Med flera tonåringar i familjen

Publicerat i Sune

Att vi har en tonåring redan, det var jag väl medveten om
Men den där andra ynglingen.
Den där Sune.
Han kan ju inte heller uppföra sig riktigt.

Eftersom han inte har kunnat låta bli Minstings fingrar och tår på nätterna så har han varit utestängd från sovrummet.
Men mysigt som jag tycker att det är så vill jag ju prova med jämna mellanrum om han har växt till sig.
Det har han INTE.

Här om natten så gick det bra fram till klockan 01.40
Man leker inte i sängen när klockan är tjugo i två på natten.
Ska man vara i stora sängen då så får man sova.
Vill man inte sova får man inte vara i stora sängen utan blir utburen ur rummet och dörrarna stängs framför nosen.

Så vad göra man då?
Man håller sig lugn ett par timmar.
Sedan sätter man igång.
Med sina tonårsfasoner.
Man ställer sig utanför sovrumsdörren och jamar, vrålar och skriker samtidigt som man krafsar ljudligt på dörren.
När inte det hjälper så fortsätter man jama, vråla och skrika men istället för att krafsa på dörren så börjar man dunka med tassen i skjutdörren så att det låter som om hela väggen ska rasa in.

Ja men eller hur!
Vilken strålande bra idé.
Precis lika effektivt som att leka med utspottade nappar, fingrar och tår.

Nu går vi bara och väntar på materialet.
Min Älskade har redan förberett.
Nu ska monteras kattlucka.
Tonåringar behöver inte bara en fast hand, de behöver visst få bestämma vissa saker själva också.

Har jag hört……

Kattfan

Publicerat i Sune

Han gick ut igår på förmiddagen.
Precis som vanligt.
Jag såg honom på gården flera gånger under dagen.
Precis som vanligt.
Han kom inte in på kvällen.
Inte helt som vanligt men inte heller helt ovanligt.
I morse låg han INTE under trappan som han brukar när han varit ute hela natten.
Jag ropade, Min Älskade var ute och ropade och Minsting ropade.

Jag och Minsting var borta hela dagen.
Min Älskade var ute ropade OCH tittade i diken.
Vid åtta snåret på kvällen var jag ut och pratade med grannarna och bad dem öppna sina uthus.
Jag ropade OCH tittade i diken.
För tio minuter sedan, innan jag skulle gå och lägga mig var jag ut och ropade.
Bara för säkerhets skull.
Då kom han.
Lomande runt knuten.
Han gick in åt lite, gick och satte sig i lådan och åt lite till.

Just nu?
Ligger han på mig i soffan och jag vill inte gå och lägga mig.

20120408-224404.jpg

Tack Broddbo

Publicerat i Reflektioner

Alltså.
Sune är verkligen ascool.
Vi kunde aldrig ha fått en bättre katt.
Någonsin.
Han är tuff, nyfiken och kaxig och backar inte mer än att han bedömer sig vara i säkerhet när Minsting jagar efter honom.
Sedan vänder han och jagar tillbaka.
Han finner sig i att bli runtkonkad i korkar, väskor och papperspåsar.
Inte en min rör han när Minsting kommer bärande på honom med ett fast och säkert grepp runt magen utan ser mer ut att tänka ”om jag slappnar av och bara hänger så här så blir det bra”.
Han är helt makalöst tålmodig och snäll mot Minsting.
Antalet rivsår som han har orsakat går att räkna på ena handens fingrar.
Han kan ”gå till attack” och utdela små boxar men fnissande har jag och Min Älskade konstaterat att det gör han med 100% infällda klor.
Han är social och ska helst vara med precis där vi är oavsett om det diskas, lagas mat, tvättas eller duschas.

Sen är han helt vansinnigt tillgiven.
När han tycker att det passar honom så talar han om att han vill bli buren.
Då ska han upp i famnen och sitta på min ena arm och där ska han sitta oavsett vad jag hade tänkt göra.
Idag låg han mot min axel och sov medan jag gick omkring och plockade upp leksaker från golvet.
Så fort jag sätter mig ner någonstans kommer han upp i famnen och börjar kurra.
Är han ute när jag kommer hem från jobbet så kommer han springande mot mig samtidigt som han utstöter avgrundsjamningar och ska helst upp i famnen innan vi kommit innanför dörren.

Han är helt bäst och vi kunde aldrig ha fått en bättre katt.
Tack Broddbo för att ni levererat den bästa katten till oss.

Same procedure as yesterday matte

Publicerat i Eva, Sune

Det kan vara lite tuffa dagar för Sune.
Minstig är väldigt förtjust i att jaga honom runt huset.
Eller ska sanningen fram så är de nog rätt förtjusta i det båda två.
Kommer inte Minsting efter tillräckligt snabbt så är Sune där och tittar efter honom och retas en smula han också.
Men det är roligt till en viss gräns.
Ibland smiter Sune gärna ner i källaren när vi gläntar på dörren och vi har hittat honom sovande i en liten kartong när vi (läs jag) blivit lite nojjig och undrat var han tagit vägen.

Men kvällarna.
Kvällarna är kvalitetstid för Sune och Matte det.
Han är oftast ute en stund på kvällen och när han kommer in så spanar han sig omkring, lyssnar efter ljud, konstaterar att Minsting har gått och lagt sig, tittar på mig och RUSAR till köksbordet.
Så sitter vi där.
Eller jag sitter och Sune ligger.
Alltid åt samma håll.
Mellan mig och min MacBook.
Alltid på min arm.
Och ja, det är verkligen tokmysigt.
Varje kväll.