Just nu

Publicerat i Eva

Helgen har varit bra.
Det har blivit mycket bra gjort.
Något av det jag tänkt blev inte gjort men något annat som jag inte tänkt blev gjort i stället.
Vi har varit mycket hemma.
Väldigt mycket.
Det har varit bra.

Nu är det dags att vila en stund.
Tända ljus.
Ett glas rött.
Nytagna bilder som ska gås igenom…….

Jag erkänner, jag gillart!

Publicerat i Reflektioner

Det har varit bråda dagar för Minsting.
Han har varit slut som artist och somnade tidigt, riktigt tidigt, i går kväll.
Det gav mig möjlighet till en supermyskväll i soffan tillsammans med Tonåringen, en film och en filt.
Men det betydde också att den lille vaknade rätt tidigt i morse.
05.36 började han kvittra och på frågan varför han vaknade så tidigt svarade han det självklara: ”för att jag inte vill missa någonting”.
Så klart.

Men jag var beredd.
Jag hade gått och lagt mig tidigt.
Jag var redo och varken knopp eller kropp protesterade över att kliva upp trots att det var både mörkt och kallt.

Alltså.
När det är varmt på elementen, det sprakar en brasa i kaminen i hallen, kaffet är varmt och gott, ljusen brinner i köket, ungen är glad, klockan är 06.49 och kattungarna gulliga.
Då är det ju mysigt.
Riktigt riktigt mysigt är det då.

En gammal favorit.

Publicerat i Bebisen

Jag köpte en bärsjal när Bebisen var väldigt ny.
Det var en nybörjarvariant och inte alls svår att använda.
Den passade oss perfekt och Bebisen så gott som bodde i den de tre första månaderna.
Så fort jag “hällde” ner honom i sjalen så somnade han.
Han har sjalat sig igenom kontraktsskrivning på banken, träffar med föräldragruppen, handlingar på Willys, timmar av vardagssysslande här hemma och han har till och med sjalat sig igenom en tur- och retur resa med tåg mellan Rättvik och Västerås.

Så plötsligt, när han var rätt exakt tre månader, så bara vägrade han att ligga i sjalen.
Han vred sig, spände sig, gnällde och gjorde allt annat än somnade och kom till ro så det var bara att vika ihop den, tacka för gott samarbete och stoppa ner den i byrålådan.

Så blev Bebisen sjuk och som de flesta andra bebisar som är sjuka så är det bara närhet som gäller.
Med feberblanka ögon och rosiga kinder skulle han vara nära nära hela tiden.
Då plockade jag fram sjalen och stoppade ner honom i den.
Som en liten apunge kunde han hänga på min mage medan jag vankade omkring.
Med snutten i den ena handen, med den andra handen på min arm och med huvudet mot mitt bröst tyckte han att det var ok.

Så igår eftermiddag var det dags igen.
Bebisen var helt slut som artist och jag tog fram sjalen.

Till tonerna av Björn Skifs och Stand by me och med huvudet mot mitt bröst slumrade han in precis lagom länge för att orka med resten av eftermiddagen och kvällen.

En gammal favorit har plockats fram igen och jag är inte riktigt säker på vem av oss som tycker att det är mysigast.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,