Solen är försvunnen.
Minstings vattkoppor är i ett galloperande stadium.
Natten har varit hemsk.

GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL

Så, nu känns det lite bättre.

Har jag sagt att det är underbart väder.
Försommaren är här.
Ljuvligheten är total.

Kortbyxor, huvtröja, solblekta lockar och keps.

– Bloggat från min iPhone –

Klockan 06.25 satt jag på sandlådekanten med kaffekoppen i ett lätt krampaktigt grepp i handen.

Minsting var långt ifrån krampaktig.
Lös och ledig är ord som passar bättre in på honom.
Lycklig och full av liv är två andra ord som också passar in på honom.

Idag kändes det som rätt dag att damma av träskorna igen.
Lite sommarkänsla trots att det är rätt krispigt ute.

– Bloggat från min iPhone –

Jag gillar långa naglar.
Tycker att det är snyggt och att det gör både ringar och armband snyggare.
Händerna blir snyggare och till och med rör sig snyggare.
Därför har jag har haft köpta, långa och snygga naglar sedan april 2001.
När Minsting kom var det bara att lägga ner allt som hade med naglar att göra.
Köpta som egna.

Nu har jag börjat äta kalktabletter och plötsligt växer naglarna så det knakar.

Igår putsade jag mina silverringar och idag pryder de min högra hand igen.

Snyggt, kul och ytligt.

– Bloggat från min iPhone –

Jag sitter på verandan i kjol, kortärmat och utan raggsockor.
Ett glas bubbel är upphällt.
Det har varit en bra dag.

Svalorna kom tillsammans med värmen.
Idag.
Solen värmer mig i nacken.
Den svaga vinden är ljum.
Termometern visar +22 grader.
Vi behövde det här idag.

Jag njuter.

Återkommer om en stund.

– Bloggat från min iPhone –

Jag har precis tassat upp till sovrummet för att vila en stund.
Ligger och lyssnar på Min Älskade, Minsting och hans farfar när de nere i hallen håller på att sätta på sig ytterkläder.
Minsting protesterar, så klart, och Min Älskade talar om att det är svinkallt ute och att det blir overall trots protester.
Minsting protesterar, så klart, igen.

Plötsligt hör jag farfars röst som säger:
”Ja du Anders Johan Torbjörn, nu har du fått en värdig motståndare”

Vid närmare eftertanke är det nog inte dagens uttalande, inte veckans eller månadens heller.

Det är nog årets uttalande.

Minsting är snorig och hostar.
Vid väldigt gott mod och med god aptit.
Men snorig och hostig.

Jag känner mig fortfarande trött.
Kroppen är trött.
Den svarar liksom inte.

Söndagens kvällbön är en önskan om att vi ska få bli friska.
Helt friska.
Utan hosta.
Utan snor.

En vecka till.
Till att börja med.