En ny upplevelse.

Publicerat i Löpning

Idag hade jag bestämt med en jobbarkompis att hon skulle komma hit och vi skulle springa tillsammans.
Vi hade bestämt att vi skulle springa en mil.

Jag misstänkte att hon skulle springa i ett snabbare tempo än vad jag gör.
Hon är lite längre, har lite längre ben och springer i största allmänhet snabbare än jag gör.
Min plan var att försöka haka på.
Min plan var att försöka haka på henne.
Min plan var att verkligen försöka ta rygg på henne för att genomföra milen i hennes tempo.

Det gick väl sådär bra.
Det gick otroligt bra i början.
Då hängde jag med i det, för mig, mördande tempot och det kändes stabilt och bra.

Sen gick det lite mindre bra.
Efter ungefär 3,4 km var jag tvungen att dra ner på takten.

Sen gick det ytterligare lite mindre bra.
Efter lite drygt 5 km tog det stopp.
Det var som att köra huvudet i väggen.
Jag var tvungen att, inte bara sänka tempot, utan jag var helt enkelt tvungen att gå.
Ungefär här insåg jag också att jag inte skulle fixa milen.

Men det blev i alla fall dryga sex kilometer.
Och som min otroligt snälla kollega på sitt snälla sätt sa till mig när vi väl var tillbaka igen:

Men varje runda man kommer ut på är en bra runda Eva”

Hon har ju rätt.
Det är ju så det är.
Att varje runda man kommer ut på är en bra runda.

Men nästa gång jag springer ska jag springa ensam.
Nästa gång jag springer ska jag springa i mitt eget tempo från början till slut.


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Tjejmilen 2009.

Publicerat i Foton, Löpning

Klockan 06.17 rullade vi ut från gården.
Resan gick galant.
Mannen Min Älskade är en excellent chaufför och en stigfinnare av klass.
Nummerlappen hämtades ut och vi var på Gärdet dryga två timmar innan jag skulle starta.

12.40 gick min start och efter en och en halv kilometer konstaterade jag att antingen var det jag som hade valt fel startled eller också var det alla de damer som inte orkade springa längre utan började promenera innan de avverkat två kilometer.
Det var väldigt mycket damer överallt…………som gick……….och INTE höll till höger.
Banan var i mina ögon lättsprungen.
Jag är van att springa med en höjdskillnad på 132.5 meter på min långa runda så jag tyckte inte att de små backarna runt Djurgården var någonting att prata om.
Det enda som störde var att det var så mycket folk runt omkring.
Det gicks, det stannades mitt i och det lunkades så att det ibland var svårt att ta sig fram och nästan hela vägen kände jag att jag inte riktigt kunde springa i det tempot som jag skulle vilja.
Det var en rätt annorlunda känsla.
Jag tog mig i alla fall runt på en timme, sju minuter och tio sekunder och det är jag nöjd med.
Jättenöjd!

Det första jag sa när jag träffade Mannen Min Älskade var att jag lika gärna kan springa hemma och att det inte blir någon mer Tjejmil för min del.
Nu, efter några timmar, så har jag ändrat mig.
Så klart.
Självklart vill jag springa nästa år igen.
Nu vet jag ju hur det ser ut, hur det fungerar och att jag ska välja ett tidigare startled.
Självklart ska jag springa nästa år igen.

20090830285

 

 

 

 

 

 

 

20090830287

 

 

 

 

 

 

 

20090830290

 

 

 

 

 

 

 

20090830291

 

 

 

 

 

 

 

20090830300

 

 

 

 

 

 

 

 

 


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag gjorde det.

Publicerat i Eva, Löpning

Jag har klarat det.
Jag gjorde det.
Tidigare än jag trodde.

Jag har sprungit en mil.
Jag sprang hela tiden.
Jag upprepar.
Jag har sprungit en mil och jag sprang hela tiden.
Varenda meter och varenda minut.
Hela tiden.

Efter sju kilometer, när jag kom in på den lilla grusvägen, så kändes det helt mysko.
Det kändes som om jag verkligen skulle kunna springa hur länge som helst.
Kroppen bara sprang.
Av sig själv.
Det var inte jobbigt och det var inte ens flåsigt.
Det var bara underbart.
Befriande.

Jag gjorde det.
Jag sprang en mil.

FAAAAN VAAAAD JAAAAG ÄÄÄÄÄR BRAAAAAAAAAAA!

************************************************************************************* Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nu har jag nått mitt andra mål.

Publicerat i Löpning

När jag började springa i våras så satte jag upp tre mål för min löpning och för min träning.

Det första målet klarade jag av den 13 maj när jag faktiskt sprang runt hela Tjejruset i Falun.
Mitt andra mål som bestod av att springa hela den rundan på 7.19 km som jag har kuskat och gått med barnvagnen hela vintern, det klarade jag av idag.

Med en liten krok runt kyrkan så blev det totalt 7.48 km innan jag var hemma igen.

Det kändes helt sjukt bra.
Backarna som jag tyckte var jobbiga med barnvagnen sprang jag uppför som ingenting.
Backarna som kändes oändligt långa i vintras visade sig i verkligheten vara i det närmaste korta.
Det kändes helt enkelt helt sjukt bra.

