natural stripes

Publicerat i Fotosöndag

Jag har tappat inspirationen att fotografera.
Tyvärr måsta jag säga eftersom det har gett mig så mycket glädje.
Tiden, tankarna och kraften har gått åt till annat de senaste månaderna.
Senaste halvåret.
Men ibland så kommer känslan tillbaka.
De där ögonblicken.
När jag plötsligt ser en bild.
Idag kom ögonblicket.

Här är mitt bidrag till veckans Fotosöndag med temat – randigt.

natural stripes

fotosondag_243x60_banner

Dag 23 – Ett annat ögonblick

Publicerat i Bloggen, Eva

Det får bli det ögonblicket som kom efter den absolut värsta kvällen i mitt yrkesverksamma liv.

Den kvällen när Melodifestivalen för första gången var i Falun.
När jag var inbjuden att mingla på efterfesten, när telefonen ringde när jag var på väg dig och den dåvarande pojkvännen frågade om jag hade några svarta byxor med mig och när jag spenderade kvällen, natten och morgonen med att servera.
Iförd skitsnygga (att mingla i) svarta stövlar med hög klack.
Den kvällen som jag blev ensam på golvet med 300 gäster som åt buffé.
Den kvällen som Kayo tittade på mig, på mina skitsnygga svarta stövlar med hög klack och sedan log medlidsamt.
Den kvällen när det till slut stod disk staplad på golvet i meterhöga travar.
Den kvällen när jag slängde ut VemVetMestRikardOlsson ur personalköket med en väsning.

Det får bli det ögonblicket när jag sätter mig ner, när klockan är 06.50 på morgonen, när jag sippar på champagnen som jag blir bjuden på, när jag gråter…………….och tar av mig mina svarta och skitsnygga svarta stövlar med hög klack.

Dag 11 – ett ögonblick

Publicerat i Bloggen, Eva

ÖgonblickDet finns så många ögonblick.
Glada, ledsamma, lyckliga, sorgliga eller ögonblick som liksom bara försvinner i ett ”Jasså?”
Fantastiska ögonblick.
Fasansfulla ögonblick.

Ögonblicken när jag första gången tittade Min Älskade i ögonen.
Det ögonblicket när jag lyfte telefonen och den italienska kvinnan talade om att min moster hade gått bort.
Eller kanske det ögonblicket när jag såg min döda moster och när jag faktiskt insåg att det var min moster, att hon var död och att det var första gången jag såg en människa som inte längre levde.
Eller det ögonblicket när min mamma berättade att hon hade bröstcancer.
Kanske det när Min Älskade och jag blev man och hustru.

Jag väljer ändå det ögonblicket när jag första gången såg min äldste son.
Min förstfödde.
De hade tagit honom direkt efter kejsarsnittet och kört honom i ambulans till det större sjukhuset.
Det tog en evighet innan jag fick komma efter.
Men när jag såg honom första gången.
Med den pyttelilla syrgasmasken framför sin pyttelilla näsa och mun.
När sköterskan lyfte upp honom och la honom bredvid mig i sängen som jag blivit ditrullad i.

När jag för allra första gången fick titta in hans bruna ögon.
När jag såg hans krokiga små lillfingrar och hans underbara skrattgropar.
När jag äntligen hade honom hos mig.
Där han skulle vara.

Det ögonblicket.

En ögonblicksbild.

Publicerat i Vardagligt

Torsdag idag – CHECK
Matlådan packad – CHECK
Tvätten hängd – not check
OS-guld taget igår – CHECK
Bebis vaken –  CHECK
Kaffe drucket – CHECK
Tordags makeupen lagd – not check
Diskmaskinen urplockad – CHECK
Gröten uppäten – CHECK
Pingu tittad på – CHECK
Hockeymatch – CHECK
Tonåring vaken – not check

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det var inte lätt men det gick.

Publicerat i Bebisen, Filmklipp

Till slut gick det.
Att fånga det på bild alltså.

Det är mycket som ska till.
Kameran ska vara i närheten.
Den ska kunna slås på utan att Bebis blir för exalterad och slutar med det han håller på med för att lägga all fokus på att försöka fånga kameran.
Det ska vara lagom avstånd.

Ögonblicket måste vara perfekt helt enkelt.
Det uppstår inte många sådana ögonblick under en dag.

Men idag gjorde det det.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Morgonstund har guld i mund.

Publicerat i Bebisen, Foton

Trots att Bebisen och jag faktiskt hade somnat om och sovit en timme till så var det fortfarande rätt tidigt på morgonen.
Mannen Min Älskade hade redan åkt till jobbet.
Ungen sov över hos en polare.
Bebisens farmor, som är på besök, hade inte vaknat ännu.
Jag hade druckit kaffe.
Bebisen hade ätit sin morgongröt.
Humöret var på topp.

Rätt som det är så ser jag hur Bebisen har krupit in under bordet.
Där ligger han och ser så cool ut som bara han kan göra.
Försiktigt smyger jag fram och tar kameran.
Medan jag pratar bortmanövrerande med Bebisen sätter jag igång kameran bakom ryggen.
Ljudlöst smyger jag fram kameran med förhoppning att kunna dokumentera Bebisens coola och poserande ställning under bordet.

Hur tror ni att det gick?

Här är ögonblicket när Bebisen får syn på mig och på kameran och när bilden tas är han redan i rörelse.

S5002424_2

Sen går det undan i riktning mot mig och kameran.
Det handlar om sekunder.

S5002426_2

Vips!
Så är ögonblicket borta och jag har ytterligare en närbild på Bebisens huvud och på den ökande hårväxten.

S5002425_2


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,