För sex månader sedan

Publicerat i Familjen, Kärlek

Hade du frågat mig för sex månader sedan så hade min gissning om hur den här dagen skulle vara så långt ifrån hur den verkligen varit som det går att komma.

För sex månader sedan var min mamma en deprimerad, totalt förvirrad, undernärd kvinna helt utan livsglimt i ögonen.
En kvinna som plågades på många olika sätt och hon var en människa som var långt ifrån den människa jag kände som min mamma.

Idag är min mamma en kvinna som jag känner igen.
Idag är hon en något mager och ibland lite förvirrad kvinna men hon är åter igen en kvinna har nära till skratt och humor och livsglimten har kommit tillbaka till hennes ögon.

För sex månader sedan kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig att min mamma ens kunde tänka sig att vara med idag.
Idag var det en självklarhet för min mamma att hon skulle vara med och när jag frågade henne vad hon ville ha på sig så svarade hon ”min Rättviksdräkt så klart” med en självklarhet som fyllde mig med glädje och tacksamhet.

Min mamma sydde min Rättviksdräkt till mig när jag konfirmerade mig 1982. Jag har tagit studenten i min Rättviksdräkt, jag har varit på bröllop, på skolavslutningar, på dop, jag har jobbat och jag har varit medverkande i gudstjänster iförd min Rättviksdräkt.

Idag var det självklart för mig att ha min Rättviksdräkt på mig när min älskade son tog studenten.
För sex månader sedan var jag tveksam över om min mamma ens skulle vara i livet idag och därför kvillrar i mitt hjärta av glädje över att det var lika självklart för min henne att vara med och att hon ville ha sin dräkt på sig.

Älskade älskade Felix.
Jag är så otroligt stolt över dig.
Så fantastiskt stolt.

Han är stor nu

Publicerat i Tonåringen

Det var ju så nyss jag vankade omkring med stor mage.
Så nyss han plockades ut och fick åka till det stora sjukhuset ensam i ambulans utan mig.
Så nyss han började gå.
Alldeles alldeles nyss han började skolan.

Nästa år fyller han arton.
Förra veckan åkte han med en kompis till Västerås.
Nyss var det som han höll min hand hårt i sin ena och mjukisälgen lika hårt i sin andra hand när vi gick till dagis.
I dag är han med kompisar i Uppsala.

Nu är han inte bara fin.
Nu är han stor också.
Alldeles snart vuxen.

Min första och alldeles speciellt älskade son.

Stolt att bära denna ring av guld……..

Publicerat i Eva, Puppe

Fem år har gått.
Fem korta år.

För fem år sedan i dag var det också en marknadsfredag i Rättvik.
Solen sken, luften var klar, löven sprakade och det var en fantastisk dag.
Jag smet tidigare från jobbet utan att säga till någon vad jag skulle göra och gick ner till blomsteraffären för att hämta den lilla brudbuketten som jag hade beställt.
Jag var tidig men du satt redan där på en parkbänk i solen och väntade på mig.
Paret som skulle vigas före oss dök visst aldrig upp så det blev vår tur lite snabbare än förväntat.
Vigselakten var kort.
Kort och vacker.
Kort men ändå tillräckligt lång.
Tillräckligt lång för att hinna röra mitt hjärta.
När jag stod där framme med din hand i min och talade om att mitt val är att leva mitt liv tillsammans med dig, ja då brände tårarna bakom ögonlocken.

Vilken glädje.
Vilket tacksamhet.
Vilket kärlek.

Fem korta år har gått och jag känner samma glädje och tacksamhet över att få fortsätta dela mitt liv tillsammans med dig.
Glädje, tacksamhet och stolthet över det vi har skapat tillsammans och åt det håll vi valt att gå vår gemensamma väg.
Efter fem korta år tillsammans med dig känner jag nyfikenhet inför de år vi har framför oss.

Men framför allt känner jag samma stolthet.
Samma stolthet nu som då.
Stoltheten över att vara din fru och över att få leva mitt liv tillsammans med dig.

Stoltheten över att bära denna ring av guld.

in sickness and in health

Skolavslutningen

Publicerat i Tonåringen

I tisdags var det avslutning.
Tonåringen gick ur nian.
Under hela högstadiet har jag inte fått var med på avslutningen eftersom det inte funnits plats för alla i kyrkan om föräldrar dessutom ska komma.
Niorna har egen avslutning just för att föräldrarna ska få komma.
Dräkten var på, kamerabatteriet laddat och näsdukarna nedpackade.

