I will survive

Publicerat i Eva

Idag är Fru Holm inte kaxig.
Igår var hon det däremot.
Igår var hon i riktigt fin form.

Heldag i Stockholm.
Snabb förbättring med rollon, ny topp och boots på och sedan drink och kollegiemingel på kontoret.
Vidare på middag med extremt god mat, goda viner, trevligt sällskap, intressanta samtal och många gapskratt.
Ytterligare vidare till dansställe för en stunds rumpskak.
Så taxi till hotell.

Eftersom jag skulle ta tåget hem på lördags förmiddag och vara med mina barn hela dagen slutade jag tidigt att dricka vin och intog ansenliga centiliter vatten under kvällen.
Så det var inte det.
Det var antingen en bacill eller så var det jag som fick den där enda räkan som var dålig.
Någonting var det för mellan 03.00 och 05.15 låg jag på golvet i det pyttelilla hotellrumemts extremlilla toalett.
Fy fan vad dålig jag var.
Messade till Min Älskade strax före sex och bara grinade när han ringde.
Bokade en biljett på första tåget hem, packade mina prylar, hasade mig till receptionen och beställde en taxi till Centralen, blev hämtad på stationen i Sala, grinade en skvätt till och vinglade upp till sängen och sov som en död i tre timmar.

Efter ytterligare ett par timmars sömn vände det.
En kopp kaffe, en skiva Hönökaka och fem kalla köttbullar senare trodde jag faktiskt att jag ska överleva även detta.

Jag har till och med satt surdeg så att jag kan bara i morgon bitti…….

Ja tack, jag mår bara bra

Publicerat i Reflektioner

Detta bildspel kräver JavaScript.

Morsan har bältros.
Tonåringen har opererat bort halsmandlarna.
Min Älskade har rotfyllt två tänder.

Jag har köpt två, jag upprepar TVÅ stycken, dosetter på apoteket och fördelar medicin och tabletter som den mest rutinerade sjuksköterska.

Men ja tack, jag är frisk och mår bara fint.

Jag klev av

Publicerat i Löpning

Det har varit en konstig vecka.
En otroligt intensiv vecka.
En vecka fylld med Stockholm, jobb, tandläkarbesök, tuffa beslut, sena kvällar och rätt mycket bilåkande.
Det har inte direkt funnits varken tid, lust eller kraft för mig att nöta på löpbandet.

Igår fanns det.
Det var fredag och bitarna hade, på ett mirakulöst sätt, fallit på plats.
Vi hade ätit lax.
Mamma gick upp och la sig, Minsting sov redan och Min Älskade tackade också för sig.

På med löparkläderna och upp på bandet.
Laddad för 400m intervaller.
Minst 10 stycken.

Kände direkt att det inte stämde.
Värmde upp i 10 minuter och den där känslan som brukar infinna sig infann sig aldrig.
Jag började springa intervallerna och trots att hastigheten var låg och vilan rätt lång så funkade det inte alls.
Pulsen skenade och jag återhämtade mig otroligt dåligt under vilan.

Jag bestämde mig för att kliva av helt enkelt.
Avsluta, kliva av löpbandet, släcka lampan och gå upp igen.

I går kväll frös jag lite mer än vanligt.
I natt har jag haft konstiga drömmar och kallsvettig rygg.
I dag har jag ont i kroppen och rivningar i halsen.

Just sayin…….

Den objudne gästen är tillbaka

Publicerat i Eva

Den där Chefen har kommit och hälsat på igen.
Hostan From Hell är tillbaka som objuden gäst.

Rethostan och torrhostan är det som är här.
IGEN.
Jag hostar så jag kissar på mig.
Jag hostar så jag kräks.
Jag hostar så att det känns som jag har sår i halsen.
Jag hostar så att jag har träningsvärk i rygg- och magmuskler.

Om det ändå kunde vara en produktiv hosta.
Det känns liksom meningsfullare att hosta om det resulterar i att det kommer upp någonting.
Då känns det som jag har åstadkommit någonting när jag hostat klart.

Och en annan sak som jag har funderat på.
Förhoppningsvis kanske det finns någon människa som är lite mer medicinskt bevandrad än jag som kan svara på det här:
VARFÖR blir hostan värre när jag lägger mig ner?
Varför är det så att så fort jag lägger mig i vågrätt position så eskalerar hostan, blommar ut och liksom aldrig tröttnar eller vissnar?
VARFÖR?

