Rädd så inihelvete

Publicerat i Löpning

Det var upplagt för löpning idag.
När jag kom hem från jobbet berättade Min Älskade glädjestrålande att nu kan jag springa den där vägen där det var så mycket björnar förra sommaren.
(Ni vet där jag hade sprungit hur många gånger som helst tills en granne mer eller mindre sprang in i en björnunge och jag började springa på landsvägen.)
Han hade åkt där och kunde informera om att de huggit ur skogen så precis där det var som läskigast var det nästan kalt och det gick att se bort till landsvägen.

Litar på Min Älskade gör jag ju så jag gav mig iväg och tyckte att det skulle bli härligt.
Så kom jag till det där stället där det varit som mest björnvarning och mycket riktigt var skogen urhuggen.
Så hörde jag det.
Det där ljudet som lät precis som en djurunge som ropar på sin mamma när det kommer en halvfet kärring springande på grusvägen.

MOOÄÄÄÄÄP

MOOÄÄÄÄÄP

MOOÄÄÄÄÄP

Högt lät det också.
Jag har ju ingen aning om hur en björnunge låter men inser att det kan i stort sett ha varit vad som helst.
Ett djur var det i alla fall och jag blev helt skräckslagen.
Vågade inte titta mig omkring, tackade Gud att det var nedför och satte av det snabbaste jag klarade av tills jag kom till området som jag själv anser känns säkert.
Med ordentligt adrenalinpåslag och hjärtpick.

6.73 km fick jag ihop ikväll och det var bara mellan 3 – 4 km som det kändes lite plågsamt.
Resten kändes helt ok.
Jag hade bestämt mig för löpning 8 minuter och gång 1 minut och det funkade kalasbra.

Det är långt kvar till den 25 maj och just nu känns det riktigt hoppfullt inför Tjejruset i Falun.

Tredje gången gillt

Publicerat i Löpning

Tredje löpturen utomhus för den här säsongen.
Hade en smula med känningar av benhinnorna efter den första turen men kurerade med tigerbalsam.
Den andra löpturen sprang jag med benvärmare OCH tigerbalsam och jag kan säga att det värmde gott på smalbenen efter en kvart.
Det hjälpte för efter det har jag inte känt någonting.
Idag när jag sprang tänkte jag inte ens på att jag hade benhinnor.
En klar förbättring alltså och det känns skönt.

Jag hade bestämt mig för att öka löpintervallerna med en minut och sprang alltså sex minuter varvat med två minuters snabb gång.
Idag kände jag mig stark.
Fylld med positiv energi efter den härliga och soliga helgen som jag (trots allt) hade tillsammans med pojkarna.
Jag sprang med ett leende på läpparna och sexminuters intervallerna kändes korta.
Det var bara när jag kom ut på riksvägen på väg tillbaka, mellan 3,5 och 5,0 som det kändes en aning tungt i den kraftiga motvinden.
Men jag bet ihop och sprang det som jag tänkte springa.

Tredje gången gillt och jag kände mig piggare, gladare och starkare.
Nu kan jag plötsligt ana en liten möjlighet att jag ska kunna springa hela Tjejruset den 25 maj.

Det framstår som ett mirakel

Publicerat i Löpning

Det framstår faktiskt som ett mirakel att jag sprang sammanhängande en HEL MIL på sensommaren 2009.
Jag har varit ute och sprungit idag.
Eller sprungit och sprungit.

Jag bestämde mig för att vara otroligt snäll mot mig själv och bestämde att det var tillåtet att gå när jag kände att jag behövde det.
Jag hade tillåtelse att gå i uppförsbackarna om jag ville.
Det blev en hel del gång kan jag säga och det berodde inte på att det var en makalöst kuperad bana.
Men eftersom jag inte har sprungit eller tränat någonting annat på två månader så är det inte så konstigt.

Målen med säsongens löpning är desamma som det bra året 2009 (när jag klarade mina mål) och det mindre bra (läs skitkassa) året 2010 när jag i stort sett och av varierande anledningar inte riktigt nådde något av mina mål.
Mål 1: Klara av Tjejrusets 5 km den 25 maj utan att gå.
Mål 2: Spinga en mil.
Mål 3: Om allt flyter som det ska utan skador och sjukdomar så vill jag gärna springa milen under 60 minuter.

Känsliga läsare varnas

Publicerat i Löpning

För nu kommer jag att svära.

Helvetes jävlars vad innihelvete jävla skittungt det är att springa nu.
FAAAAAAAAAAAAN!
Helvete också.

Det är så tungt att jag kör huvudet i väggen vid minsta lilla motlut.
Är inte marken exakt plan eller lutar nedåt så känns det som om fothelveterna har vuxit fast i backen.
De är som limmade med superlim OCH befästa med femtiokilos blytyngder.
Jag orkar plötsligt fan inte ens springa två kilometer förrän jag måste gå.

Fan också vad det tar emot just nu.
FAAAAAAAAAAAAAAAN OCKSÅ!

