Jag kommer att sakna honom förfärligt. Denne behaglige, varme man som besitter sådan knivskarp intelligens. Som valde att våga ge Lovisa en chans. Denne läkare som för första gången i Sverige, andra gången i världen, vågade sig på ingreppet som än så länge gett oss alla dessa veckor med Lovisa. Dessa magiska händer.
Eller ”Morran filurar lite” som bloggen hette när jag hittade den.
Morran började blogga redan i maj 2006.
Det var långt innan jag hittade henne.
När jag hittade Morran var hon gravid.
Hon hade Lovisa i magen.
Minsta och raraste lilla Lovisa.
Lovisa som hade lungcystor som liten ofödd människa.
Morran, Bagger och Lovisa som kämpade och vågade.
Vågade tro att det ändå fanns ett hopp.
Sällan, eller aldrig, har en blogg fängslat mig på det sätt som Morrans blogg gjorde.
Den hade mig i ett järngrepp.
Jag läste, grät, läste, grät, läste, grät och läste.
I ett streck.
Allt som fanns att läsa om Morran, Bagger och Lovisa.
Som Morran skrev.
Hon har ett välsignat sätt att tåta ihop de där orden på.
Som när hon första gången berättar om sitt Liv och när de först fick reda på att Lovisa var sjuk eller när hon berättar om deras sorg.
Jag kommer aldrig aldrig att glömma när Morran berättade om den lilla byrån som hon har i sitt inre eller när hon berättar om när de fick ett litet hopp om att de kanske kanske skulle få behålla henne.
Glömma kan jag heller inte göra när Morran berättar om när hon, hennes syster och mamma vågade köpa ljuvliga små bebiskläder i storlek 50/56 och ofta ofta tänker jag på de orden som Morrans mamma då sa.
Hon sa: Sorgen kommer aldrig som ett straff för att du känt lycka.
Så kom Lovisa.
Den 31 oktober 2007 klockan 08.52 kom hon till världen välskapt och skrikande.
Som barn ska komma till världen.
Så fick världen se de första bilderna på tjejen som överlevde och vars resa till livet hade fångat mig, fått mig att gråta, fått mig att le och skratta.
Nu bloggar inte Morran speciellt ofta längre.
Jag kan förstå det men jag tycker att det är tråkigt för jag hade väldigt gärna fortsatt läsa om Lovisaliten och om när hon blev Lovisastor och Lovisastörre.
Nu har jag tappat bort Morran.
Helt och hållet.
Det tycker jag är sorgligt.
Morran har en speciell plats i mitt hjärta.
Så om någon vet var Morran finns eller om du raraste Morran, av en händelse, skulle läsa det här så vill jag att du ska veta att ni finns i mitt hjärta och i mina tankar.
Snart fyller Lovisa år.
Igen…….
Har du inte läst Morrans blogg förut så gör det och förundras över livet och över att mirakel faktiskt sker.
Läs även andra bloggares åsikter om Morran, Bagger, Lovisa, mirakel