Näsdukarna behövdes eftersom de första tårarna kom redannär jag satt och lyssnade på kören som övade.
Det är så högtidligt.
Jag är så stolt över Tonåringen som har fixat det här med högstadiet så bra.
Det var en tuff början men hans upphämtning har varit enorm.
Mitt mammahjärta och mina mamma ögon svämmar över av stolthet.
Det är väldigt svårt att fotografera när man gråter.
Men det blev några bilder värda att visa upp.

Skolavslutningen

Ytterligare några bilder hittar du i bland mina album på Flickr.

 

Om hur det är att leva tillsammans med Puppe.

Publicerat i Puppe

Om det nu är någon som undrar hur det är att leva tillsammans med Puppe så kan jag gärna berätta.

Det är som att inte veta vad jag ska få för mat.

När jag kom hem från jobbet igår så hade Puppe lagat mat.
En sorts kycklingsallad.
Han sa “Jag tycker att du ska äta av den där kycklingen älskade. Du kommer att tycka att den är jävligt god”
Kvällen gick, Bebis somnade och Min Älskade gick ut till sig för att beundra alla sina fantastiska förstärkarprylar.
Det började kurra i magen och jag slevade upp av kycklingsalladen, ställde in den i micron och tänkte att det var fasiken att vi inte har någon tabasco eller nåt eftersom jag var så fruktansvärt sugen på något riktigt starkt.
Medan jag tog den första tuggan så tänkte jag resignerat att jag får väl leta reda på någon gammal burk med cayennepeppar…………….eller nåt.
Så kände jag.
Kycklingsalladen var redan stark.
Den var inte bara stark, den var otroligt stark.
Så där stark att det brände i munnen och så stark att det började rinna i näsan.
Exakt så starkt som jag längtade efter.

Precis så är det att leva tillsammans med Puppe.
Att leva med Puppe är att få det jag vill ha utan att behöva berätta vad det är jag vill ha.
Det är att leva tillsammans med en människa som ser mig och som känner vad det är jag behöver.

Att leva tillsammans med Puppe är att leva tillsammans med en människa som gör mig stolt.
Varje dag.
Jag är stolt över att få vara hans fru.
Stolt över att få bära hans ring.
Stolt över att få vara mamma till hans son.

Jag är stolt, glad och tacksam över att han väljer att leva sitt liv tillsammans med mig.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det var som fan.

Publicerat i Vardagligt

I de här trakterna finns det gott om traditioner. 
Det är folkdräkter och spelmansmusik.
Fioler och knätofsar.
Leksand, Mora och Rättvik har sina egna och speciella folkdräkter.
Det är faktiskt så att till och med den lilla byn som vi bor i har en egen folkdräkt och de flesta infödda har egna folkdräkter.

Jag tycker att det är helt fantastiskt och jag bara älskar det.
Jag fascineras av att spelmanskulturen lever.
Jag fascineras av att Rättviks- och byborna använder sina dräkter.

Jag ska gå i kyrkan på söndag.
Det händer inte allt för ofta men på söndag ska det ska.
Byn vi bor i ska ansvara för gudstjänsten och jag har erbjudit mig att vara med.
När vi träffades i måndags och, bland annat, diskuterade söndagens klädsel så var det självklart att de som har folkdräkter skulle använda dem på söndag.

Jag har också en dräkt.
Jag brukar använda den så ofta jag på något vis kan.
På bröllop, dop och skolavslutningar är den perfekt.
Jag behöver aldrig fundera över vad jag ska ha på mig och vet att i dräkten är jag, och känner jag mig, fin var jag än kommer någonstans.

Alldeles nyss provade jag min dräkt igen.
Första gången jag provade den efter graviditeten var i oktober när Bebisen skull döpas.
Behöver jag säga att jag hade nyköpta jeans och en rätt vid klänning på mig på dopet.
Alldeles nyss provade jag min dräkt igen.
Den här gången med mer lyckat resultat.
Till min stora glädje upptäckte jag att jag kan ha den.
Visst är det lite trångt men det går.

Jag kommer att kunna ha den på mig på söndag.
Det gör mig glad.
Jag älskar min hembygd och våra traditioner.

På söndag kommer att bära min Rättviksdräkt och jag kommer att bära den med stolthet.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,