Hemligheten med att gå över till sommartid på ett smärtfritt sätt

Publicerat i Reflektioner

Jag vet att jag har klagat på det här otyget med att vrida tiden hit och dit hela tiden.
Sommartid hit och vintertid dit.
Fram och tillbaka.
Jag vet att vi har tyckt att det varit jobbigt och det har ruckat (förstört TOTALT) våra sovrelaterade rutiner.

Den här gången har det gått hur flott som helst.
I går morse vaknade vi alla tre 07.30 och tyckte att allt kändes helt ok och i morse sov vi till 06.18 och tyckte att det kändes helt ok det också.

Jag tror att jag har kommit på hemligheten.
Med att gå över till sommartid på ett smärtfritt sätt.
Hemligheten är att gå och lägga sig så jävla tidigt att man nästan inte vill berätta hur tidigt man gick och la sig på lördagen.
Det gjorde vi och det verkar ju uppenbarligen funka alldeles utmärkt.

Eller också är det helt enkelt så att det beror på att allting är mycket bättre i Västmanland………

HEPP!

 

Det här påhittet med sommar- och vintertid

Publicerat i Reflektioner

Det är få saker och företeelser som jag tycker riktigt genuint illa om.
Det här med att hata ligger liksom inte riktigt för mig.
Saker som jag inte kan påverka försöker jag förhålla mig till på ett väldigt neutralt sätt.
Jag menar, det är ju otroligt onödigt att lägga energi på det jag inte kan påverka, som väder, årstiderna och mörkret.

Men det finns en sak, tradition, företeelse som jag tycker riktigt genuint illa om och det är den här förbannade omställningen till sommar/vintertid.
Det ger kanske den effekten med ljusare morgnar eller ljusare eftermiddagar (eller varför det nu är vi håller på med den här skiten) i en vecka sedan är det ju liksom lika samma igen.

Det ställer bara till besvär.
Kossor, ungar och min kropp bryr sig liksom inte om att någon har bestämt att vi ska vrida klockan hit eller dit då och då.

Riktigt genuint illa tycker jag om det här påhittet.

En rätt kass dag idag

Publicerat i Eva

Lika bra som igår var är idag dålig.
Idag är en riktigt kass dag.
Jag AVSKYR sommar- och vintertid.
Jag kan inte säga och skriva det nog många gånger på tillräckligt många ställen.
Den där jäkla timmen påverkar hela familjen.

INGENTING är som det ska riktigt.
Jag är hungrig.
Jag är trött.

Jag HATAR när tröttheten påverkar mig som den gör idag.
När den kryper sig in innanför huden och sätter sig på humöret och tankarna.

HATA sommar- och vintertid.

Jävla skit med timmar hit och dit

Publicerat i Reflektioner

Klockan

Snart är det dags att ställa tillbaka den där klockan igen.
Vi ska få tillbaka timmen som vi förlorade i våras.

Visst, ja ja, det blir lite ljusare på morgonen.
Visst, ja ja, vi ställer tillbaka till den tiden som är ursprungstiden.
Visst, ja ja, vi får tillbaka den där timmen som vi förlorade i våras.

Men VAD FAN ska vi hålla på att vrida timmar fram och tillbaka för?
Det är bara en kort period som vi upplever det som lite ljusare på morgonen sen blir det tokmörkt igen och vi kan INTE göra någonting åt det.
Det är liksom bara att gilla läget.
Det blir ljusare sen i alla fall.
Efter jul- och nyårshelgen så vänder det.
Sen.
Den där timmen gör egentligen varken till eller ifrån.
Frågar du mig så ställer den bara till bekymmer.

Visst kunde jag tycka att det var mysigt att få tillbaka den där timmen förut.
Då innan jag hade en son som har en förkärlek för att vakna extremt tidigt på morgnarna.
Då kunde det, som sagt, vara mysigt att gå och skrutta och helt plötsligt efter lunch komma på att jag inte har flyttat tillbaka klockan.
Då fick jag ju liksom en timme extra.
På köpet.

Nu kräver den där timmen veckor av planering.
VECKOR!
Idag lyckades vi skjuta på sänggåendet i drygt en halvtimme och det är länge för Minsting.
Planen är att försöka skjuta så länge det kan tänkas gå med precis allting i morgon.
Drömmen är att han sover till halv sju.
(Eller hur!)
Att han orkar vara vaken länge och inte sover en stund förrän på eftermiddagen.
Bortåt två halv tre blir bra.
Två timmars sömn då blir perfekt.
För då kanske vi kan hålla honom vaken till åtta i morgon kväll.

Kanske.
Mest troligt är dock inte.
Mest troligt är att vi sitter nere i köket otroligt, väldigt skittidigt på söndag.

Mest troligt är det så.

Den här timmen.

Publicerat i Reflektioner

Kan det verkligen vara så att den är av godo den här gången.

Tidigare har jag alltid känt mig bestulen.
Bestulen på tid och bestulen på sömn.
Det har tagit en veckan innan jag har blivit mig själv igen.

Det känns mycket lättare idag.
Jag misstänker att det till stor del beror på att jag fick sova vidare när Min Älskade och Bebis gick upp i morse.
Men jag tycker att det har funkat bra med Bebis också.
Han var på ett strålande humör hela förmiddagen.
Höll sig vaken, pigg och glad.
Han skottade in massor med mat till lunch och sov middag en gång mitt på dagen.
Det goda humöret fortsatte hela eftermiddagen.
Hon skottade in ytterligare ett lass till middag, lekte, flinade, myste,  plirade och var sitt vanliga efterlängtade pillemariska jag hela dagen.
Han avslutade dagen med att i harmoni äta ytterligare ett lass (gröt den här gången) och sträckte sig mot sängen när det var dags.

Ända till 18.30 lyckades vi dra ut på det idag.

Jo, det känns klart och tydligt att det har varit en bra dag.
Kanske går förlusten av den där timmen lite lättare den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,