Längtan till det okända

Publicerat i Eva


Aldrig har det okända lockat mig som det gör just nu.
För det är ju dit jag är på väg.
Rätt ut i det okända.
Nytt hus.
Ny kommun.
Nytt landskap.

Många har sagt till mig att dom tycker att jag är modig.
Att vi är modiga som bryter upp och väljer någonting nytt.
Att vi är modiga som lämnar hus, jobb, skola och dagis.
Modiga för att vi lämnar det vi känner till och byter det mot någonting vi inte känner till.
Mot det okända.
Det där som skrämmer så många.

Men jag är inte rädd.
Jag längtar dit.
Till det nya huset, den nya staden och det nya landskapet.
Till de nya vägarna jag ska springa på och de nya bilderna jag ska titta på genom min kamera.
Till de nya platserna och de nya människorna.
Jag längtar efter att få vara anonym.
Efter det nya och okända där ingen vet vem jag är.
Där Min Älskade är den de känner igen och där jag bara får vara Fru Puppe.
Ingen som vet vem jag har varit ihop med tidigare, vilka krogar jag jobbat på, vilka krogar jag varit berusad på och ingen som haft min mamma som lärare i skolan.

Jag far illa nu.
Jag vill inte var här i mitt förflutna.
Jag vill till det okända.
Till det som är vår framtid.