Jag behöver gå och lägga mig men drar mig för att göra det eftersom jag vet vad som händer när jag gör det.

Tråkigt men sant

Publicerat i Eva

Jag är sjuk.
Hur tråkigt det än känns så är det bara att konstatera.
Jag är sjuk.

Märkligt, med tanke på att det Holmska hemmet antagit sjukhusliknande former de senaste veckorna?
Nej inte alls.
Men trots det hade jag någonstans närt ett litet hopp om att jag skulle klara mig den här gången.

Igår kväll visade det sig att så icke var fallet.
Tvekade jag det minsta lilla igår kväll så rådde det ingen som helst tvivel i morse när jag vaknade.

Jag är sjuk.
Punkt slut.

Den är här nu

Publicerat i Eva

Visst har en liten och betydligt lindrigare kusin från landet varit i närheten de senaste dagarna.
Men nu har själva  familjeöverhuvudet kommit hit.
Chefen för hosta har flyttat in.

Hostan från HELL är här som objuden gäst.

I natt har jag lyckats hålla halva norra Europa vaken med min hosta.
Som jag hostar.
Min Älskade har hämtat vatten, tyckt synd om mig och erbjudit sig att hämta Ipren.
Inte kommer det upp något heller.
Det är inte direkt någon produktiv hosta.
Det bara kliar och retas av helvete i halsen och hur mycket jag än försöker stå emot så går det inte att låta bli att hosta.

Jag hostar tills jag kräks.

Nu ligger Min Älskade uppe och sover och jag borde göra detsamma men jag drar mig för att gå upp och lägga mig.
Jag vet ju att det blir värre när jag lägger mig ner och gör jag det bredvid honom så finns det inte ens en mikroskopisk möjlighet att jag inte kommer att hosta och hostar jag så vaknar han.

Det blir soffan för mig.
Soffan, två plädar och något kasst tv-program.
Fan vad jag är less på det här nu.
Riktigt less!
Det är snart lika bra att jag lägger till kategorin ”Sjuk” till bloggen.

Cocillana kanske?
Någon?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Uppdatering från Sjukstugan

Publicerat i Familjen

Tonåringen är frisk.

Minsting är aningens snorig fortfarande, äter inte just någonting men är på ett relativt strålande humör och transporterades till dagis idag.

Min Älskade klagade över ont i bihålorna och feber igår  och han är sämre idag.
Mycket sämre.
Han är svettblank i pannan och på ögonen och har gått upp och ner mellan sängen och soffan hela eftermiddagen.

Jag kände mig lite bättre igår eftermiddag men rasade under kvällen och bestämde mig redan då för att vara hemma från jobbet idag.
Det var tur eftersom jag är sämre idag.
Jag pratade med sjukvårdsupplysningen idag.
Jag berättade att jag har haft fyra infektioner med halsont och feber under kortare period än sex månader och frågade hoppfullt om det inte fanns något prov dom kunde ta.
Det fanns visst någon odling att göra på ett halsprov och jag tror att det är det jag har fått tid för att göra imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

När det självklara är omöjligt att se själv.

Publicerat i Eva, Vardagligt

Jag började känna mig lite hängig redan i fredags.
Hela helgen har jag gått runt på vilja och Ipren.
Min Älskade har gjort ett hästjobb och den här helgen var det äntligen dags för det stora evenemanget.
Hela lördagen gick åt till förberedelser och till att vara RockStarDaddy.

Hela söndagen gick åt till efterberedelser.
Då känns det som lite dålig tajming att få feber, ont i halsen och hosta.
Men det är väl så det är antar jag.

I morse fick jag ligga kvar i sängen.
När Min Älskade kom och väckte mig tittade han på mig, där jag låg och inte kunde röra mig av trötthet, och sa bestämt ”du ska vara hemma idag Fru Holm”. ”Du ska vara ensam hemma medan jag och Junior är på dagis sen ska du ta din dator och det du vill ha med dig och stänga in dig i sovrummet innan vi kommer hem och där ska du stanna så länge du vill.” ”Du behöver vila och du behöver vara ensam en stund.”

Ibland kan jag behöva hjälp med att se det som egentligen är helt självklart.
Jag kan behöva hjälp med att påminnas om att lyssna på kroppen.
Då får jag den hjälpen.

Det är kärlek det!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,