Hemma och hemma.
Det är ju en sanning med viss modifikation.
Hemma i Sverige är jag ju men inte hemma hemma.
Sitter på en bänk på Arlanda, väntar och laddar batterier.
Bokstavligen.
Väntar på tåget som ska ta mig ännu närmare hem.
Det går om lite drygt en timme.
Jag längtar efter mina älskade.
Tre dagar.
På tisdag börjar min semester.
På tisdag åker jag.
En vecka på Sicilien.
Sand mellan tårna.
Medelhav.
Solstol.
Ljudböcker.
Solkräm.
Bikini.
God mat.
Gott vin.
Äntligen ska jag få träffa Helena.
Nu är det riktigt nära.
Semestern är slut.
Den underbara semestern.
Jag känner mig pigg, glad och förväntansfull.
Idag ska jag åka till jobbet.
Idag åker jag nya vägar till mitt jobb.
Det jag upplever just nu är ingenting annat än magiskt.
En helt fantastisk sommar.
För mig är det här en sommar som jag kommer att tänka tillbaka på under många långa vintrar.
Solen, hallonen, värmen, baden och semestern.
Jag har inte badat så mycket som jag gjort den här sommaren sedan jag var barn.
Jag har inte njutit så mycket av en semester sedan jag började med semester.
Hallonen är så många att vi inte klarar av att plocka dem.
Och solen, den läkande, helande och underbara solen skiner in i mina ögon och lagras i kroppen så jag hoppas att det kommer att räcka till februari, då när det har vännt igen och ljuset är på väg tillbaka
Det är 2 augusti, klockan är 20:49 och jag trippar omkring i bikini och strandklänning.
Jag menar de oddsen, tom utomlands, är ju skyhöga……….
Just nu är det ingenting annat än magiskt.