Jag kände mig stark.

Nu känner jag mig glad. 
Tacksam.
Välsignad.

Lycklig.

Det är underbart att springa.
Helt enkelt underbart.

************************************************************************************* Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ister – min jogguru.

Publicerat i Eva, Löpning

Det kom ett mail med joggningstips igår.
Det var från Ister.

citattecken Nu är det dock hög tid att låta benen känna på en mil och ett tips är att att mäta upp sträckan, gärna lite längre, kanske till och med 11 km, sedan springa den med 6-2 metoden dvs, 6 minuter jogg 2 minuter gång.  Och hålla 6/2 hur bra det än känns, hela vägen.

För då vet du, både i kroppen och mentalt att du klarar en mil.

Självklart blev jag dötaggad så fort jag hade läst mailet.
Genast mätte jag ut min runda och började den mentala uppladdningen.

Den mentala uppladdningen har fortsatt hela dagen idag.
När Bebis hade somnat så drog jag på mig löparstassen, gjorde i ordning telefonen med allehanda attiraljer och utrustade mig med ett stoppur för att jag skulle ha örnkoll på mina minuter.

10.1 km blev det.
Det kändes bra.
Väldigt bra.
Det kändes lätt och ledigt.
Jag hade enkelt kunnat springa mycket längre sträckor men jag var disciplinerad och lydde Isters råd till punkt och pricka.
Jag höll mig till löpning i sex minuter och gång i två minuter.

Nu har jag den där underbara känslan i kroppen igen.

Nu känner jag mig glad.
Stark.
Tacksam.
Välsignad.

Lycklig.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ursäkta att jag tjatar.

Publicerat i Löpning

Men imorgon ska jag inte springa så då kanske jag bloggar om någonting annat.
Kanske alltså.
I kväll bloggar jag om löpning.
Igen.

Kroppen bara spritter av endorfiner.
Jag är fylld av ett välbefinnande som är helt obeskrivligt.
Det hjärtat och kroppen är fyllt av det skriver fingrarna om.
Så är det bara.

Jag har varit ute och sprungit.
Surprise!
Vilken runda.
Jag tror att jag har sprungit min bästa löprunda.
Ever.
I hela mitt liv.
Någonsin.
Det är i och för sig inte så länge eftersom jag inte sprungit så många år.
Men ändå.

Vilken känsla.
Inte någon gång kände jag att jag inte orkade.
Inte ens en sekund kände jag att jag inte orkade.
Inte en enda gång kände jag lust att sluta springa och börja gå istället.
Inte en gång kändes det tungt.
Den där backen som jag i våras tyckte var lite lång och seg kändes som ingenting.
Den där lilla lilla uppförsbacken som jag ibland inte orkat springa uppför, och som idag till och med var alldeles i slutet på rundan, kändes som ingenting.

Jag kände mig stark.

Nu känner jag mig glad.
Stark.
Tacksam.
Välsignad.

Lycklig.

 

Förresten……………….ni har väl sett att Tonårsmorsa har ny blogg.
Grattis!


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Med ett leende på läpparna.

Publicerat i Eva, Löpning

Att jag tycker om att bo där vi bor kan knappast ha undgått någon.
Det finns verkligen hur många fördelar som helst och jag upptäcker bara nya och flera hela tiden.

En utav fördelarna är att det är så roligt och enkelt för mig att ge mig ut och springa här.
Jag gillar att jag kan knyta på mig skorna hemma på gården och sen ge mig iväg direkt utan att behöva ta bilen eller cykeln någon annanstans.
Jag gillar också att det finns så otroligt många olika vägar, stickvägar, stigar och slingor.
Löprundorna går egentligen att variera i det oändliga.

3,2 km, 4,1 km, 5,5 km, 7,19 km, 10 km eller hur långt som helst egentligen utan att behöva vända eller springa samma varv två gånger.

Idag blev det 6,83 km och det var härligt.
Idag sprang jag med musik i öronen för första gången på väldigt väldigt länge.
Det kändes otroligt bra.
Kroppen kändes pigg och andningen lätt.
Ett tag tror jag till och med att jag sprang med ett leende på läpparna.
Ett tag kändes det som om jag skulle kunna hålla på hur länge som helst.

Det är en underbar känsla.
Den underbara känslan sitter kvar i kroppen.

Leendet är kvar i ansiktet.
Leendet är kvar på läpparna.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kvällens löprunda.

Publicerat i Löpning

Det blev lite längre än vad jag hade tänkt mig från början.
När jag kom ut på den asfalterade vägen så kände jag mig pigg, fräsch och lätt i benen.
Snabbt bestämde jag mig för att springa en bit till.

Jag tror att jag har sprungit för fort i början tidigare.
Eftersom det har varit nedförsbacke i början av de senaste vändorna så tror jag att jag har lurat mig själv att springa för fort.
Sen har jag stumnat och tröttnat.
Idag hade jag bestämt mig för att ta det extremt lugnt och försiktigt i början och tog därför en annan slinga och det kändes mycket mycket bättre.

Idag kunde jag springa 5.48 km utan problem.
Det kändes bra även om det gick sakta.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , ,