Just idag är jag stark

Publicerat i Löpning

Precis hemkommen efter en löptur.
Eller nu var det en stund sedan, men ändå.

Idag gick det bra.
Riktigt bra.
Jag kände mig stark och framför allt kände jag mig snabb.
Det var en väldigt annorlunda känsla.

Jag hade tre stycken perioder med snabb gång och när jag sprang så orkade jag springa hela tiden, jag kände verkligen att jag orkade springa och……….det kändes som jag sprang fort.
Och med mina mått mätt så måste jag ha gjort det eftersom jag hade en medeltid på kilometer på 6.32
Det brukar jag ha i vanliga fall när jag har rätt bra ork och springer hela sträckan.

Kanske berodde det på att jag blev peppad av att Tonåringen var med på cykel.
Det var som att ha sällskap men ändå inte.
Jag upptäckte dessutom till min stora förvåning att jag klarade av att prata med honom.
Inte oavbrutet men lite då och då.
Sen att han var snäll och plingade med cykelplingan (för att skrämma bort björnarna) de sträckor som vi var på den gamla landsvägen gjorde faktiskt att det kändes tryggare.

Bra kändes det i alla fall hela löprundan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Då var det gjort

Publicerat i Löpning

Det första passet på en månad.
Den 22 juni var senast jag var ute och sprang.
En hel månad.
Det kändes kan jag tala om.

De första två, eller till och med de första tre kilometerna kändes det hur stabilt som helst.
Jag sprang 8 minuter och gick 2 minuter.
Men sen orkade jag inte springa hela åtta minuter utan sprang så länge jag kände att jag kunde och gick en stund då och då.
Jag förstod ju att jag inte skulle orka så jag hade bestämt mig innan för att köra 8-2 så länge jag orkade och sen bara göra så gott jag kunde.

Nu är det gjort i alla fall och DET känns otroligt bra.
Det blev totalt 5.26 km.
Förhoppningsvis är jag på gång igen.
Hjälp mig nu att hålla alla tummar för att jag får hålla mig frisk och ni som pratar med högre makter ibland kan väl ta med mig  i något snack vid lämpligt tillfälle.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Jag har blivit med klubb

Publicerat i Löpning

Jag insåg tidigt att löpningen är min egen.
Bara min och den vill jag ha för mig själv.
Jag vill springa själv.
Min löpning i mitt tempo.
Ensam med min andning, mina hjärtslag, min musik och mina tankar.

Nu har jag hittat en klubb som passar mig.
En klubb som inte är annat än helt perfekt för mig.
Tack vare Nemos blogg har jag hittat klubben Lonesome Runners.

Det är ett ensamt jobb.
Det kan vara tråkigt. Det är hårt uppför. Alldeles för lätt utför. Det är kallt om händerna ibland medan svetten rinner. Det är monotont. Det gör ont.
Precis så, som ska det vara.
Helt grymt.

Igår kom min allra första löpartröja som visar min nya klubbtillhörighet och den var perfekt.
Perfekt tryck, perfekt färg, perfekt storlek och perfekt skön att springa i.
Den var så perfekt att den nästan inte kändes.
När en löpartröja nästan inte känns då är den riktigt perfekt.

Med nya sportlurar och ny löpartröja så slog jag till med en ny runda.
Det var VÄLDIGT mycket uppför de första 1.5 kilometerna och mellan 1.5 och 3.0 kilometer var det VÄLDIGT mycket skog, VÄLDIGT ödsligt och känslan var att det var VÄLDIGT hög björnvarning.
Men jag gjorde som en kompis från byn (som också tränar för Tjejmilen) berättat att hon gör.

Jag höjde musiken i lurarna, tittade inte åt sidan och bara fokuserade framåt för ska björnarna komma och ta mig så ska jag fan inte vara beredd.

Tack Annika för tipset om rundan och björntaktiken, tack för mysigt löpsnack på mornarna och tack för peppning när jag är ute och springer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Idag gick det bra

Publicerat i Löpning

Söndag 20 juni Jag har varit ute och sprungit ikväll.
Idag gick det bra.
Äntligen!
Det kändes hur stabilt som helst.
Det blev totalt 5.83 km inklusive tre intervaller på ca 80 meter där jag sprang min uppmätta sträcka och sedan gick tillbaka.
Så fort jag började springa kom den där härliga känslan av att det flöt.
Av att jag kände mig stark, känslan av att jag skulle orka och känslan av att det var roligt att springa igen.

Sen är ju appen Runmeter som jag springer med nu bra.
Riktigt bra.
Jag är väldigt nöjd.
Jag gillar att verkligen att jag kan dela mina rundor live och det är kul och peppande att höra Ninja Ister säga ”du är bäst” i lurarna, det är härligt när Svärmor och Svägerskan hälsar att det bara är att köra på och det är faktiskt peppande när Min Älskade låter hälsa att han tycker att jag ska öka farten.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Det kändes helt ok

Publicerat i Eva, Löpning

100616

Viss var det drygt i de sega uppförsbackarna som naturligtvis kom så lägligt under de åtta minuternas löpning och precis tog slut när det var dags för två minuters gång.
Visst var det drygt och segt men det gick.
Jag gav inte upp utan jag segade på, bet ihop, andades och höll ut.
Bara det känns som en seger i sig.
En mental seger.

