En gammal fin tradition

Publicerat i Reflektioner

Varje år klockan 07.45 sitter jag där framför tv:n med hjärtklappning och tycker att det är spännande.
Varje år sitter jag där och är rörd när starten går och alla tusentals människor ger sig iväg samtidigt.

Idag hejar vi på Jörgen Brink och hoppas och tror att han tar sin fjärde raka seger.
Idag imponeras vi av alla människor som tar sig de nio milen från Sälen till Mora.

Heja heja heja heja.

Precis vad jag behövde

Publicerat i Löpning

Jag kommer inte ens ihåg när jag var ute och sprang senast.
När jag tittar tillbaka på Runkeeper så ser jag att det var den 21 oktober men jag kan inte direkt påminna mig det passet.

Jag vet bara att jag inte har orkat helt enkelt.
Jag har flängt fram och tillbaka till Dalarna på helgerna och omställningen till vintertid har ju ställt till en det och lämnat en del att önska gällande sömnen på morgonen.

I dag var det min tur att få sovmorgon och jag gick och la mig tidigt och det hela resulterade i en tiotimmars.
Har väl inte hänt på flera år.
Åt bra frukost.
Hade en bra förmiddag.
Kände mig glad.
Ville ha frisk luft i lungorna och dagsljus i ögonen.

Jag bestämde mig för att fem plusgrader och duggregn var perfekt väder för en löptur.
Det var det.

Det blev tretton och en halv kilometer.
Det gick inte fort idag men det var trivsamt hela tiden.
Lite blött och geggigt på sina ställen och jag var försiktig för att inte halka.
Men trivsamt var det.

Det var dessutom precis vad jag behövde.

Jag erkänner, jag gillart!

Publicerat i Reflektioner

Det har varit bråda dagar för Minsting.
Han har varit slut som artist och somnade tidigt, riktigt tidigt, i går kväll.
Det gav mig möjlighet till en supermyskväll i soffan tillsammans med Tonåringen, en film och en filt.
Men det betydde också att den lille vaknade rätt tidigt i morse.
05.36 började han kvittra och på frågan varför han vaknade så tidigt svarade han det självklara: ”för att jag inte vill missa någonting”.
Så klart.

Men jag var beredd.
Jag hade gått och lagt mig tidigt.
Jag var redo och varken knopp eller kropp protesterade över att kliva upp trots att det var både mörkt och kallt.

Alltså.
När det är varmt på elementen, det sprakar en brasa i kaminen i hallen, kaffet är varmt och gott, ljusen brinner i köket, ungen är glad, klockan är 06.49 och kattungarna gulliga.
Då är det ju mysigt.
Riktigt riktigt mysigt är det då.

Söndagshäng i stugan

Publicerat i Familjen

Massor med barn.
Massor av vuxna.
Massor av prat och skratt.
Lite jobb och massor med vila.
Mat och kaffe.
Enormt mycket umgänge.
En hel del sol och rätt lite regn.

Jag bara älskart!

Säsongens bästa löptur

Publicerat i Löpning

Jag hade bestämt mig för att springa längre än milen idag.
Längre än milen och längre än de 12 km som jag sprang förra veckan.
Visst blåste det en aning när jag gav mig iväg ( 1 ) men jag kände mig sjukt nöjd över mössan som satt som en smäck.
Lite kallt var det om händerna i början men hellre det än att behöva bära på handskar i nio kilometer.
Efter en kilometer tappade min Garmin satellitkontakten.
Totalt!
Jag bestämde mig för att strunta i att pilla medan jag sprang och lät klockan bara ticka på.
Nä jag visste sedan tidigare att jag hade sprungit tre kilometer så drog jag igång RunKeeper bara för att lite koll, framför allt på tempot, under resten av löpturen.
Det var ändå rätt skönt.
Faktiskt.
Att inte kunna titta på kilometertiden hela tiden.
Att inte kunna bli irriterad över att klockan plötsligt pendlar mellan icke existerande kilometertider.
Att inte veta exakt hur många meter det är kvar till nästa kilometermarkering.
(Hur jag ska hantera den här känslan i fortsättningen vet jag inte riktigt än. Får fundera vidare på det. Kanske ska jag springa några långpass utan klocka eller också ska jag träna på att inte titta så ofta på den)

Fint kändes det i alla fall och jag sprang på.
Vid ett tillfälle ( 2 ) var jag faktiskt tvungen att stanna till för att titta på kartan. Jag sprang och velade fram och tillbaka och insåg att det var lika bra att kontrollera om jag tagit till höger på rätt ställe eller om jag skulle rakt fram.

Det var helt nya vägar jag sprang på och det var helt underbara vägar att springa på.
Bara det torkar upp lite mer så kan det inte bli mer perfekt.
Lite kuperat, hälften grus, hälften asfalt, lite skog, lite åkrar, några hus, några kurvor och lite raksträckor.

När det är lite drygt två kilometer kvar av rundan ( 3 ) så kommer det enda riktiga uppförslutet och när jag har kommit upp och hämtat andan vet jag att jag har ungefär två kilometer kvar, att de går svagt nedåt och att det bara är att öka.
Jag försökte verkligen idag också.
Jag hade krafter kvar och jag ville verkligen.
Men det gick fasiken inte.
När jag kom uppför backen, runt och upp på den lite större vägen så blåste det sådan motvind att det bara inte gick att öka hur mycket jag än ville och hur mycket jag än försökte.
Det var bara att sträva på hemåt och när jag kom hem och mätte rundan så konstaterade jag att jag fick i hop 13.8 kilometer med ett snittempo på 6.20 min/km och det känner jag mig riktigt nöjd med.

Förra året sprang jag 13 km, tre månader senare, med en kilometertid på 7.04 och någon vecka efter det sprang jag 15 km med en kilometertid på 6.53 och visst älskar jag att mitt nötande på löpbandet gett resultat.
Jag springer längre sträckor mycket tidigare på säsongen och jag springer snabbare än jag gjorde förra säsongen så nog har det gett resultat och det ger mig enorm motivation att fortsätta träna och fortsätta med att försöka flytta fram mina egna tempogränser.