Ibland tappar jag sugen

Publicerat i Eva, Löpning

Jag vet att jag inte ska jämföra mig med andra.
Men ibland så kan jag inte låta bli.
Jag är inte mer än människa och jag kan inte låta bli att jämföra mig med andra.
När jag gör det så blir jag ibland så avundsjuk att jag håller på att spricka.

Jag skulle också vilja träna sex pass i veckan som Linda gör.
Jag skulle också vilja springa mil efter mil efter mil.
Jag skulle också vilja ha en sådan kropp med platt mage och armar som är så snygga att de är värda att dö för.
Jag skulle också vilja ha kropp som en 25-åring.
Jag skulle också vilja klara av, ha ork och motivation att köra pass som det här eller som det här.
Jag menar jag har bara ett barn mellan 0 och 3.

Men så kommer jag på att jag ju faktiskt jobbar heltid.
Och att jag dessutom INTE jobbar på ett gym som personlig tränare.
Jag kommer på att jag åker hemifrån strax efter 07.00 och kommer hem strax före 17.00
Varje vardag.
Så kommer jag ju på att jag faktiskt springer mil efter mil efter mil.
Och att jag faktiskt fyller 45 år i sommar.
Att det är första vintern som jag över huvudtaget springer.
Så kommer jag plötsligt att tänka på att jag springer så fort på mitt löpband och att jag ALDRIG någonsin tidigare har sprungit så fort i hela mitt liv.
Så kommer jag att tänka på att jag faktiskt har börjat träna lite styrkeövningar hemma och att jag ägnat en stund i kväll åt att leta efter nya som jag faktiskt vill testa.
Jag kommer dessutom att tänka på att jag sprang Stockholm Halvmarathon för första gången i mitt liv förra året.

Så kommer jag hem till Min Älskade på eftermiddagen.
Min Älskade som kramar om mig och viskar i mitt öra att han tycker att jag är bra.
”Bra med vad?” frågar jag.
”Bra med att få ihop allting som har med vardagen att göra” svarar han.

Det är då jag inser att jag inte längre jämför mig med någon annan.