Det blev lite längre idag eftersom jag inte kände för att nöta på riksvägen och eftersom mina andra löparrundor är upptagna av andra. Det är lite crowded på de ställena om jag säger så. Det känns inte riktigt som vi alla får plats på de där grusvägarna just nu.

Nästa pass är blir lördag.
Då är planen att fortsätta med 8 – 2 varianten. På lördag blir det däremot riksvägen för då har jag tänkt avsluta passet med några rusningar på den förhållandevis plana sträckan som jag mätt ut.

För övrigt är det snart dags att anmäla sig till Tjejmilen.
Vi har lite svårt att få ihop en Kvarett på jobbet.
Just nu är vi en kort.
Är det kanske någon här som är sugen att hänga på?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tack Ninja Ister

Publicerat i Löpning

Söndagstur Tack Ninja Ister för dina goda råd.
Och tack Knytet för att du tycker likadant och talar om det.
Ni är mina allra bästa coacher.
Så är det bara.

Efter några dagars uppehåll drog jag på mig löparskorna igen och på Ninja Isters inrådan så tog jag en 8 -2 runda.
Det vill säga löpning i 8 minuter och gång i 2 minuter, löpning i 8 minuter och gång i 2 minuter osv.

Det kändes fint.
Knoppen är ju sannerligen en märklig pryl.
Plötsligt så funkade det igen.
Jag orkade springa de där åtta minuterna i sträck.
Jag kunde ta de där djupa andetagen som transporterar ut syre i kroppen och som får pulsen och andningen att lugna sig en smula.
Jag stressade inte upp mig över att jag tyckte att det var jobbigt.
Jag visste ju att jag skulle gå om bara några minuter.

Bara för att jag hade bestämt innan att jag skulle gå efter åtta minuter så verkade det som om knoppen fattade igen att kroppen faktiskt orkar springa de där minuterna.

Dessutom så måste det ha gått undan när jag väl sprang för tiden blev hyfsad.
Eller snarare mer än hyfsad efter de omständigheterna.

Det kommer att bli fler 8 – 2 rundor för att bygga upp löparsjälvförtroendet igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nu går det trögt

Publicerat i Löpning

Riktigt trögt dessutom.
Med löpningen.
Det är precis som det har tagit stopp.

Jag orkar inte.
Jag förmår inte att sakta ner på takten några meter och ta de där tre djupa andetagen som jag vet gör att jag kan fortsätta springa.
Jag ger upp och går istället.
Jag ger upp och känner mig besviken för att jag inte orkar.
Och för att jag ger upp naturligtvis.

Ju mindre jag orkar desto mer tar det emot att dra på löparskorna igen.
Inspirationen minskar.
Jag känner inte någon riktig löparglädje just nu och det gör mig ledsen.
Riktigt ledsen faktiskt.

Min Älskade föreslog att jag ska ta en paus.
Ett uppehåll i löpningen.
Jag är inte riktigt lika säker på att det är melodin.
Jag är mer inne på att försöka ta tag i det strukturerade programmet och verkligen gå in för att följa det.
Att nöta på helt enkelt.
Att försöka variera löpträningen mer.

Jag är också inne på att försöka bli av med några kilon.
För någon vecka sedan var jag så desperat så jag funderade på att prova någon pulverdiet i några veckor för att snabbt tappa några kilon.
Den idén var väl inte riktigt genomtänkt och nu är den dessutom helt övergiven.
Förändringar i kosten är spåret jag är inne på just nu.
Jag har gjort det förut och kan göra det igen.

Det enda riktigt positiva med dagens lilla löprunda var att jag kom ihåg att stänga av WiFi på min iPhone så att Runmeter kunde posta som den skulle på Facebook.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Alla möjliga fel

Publicerat i Löpning, Vardagligt

6 juni
Jag har precis varit ute och sprungit.
Det gick väl så där.
Egentligen var det alla möjliga fel.

Själva springandet kändes ganska ok.
Lite tungt i början men uthärdligt.
Ett par djupa andetag så funkade det.

Det var en massa annat tjafs bara.

Eftersom grannen har sett björn, två gånger, väldigt nära den lilla grusvägen som jag brukar springa på så vågade jag inte sätta foten på den utan valde att springa efter stora vägen.
Efter drygt tre kilometer fick jag känning av kramp i ena vaden.
Sen kändes det som jag kissade på mig och då har i alla fall jag lite svårt för att bara ignorera den känslan eftersom det ofta visar sig att känslan är ett faktum.
Som grädde på moset så gjorde det ont i tuttarna.

När jag kom hem så visade det sig att GPS:en hade tappat kontakten så rundan visade bara 4 km men när jag mätte den på Eniro så var den 5.7 km
(Den röda markeringen ska ju liksom vara där den gröna markeringen är)

Jag blir mer och mer säker på den teorin som jag har att det är bättre om jag försöker hålla mig till löpning på vardagar av den enkla anledningen att jag både äter och dricker mycket bättre när jag jobbar.

Vardagskvällar är de bästa träningskvällarna för min del.
Så får det bli.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,