Kiss, bajs, snor och kräks.

Publicerat i Bebisen, Reflektioner

Tänk vad vi blir utsatta för som föräldrar egentligen.
Sånt om ingen berättade om innan.

Utan att vi riktigt förstod hur det gick till har vi våra kupade händer fulla med bajs.
Vi kan ha bajs på kläderna, på skötbordet, i sängen och på bebisens kläder.
Ibland tappas kontrollen helt och innan vi vet ordet av har vi bajs i hela huset.

Vi blir kissade på också.
Pappa Kalle fick kiss i ögat, vi får kiss i håret, på magen, på benen, på fötterna och naturligtvis på händerna.

Så har vi det här med snor, snorkråkor som måste ut och snoriga bebisnäsor.
Finns det papper att torka med så är det helt ok.
Finns det något annat som den egna tröjärmen, en flik av blusen eller en någorlunda ren kökshandduk så är det helt ok.
Finns det ingenting att torka med så har vi ju alltid våra händer och de funkar också helt ok att torka snor med.
Bara att torka av på byxbenen sen.

Med kräks är det på exakt samma sätt.
Vi får det på ryggen, på axlarna, i håret och på benen.
Har vi otur kan vi få det i ansiktet och självkart får vi det i händerna.

Men det är ju det som är så fascinerande.
Att det inte är äckligt.
Det finns ju ingenting som är äckligt med de där små människorna.
Absolut ingenting.

Det är bara att kupa händerna och ta emot.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Förlåt bloggen.

Publicerat i Bloggen

Jag förstår om du känner dig dåligt skött.
Jag förstår om du känner dig åsidosatt och dåligt behandlad.
Jag förstår om du tycker att jag är en dålig bloggägare just nu.
Jag förstår om du tänker “Vad fan skulle hon med en egen domän till? Hon är ju i alla fall aldrig här, hon skriver ingenting, hon läser inte andras bloggar och hon svarar ju inte ens på de kommentarer som hon får.”
Jag förstår om du är besviken och ledsen.
Jag förstår.

Men nu är det så att jag har ett liv också.
Ja, jag vet att det är taskigt, men så är det.
Jag har en familj också och just nu har vi varit lite sjuka.
Bebisen har varit snuvig och haft feber.
Han har bara varit nöjd när han hängt i bärsjalen på min mage samtidigt som jag varit i upprätt position och antingen vankat sakta fram och tillbaka eller stått och gungat lite lätt.
Han har inte alls gillat att jag gjort tappra försök att sätta mig ner.
Visst, igår när det var som tråkigast slog mig tanken att jag skulle stå vid köksbänken och blogga men i samma ögonblick som jag tänkte klart tanken så vaknade Bebisen så klart.

Idag har Bebisen mått väldigt mycket bättre men nu är det min tur att vara hängig.
Efter en natt med väldigt dåligt med sömn så är jag rätt sliten.
Lite sömn i kombination med en näsa som verkar sikta på guldmedalj i “Snortillverknings VM” har gjort att orken, tiden och lusten till bloggen har varit liten.
Men min näsa har blivit desto rödare.
Ja, jag förstår att du ser det för det syns rätt tydligt men du behöver väl inte skratta åt mig när jag känner mig så risig.
Du bloggen, det tycker jag nästan är lite taskigt även om du känner dig lite satt på undantag.
Ja ja OK, du har väl rätt.
Jag bjuder väl på det.

Sen är det lite mycket i största allmänhet.
Jasså, du tycker att det är onödigt att skaffa en blogg när man har ett liv.
Jaha ja, men jag håller inte med dig.
Jag tycker väldigt mycket om dig och du ger mig otroligt mycket.
Nej, jag tänker inte göra mig av med dig eller byta ut dig mot någon annan.

Du är den blogg som jag trivs allra bäst med och som jag är allra stoltast över.
Allra som mest stolt över och mig kommer du att få dras med ett bra tag framöver.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,