sig mot väggen igen när jag försöker väcka honom.
Lycka över att, på morgonen, få sitta vid köksbordet med hela min familj samlad.

Förundran och tacksamhet när jag tittar runt i köket och hinner tänka tanken ”jag fattar knappt att allt det här underbara är vårt.”
Stolthet när jag ser Ungen, min vackra son, som har blivit så stor.
Glädje när jag hör Ungen och Mannen Min Älskade när de fnissar tillsammans.

Gränslös och villkorslös kärlek när jag ser och känner mina söner.
Gränslös och underbar kärlek när jag ser och känner min älskade, Mannen Min Älskade, mannen som jag har väntat på i hela mitt liv.

När jag, medan det fortfarande är morgon, får somna i min älskades famn med Bebisen sovande nära i sängen bredvid oss då känner jag trygghet.

Då känner jag mig trygg.
Riktigt trygg.

.
*************************************************************************************************************************
Läs även vad andra bloggare skriver om , , , , ,

Den grå vardagen är här …..

Publicerat i Vardagligt

Regnet står som spön i backen.
Bebisen har vaknat onaturligt många gånger den här natten.
Det har inte blivit riktigt ljust på hela dagen.
Susanna Kallur ramlade i OS-semifinalen.
Sommaren är obönhörligen slut.
För första gången sedan vi flyttade till vårat hus så har jag, för värmens skull, hållit eld i pannan hela dagen.
Bären på trädgårdens körsbärsträd är så fruktansvärt sura att ingen människa vill smaka mer än ett bär.
Skolorna har börjat.
Middagen bestod av köpta köttbullar.
Jag har många av mina graviditetskilon kvar att gå ner.

Det är helt så att den grå vardagen är här ……

Jag inser att jag har aldrig haft det så bra i hela mitt liv.
Jag inser att jag aldrig har varit lyckligare i hela mitt liv.
Jag inser att jag aldrig har varit tacksammare i hela mitt liv.

Mannen Min Älskade och jag kurar under våra täcken på kvällen, vi ligger nära nära varandra, vi lyssnar på bebisen som ligger i vaggan och sover och på Ungen som vänder sig i sin knarrande säng inne hos sig, vi håller om varandra och vi konstaterar att om den grå vardagen ska vara så här så kommer det inte att vara några som helst problem att klara av ytterligare fyrtio års vardag tillsammans.

Tack och lov för att jag hade helt fel ……….. *Evas krypin*

Publicerat i Reflektioner

För ett och ett halvt år sedan var jag helt säker.
Jag var egentligen säker långt tidigare.

Jag var helt säker på att jag inte skulle ha några fler barn.
Jag var helt säker på att det var mamma till ett barn jag skulle vara.
Jag hade Ungen och det var jag otroligt nöjd med.

Jag var helt säker på att jag inte skulle ha några fler barn så när mamma frågade om bebiskläderna och tygblöjorna som låg i kartonger på hennes vind så sa jag glatt att hon kunde skänka bort det till bättre behövande.
Jag la så klart också till att……..”jag ska inte ha några fler barn, det är jag helt säker på”

Tänk så livet kan förändras.

Jag har träffat mannen som jag har väntat på och längtat efter i hela mitt liv.
Jag har ofattbar samhörighet, vänskap, respekt, humor och gränslös kärlek i mitt liv.
Jag har en familj.
Tänk att jag som anser att jag aldrig haft en familj i hela mitt liv………faktiskt har en familj nu.
Jag är en del i en familj och det är helt fantastiskt.
Vi är en familj och den familjen ska utökas med en till medlem.

Allt det här fyller mig med en enorm tacksamhet.
Allt det här fyller mig med en tacksamhet så stor att jag kan ligga på rygg i sängen med händerna knäppta på bröstet  och känna hur glädjens tårar fuktar mina kinder när jag tänker på allt det fantastiska jag har i mitt liv.

Idag har jag beställt lite bebiskläder i den minsta storleken.
Tack och lov för att jag hade helt fel…………..

Jag läser och gråter av glädje…….. *Evas krypin*

Publicerat i Reflektioner

Jag tror att jag kollat Morrans blogg minst fem gånger om dagen sedan hon skrev sitt inlägg den 25:e november.

Jag har väntat och jag har väntat…………..
Jag har tänkt goda tankar om Morran, Husse och Lovisa.
Modigaste och starkaste Lovisa som har en livsvilja som är något långt utöver det vanliga…….
Jag har tänkt tankar om kärlek, kraft och mod till Morran, Husse och Lovisa och jag har fortsatt att kolla Morrans blogg minst fem gånger om dagen.

Så idag, nyss……..när jag kom tillaka från eftermiddagsfikat såg jag…………Morran har skrivit ett nytt inlägg.

Vi börjar nog ta in att Lovisa kommer få leva nu. Jag kommer på mig själv med att tänka att ”en sån ska Lovisa få när hon fyller tre” eller ” när Lovisa blir större ska vi göra det här”. Sånt vågar jag tänka nu. Inte hela tiden, men varje dag skuttar någon sån tanke runt i mig och det känns underbart, nytt och lite lite skrämmande. Fortfarande är det lite svårt att förstå. Att hon finns. Att hon är vår. Att hon får leva.


Jag läser om Lovisa och jag gråter av glädje.
Jag läser Morrans ord och mitt hjärta och mina ögon svämmar över.

Tack raraste Morran för att du låter mig få läsa om Lovisa.
Vilken glädje och vilket hopp att få läsa om Lovisa.
Tack!