Jag säger ja

Publicerat i Kärlek

Kärleken

Idag för sex år sedan stod vi där bredvid varandra.
Barfota på stranden.
Jag i mina vita byxor, min stora vita tunika och med den vackra lilla buketten i min hand.
Du i din svarta skjorta och dina shors.

Det var så lätt då.
Lätt att säga ja.
Ja till nöd och lust.
Ja till dig och till kärleken.

Sex år har gått.
År som har varit mer fylld med lust än med nöd.
Tid då vi har skapat vårt liv.
Vårt gemensamma liv.
Tid som fyller mig med värme och tacksamhet när jag tittar tillbaka på den.
Tid som gör att jag känner glädje och tillförsikt inför den tid som ska komma.

Sex år senare är det precis lika lätt.
Lätt att säga ja till dig Min Älskade.
Ja till nöd och lust.
Ja till dig, kärleken och vårt liv tillsammans.

Jag säger ja idag också.
Jag säger ja till att fortsätta leva mitt liv tillsammans med dig.

Kärlek

Publicerat i Puppe

När jag kom hem vid 19.30 tiden efter en lång dag i Stockholm möttes jag av ett renstädat hem.

”Ja men vad fan, jag kom ju på i morse att du inte skulle hinna så då var det ju bara att göra det”

Det är mycket nu.
Hösten och vintern har varit vidrig.
De senaste veckorna har varit helt osannolika.

Jag ska berätta.
Snart.

Nu vill jag bara lugn och ro.
Ett par veckor.
Eller i alla fall över midsommarhelgen.
Ett par dagar skulle räcka……..

Jag säger ja idag också

Publicerat i Eva, Puppe

Idag för fem år sedan
Barfota, klädd i vitt och med blommor i min hand.
På en strand i Thailand.
Sa jag ja till dig, Min Älskade.
Ja till att leva med dig.
I nöd och lust.
Det var så lätt.
Så otroligt lätt att säga ja då.

Idag, fem år senare.
I raggsockor, jeans och flanellskjorta och en smula mer frusen än vad jag var då.
Ingen sol, inget hav och ingen sand mellan tårna.
Men fortfarande lätt att säga ja.

Jag känner sådan enorm kärlek och en enorm tacksamhet för de här fem åren.
Tack Min Älskade Puppe.

Jag säger ja idag också.
Ja till att fortsätta leva mitt liv tillsammans med dig.

Stolt att bära denna ring av guld……..

Publicerat i Eva, Puppe

Fem år har gått.
Fem korta år.

För fem år sedan i dag var det också en marknadsfredag i Rättvik.
Solen sken, luften var klar, löven sprakade och det var en fantastisk dag.
Jag smet tidigare från jobbet utan att säga till någon vad jag skulle göra och gick ner till blomsteraffären för att hämta den lilla brudbuketten som jag hade beställt.
Jag var tidig men du satt redan där på en parkbänk i solen och väntade på mig.
Paret som skulle vigas före oss dök visst aldrig upp så det blev vår tur lite snabbare än förväntat.
Vigselakten var kort.
Kort och vacker.
Kort men ändå tillräckligt lång.
Tillräckligt lång för att hinna röra mitt hjärta.
När jag stod där framme med din hand i min och talade om att mitt val är att leva mitt liv tillsammans med dig, ja då brände tårarna bakom ögonlocken.

Vilken glädje.
Vilket tacksamhet.
Vilket kärlek.

Fem korta år har gått och jag känner samma glädje och tacksamhet över att få fortsätta dela mitt liv tillsammans med dig.
Glädje, tacksamhet och stolthet över det vi har skapat tillsammans och åt det håll vi valt att gå vår gemensamma väg.
Efter fem korta år tillsammans med dig känner jag nyfikenhet inför de år vi har framför oss.

Men framför allt känner jag samma stolthet.
Samma stolthet nu som då.
Stoltheten över att vara din fru och över att få leva mitt liv tillsammans med dig.