Dessutom hade jag lyckats pilla på inställningarna i RunKeeper så att det ser ut som om jag har cyklat.
Jag har FAN inte cyklat.
Sån tur har jag inte.
Jag har sprungit.

Eller i alla fall försökt.
Just nu känner jag mest för att sluta försöka.

(Men det kommer jag så klart inte att göra.)

Fan också!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kvällens löptur

Publicerat i Löpning

Jag har varit ute och sprungit ikväll.
Det kändes lite tungt efter Tjejruset i torsdags.
Jag var lite besviken över att jag inte orkade springa varenda meter, det var jag.
Trots att det spöregnade (verkligen), att det var obeskrivligt geggigt, lerigt, halt och riktigt kassa förhållanden så var jag besviken.

Det blev inte riktigt fem kilometer ikväll men jag sprang i alla fall hela tiden.
Jag hade tänkt avsluta med några lätta intervaller men jag fixade bara en.
Orkade helt enkelt inte vända utan fortsatte hemåt istället.

Men som Min Älskade sa när jag kom hem: ”ja men för sjutton, du har ju faktiskt varit ute och sprungit tre gånger den här veckan och det är inte fy skam”

Det har han ju faktiskt rätt i.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Idag är det dags

Publicerat i Löpning

För Tjejruset i Falun.
Klockan 19.00 går startskottet.
Jag kommer att springa med RunKeeper men tyvärr finns det inte livesharing i just den appen men ni kan gå in här och kolla när jag har gått i mål.

Ni undrar så klart över min strategi även det här året och mitt svar blir det samma som förra året.
Ingen löpning i tisdags.
Ingen löpning igår.
Jag vilar mig alltså i form och ägnar mig åt att ladda mentalt.
Sen är min plan att springa som en jävla idiot idag.
Ett vinnande koncept.

Min Älskades käcka förslag var att om jag klarar Tjejruset på 28 minuter så är det lika bra att jag vilar fram till den 5 september och Tjejmilen.

HEPP!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det gick så där

Publicerat i Löpning

Eller……..
Helt ärligt så gick det inte alls.
Eller……..
Det gick de första två kilometerna.
De två första kilometerna gick det dessutom alldeles galant.
Det kändes bra.
Kroppen kändes pigg.
Musiken var bra.
De två första kilometerna är det nedåt nästan hela tiden.

Planen var att ta det otroligt lugnt och extremt lugnt i uppförsbackarna.

Efter första lilla uppförsbacken tog jag slut.
Helt slut.
Eftersom jag precis har haft en infektion i kroppen och tar sista penicillintabletten ikväll så pressade jag inte på när det det tog stopp utan jag saktade av och gick.
Så försökte jag springa igen.
Saktade av och gick.
Tills jag inte ens orkade springa där det var plant utan bara i nedförsbackarna.

När jag kände att fingrarna svullnade så att jag nästan i panik slet av mig vigselringen slutade jag försöka springa.

Vi får väl se hur det går på torsdag.
Jag tar det som det kommer.
Orkar jag så orkar jag springa de fem kilometerna och orkar jag inte så är det långt till 5 september.

Här är rundan i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En mental seger.

Publicerat i Löpning

Dagen började ju alldeles lysande.
Den har fortsatt bra.
Visst har det varit mycket på jobbet men det har ändå varit bra.
De dagar som jag har bestämt att jag ska springa ser jag till att jag äter ordentligt på lunchen och jag försöker tanka upp med vatten hela tiden.
Det är inte bara en fysisk förberedelse utan den funkar som en mental förberedelse också eftersom jag varje gång jag dricker tänker på kvällens löpning.

Jag hade bestämt mig för att springa i en kvart och sedan vända tillbaka, nästan till början av vändan, till punkten för mina koordinationslopp som jag mätte ut här om dagen.
Jag kände det direkt jag började springa.
När jag hade tagit mig upp för det första lilla motlutet, och det är riktigt litet, och kommit ut på 301:an så kände jag det otroligt tydligt.

WTF!
Någon hade lagt blytyngder i skorna.

Det var inte förrän efter nästan två kilometer som jag kände att jag kanske skulle överleva även det här passet.
Det var fruktansvärt.
Fötterna och benen kändes så tunga att jag knappt kunde förstå hur jag orkade förflytta dom framåt.
Men jag klarade det.

Jag sprang hela vägen och jag gav järnet i mitt livs första koordinationslopp.
Det var först då det började kännas bra.
Jag hade flyt i min snabba löpning och det kändes riktigt roligt.

Jag som alltid tidigare har gett upp direkt när det har känts tungt.
Jag som ALLTID har gett upp och börjat gå gjorde inte det den här gången.
Den här gången gjorde jag inte det.
Jag gav inte upp.
Jag fortsatte springa och jag klarade det.
Visst var det aptungt men jag fixade det.
Jag kan inte se det som någonting annat än en mental seger.

När jag hade sprungit min sista snabba sträcka så fick jag hjärnsläpp och stängde av någon anledning av RunKeeper så de sista 500 meterna som jag joggade hem igen syns alltså inte.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,