Om att nästan dö sötdöden

Publicerat i Sune

Vi, eller i alla fall jag, har undrat var sjutton han har varit på dagarna.
Dörrarna in till master bedroom har varit stängde eftersom vi inte vill ha fästingar i sängen.
Dörren till gästrummet har varit öppen men den sängen har varit tom.
Det har varit gånger när jag kommit hem från jobbet, gått upp på övervåningen för att byta om och konstaterat att Sune inte var där och sedan två minuter senare sett honom komma ner för trappen.

Väry mystiskt.

Men nu har vi kommit på det.
Förra helgen ropade Min Älskade upp oss, pekade på gästsängen som såg ut precis som vanligt och lyfte på täcket.
Och där.
Under täcket och mellan madrasserna har han sin plats.
Mysigt mysigt.

Och jag, jag dör ju nästan sötdöden när jag ser honom.