Stoltheten över att bära denna ring av guld.

in sickness and in health

Fjortisvarning

Publicerat i Eva

Idag bär jag en klocka, som stannat, bara för att jag tycker att den är fin och bara för att jag fått den i present av Min Älskade.
Känns underbart barnsligt och fnissigt och gör att jag känner mig ännu mer kär i min man.
Förresten så tokskiner solen också.

20120323-090957.jpg

Dagens citat

Publicerat i Puppe

Varför ska dom behöva uppdatera och förändra en massa saker hela tiden? Om man har någonting som fungerar, varför ska man ändra det då? Som det här med FB appen till iPhone, den fungerade ju bra för flera år sedan.
Titta på mig till exempel, inte byter jag ut den fru jag har bara för att hon fungerar bra som hon gör.

 

 

Ps. Puppe har haft sin iPhone i ungefär en månad……..

Stackars mig som lever i ett inte helt jämställt förhållande

Publicerat i Eva, Puppe, Reflektioner

Alltså.
Det här med förhållanden.
Och jämställdhet.

Jag tror inte på att ett förhållande automatiskt mår bättre om båda parterna tar reda på disken lika många gånger, byter lika många blöjor, dammsuger lika många gånger, byter däck lika många gånger eller håller i skruvdragaren lika många gånger.

Eller det här med att kvinnan inte ska amma barnet utan pumpa ur bröstmjölk (eftersom det naturligtvis fortfarande är det bästa för barnet) för att den andre föräldern ska kunna mata, knyta an och vara nära sitt barn lika många gånger och under samma förutsättningar.

Hur mycket jag än tänker på det och hur mycket jag än försöker förstå så kan jag för mitt liv inte tycka att det är på det sättet.
Att det är det som är jämställdhet i ett förhållande.
Som när det ska hällas upp läsk till barn och tumstocken måste tas fram för att det ska bli exakt lika mycket.
Millimeterrättvisa.

För mig är det inte det om är jämställdhet i ett förhållande.
Det är inte det som gör att jag känner mig jämställd i mitt förhållande.
Inte det som gör att jag känner mig lika mycket värd som Min Älskade i vårt förhållande.

Jag byter inte däck.
Jag har aldrig bytt däck.
Jag klarar antagligen av att byta ett däck om jag verkligen måste men jag tänker inte göra det om jag inte verkligen måste.
Jag gör det inte på grund av att jag är bekväm, antagligen lat och för att jag inte vill bli skitig om händerna.
I allra högsta grad inte så jämställt.
Generellt så tvättar, hänger och viker jag tvätt oftare än vad Min Älskade gör.
Jag gör det av den enkla anledningen att jag tycker att det är mindre tråkigt än vad Min Älskade tycker.
I allra högsta grad inte så jämställt.

Ändå anser jag att jag lever i ett absolut jämställt förhållande.
Att jag är min makes absoluta jämlike.
Visst är det märkligt?

Jag känner att jag är precis lika mycket värd som Min Älskade.
Det jag tycker och säger tas på exakt lika mycket allvar som det Min Älskade tycker och säger.
Mina intressen och behov blir tillfredsställde i exakt lika stor utsträckning som Min Älskades.

För mig handlar inte ett jämställt förhållande om millimeterrättvisa.
Enligt mig har det aldrig gjort någon, förutom barnen, lyckligare.
För mig handlar ett jämställt förhållande om andra saker.

(Jag hade tänkt använda mig av ord som styrke- och maktfördelning i förhållandet här men väljer att inte göra det eftersom jag misstänker att de som inte förstår hur jag tänker och vad jag menar med de orden hade blivit upprörda helt i onödan.)

Det handlar, som så mycket annat, om tillit och respekt för varandra.
Det handlar om att jag är lika mycket värd att lyssna på som min partner.
Att jag har lika stor ansvar att lyssna som min partner har.

För mig har det ingenting att göra med hur många blöjor eller däck jag byter.

Mig är det riktigt synd om med andra ord.