En tyst protest

Publicerat i Minsting

LässtundLässtundLässtund

Minsting har vaknat extremt tidigt de senaste morgnarna.
Ännu tidigare än vad han vanligtvis har gjort det senaste året.
I tisdags morse när han vaknade 04.10 och blev helt rasande på sina föräldrar för att de inte glatt skuttade upp ur sängen som två kärlekskranka kängurutonåringar.
Det första Min Älskade sa till mig igår morse var:

-Du, vi måste försöka hålla honom uppe lite längre.

Så nu är planen att försöka hålla ut och göra kvällen en timme längre och vi började igår kväll.

Vid halv sex snåret började Minsting gnugga sig i ögonen.
Han kastades ner i badet, i en pyjamas och gröten ställdes fram och de trötta men optimistiska föräldrarna tittade i nöjt samförstånd på varandra och tyckte att det gick ju alldeles lysande.
När gröten var uppäten hade nattningen uppskjutits hela femton minuter.
Som vanligt tog Minsting nappen och Nalle och sträckte händerna mot sin pappa för att bli uppburen i sängen.

Nä nä nä nä.
Vi kan läsa en bok, föreslog den fortfarande optimistiska mamman.
Minsting tittade på mig som om jag inte var riktigt klok i huvudet.
Fortfarande med nappen i munnen och med Nalle under armen hasade han sig ner från sin stol, gick och la sig raklång på köksgolvet, la huvudet vilsamt åt sidan OCH BLUNDADE.

När han öppnade ögonen igen såg han ut som om han frågade om vi tyckte att budskapet var tillräckligt tydligt.

Det var det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,