Jag och Sven

Publicerat i Reflektioner

Det har varit en jobbig höst.
Den har varit lång.
Den har varit mörk .
Den har varit jobbig.

Den här hösten har jag längtat efter snön.
Jag har till och med längtat efter några minusgrader.

När tidningarna började skriva om snöstormen Sven så blev jag bara glad.
När det snöade flingor stora som stekpannor i torsdags så jublade jag tyst för mig själv.
I går när vinden ven runt knuten, när jag och Ungen var ute och skyfflade lite snö i stormen, när jag vägrade åka någonstans på grund av vädret, när tåg ställdes in och tidningarna skrev om väderkaos så log jag bara stilla för mig själv och kände att jag gillar Sven.

Idag när solen sken och snön glittrade när vi vi var ute så kändes det bara bra.

Första snönFörsta snönFörsta snönFörsta snön

Det blir inte värre än så här.

Publicerat i Eva, Reflektioner

Nu är det mörkt.
Det känns som det är som allra mörkast just nu.
Vissa dagar blir det inte ens riktigt ljust mitt på dagen.

Men hur mörkt det än är så blir det faktiskt inte värre än så här.
Det blir inte mycket mörkare än så här.

Om tio dagar är det 1:a advent och då ljusnar det en aning.
I alla fall i våra fönster.

Sen är det ju faktiskt så att det vänder snart.
Det står inte på.
Det är bara lite lite drygt en månad kvar. 
 20091117453

 

 

 

 

 

 

 

Snart ljusnar det i krumelunten igen.
Jag lovar……..

 


*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Vilken jävla kväll.

Publicerat i Eva

Jag hade bestämt mig för att springa.
Redan igår hade jag bestämt mig för att springa ikväll.
Jag hade laddat för milen och jag hade till och med ätit lite pasta till de goda köttfärsbiffarna som Mannen Min Älskade lagat.
Ändå tvekade jag en smula.
In i det sista tvekade jag.
När Bebisen hade somnat lugnt så bestämde jag mig för att dra på löparkläderna och ge mig iväg.

Då öppnar sig himlens portar och det börjar ösregna.
Nog för att jag hade laddat.
Nog för att jag hade bestämt mig.
Men så nödvändigt att jag ger mig ut i spöregn är det faktiskt inte.
NOT!

Nu sitter jag här och konstaterar att hösten har kommit.
Det regnar.
Det blåser.
Det är mörkt ute.
Myslamporna lyser i fönstren.
Det är första kvällen som det är tändastearinljusvarning på riktigt.

Mannen Min Älskade har dragit sig tillbaka med sin bok.
Jag funderar allvarligt på att göra det samma.

Vilken jävla kväll det blev.

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kan det verkligen stämma? …..

Publicerat i Vardagligt

Jag har tyckt mig märka en sak.
En liten liten sak.
En liten detalj faktiskt.

Jag tycker mig märka att det blir ljust lite tidigare och tidigare för varje dag.
Jag tycker mig märka att det blir mörkt lite senare och senare för varje dag.

Nu är klockan snart fyra på eftermiddagen och när jag tittar ut ser jag att det inte är riktigt mörkt än.

Kan det verkligen stämma?
Jo, det gör nog det.

Det känns hoppfullt.

.
************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om , , ,