Utan att överdriva skulle jag kunna säga att Minsting är, och alltid har varit, en smula fjär mot andra människor än oss tre som är i den allra närmaste kretsen.

Farmor, älskade Kusinen, mormor och dagisfröknar har fått jobba på rätt bra för att ens tanken på acceptans verkat fladdra i Minstings huvud.
Ytliga bekanta går det an att vinka till när de lämnar gården och helt okända människor bryr han sig inte om.

Men idag hände något.
Minsting slog  mig med häpnad.
Inte bara mig.
Han har även slagit sin mormor och hennes man med häpnad.

Minsting har inte träffats sin bonus morfar speciellt många gånger i livet.
Idag skedde det.
Vi satte oss i bilen och åkte dit helt enkelt.
Efter att ha sovit i bilen i en halvtimme annonserade Minsting med klar stämma att han var vaken och ville bli hämtad.
Lite yrvaket, en smula förvånad och med en hel del skepsis betraktade han den helt nya omgivningen, sin mormor som han bara träffat i sitt eget hem och den finske mannen som är hans bonusmorfar och som han aldrig har träffat.

Efter tjugo minuter satt han i den finske mannens knä och styrde med fast hand en tio år gammal byggkransleksak med fjärrkontroll.
Efter trettio minuter blev jag instruerad att sätta på Minsting dojjorna och jackan.
Utan att tveka la han sin pyttelilla hand i sin bonusmorfars gigantiska näve och gick nedför trappan för att utforska trädgården, fyrhjulingen och vinbärsbuskarna.

Kvar på verandan stod jag och Mormor och plockade upp våra hakor från golvet.

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, bonusmorfar, lördag, häpnad

Efter två härliga och lugna nätter fyllda med sömn och efter en och en halv dagisfri dag i hemmets lugna vrå vägrade Minsting att sova middag på söndagen.
Totalvägrade.
Det var bara att plocka upp honom och bära ner honom och inse att det inte var någon idé och fortsätta söndagssysslorna som mest bestod i att plocka röda vinbär, skutta på gräsmattan och busa i soffan.

På tidiga eftermiddagen kom mormor och plötsligt bara händer det.
Minsting tyckte att mormor var helt OK.
Hon var dessutom lite rolig.
Sen blev hon helt hysteriskt rolig.
Hon funkade till och med att busa järnet tillsammans med.
Dom busade, han sprang och hoppade helt hysteriskt, mormor fnissade och Minsting gapskrattade.
Efter ytterligare en vända till vinbärsbuskarna och vinbärsätande i solens sken på trappan så tryckte Minsting i nappen i truten, tog Lalle under armen och gick resolut och satte sig framför YouTube och spanska favoriten Pocoyo. Efter tre minuter så utbrast mormor i ett – Men herregud Eva, han håller på att ramla av stolen.

Ungen himlade med ögonen, hade somnat sittandes på stolen och höll mycket riktigt på att ramla av.

Det är bara att konstatera att det frestar på att ligga på topp.

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, mormor, söndag

Natten till igår sov Minsting tolv timmar.
I natt sov han elva och en halv och vaknade två minuter över halv sju.
Två minuter över halv sju.
Kan det vara så att vi kommit på ett vinnande koncept?

- Bloggat från min iPhone -

Minsting har vaknat extremt tidigt de senaste morgnarna.
Ännu tidigare än vad han vanligtvis har gjort det senaste året.
I tisdags morse när han vaknade 04.10 och blev helt rasande på sina föräldrar för att de inte glatt skuttade upp ur sängen som två kärlekskranka kängurutonåringar.
Det första Min Älskade sa till mig igår morse var:

-Du, vi måste försöka hålla honom uppe lite längre.

Så nu är planen att försöka hålla ut och göra kvällen en timme längre och vi började igår kväll.

Vid halv sex snåret började Minsting gnugga sig i ögonen.
Han kastades ner i badet, i en pyjamas och gröten ställdes fram och de trötta men optimistiska föräldrarna tittade i nöjt samförstånd på varandra och tyckte att det gick ju alldeles lysande.
När gröten var uppäten hade nattningen uppskjutits hela femton minuter.
Som vanligt tog Minsting nappen och Nalle och sträckte händerna mot sin pappa för att bli uppburen i sängen.

Nä nä nä nä.
Vi kan läsa en bok, föreslog den fortfarande optimistiska mamman.
Minsting tittade på mig som om jag inte var riktigt klok i huvudet.
Fortfarande med nappen i munnen och med Nalle under armen hasade han sig ner från sin stol, gick och la sig raklång på köksgolvet, la huvudet vilsamt åt sidan OCH BLUNDADE.

När han öppnade ögonen igen såg han ut som om han frågade om vi tyckte att budskapet var tillräckligt tydligt.

Det var det.

Läs även andra bloggares åsikter om nattning, protest, Minsting, kvällstrött, morgonpigg

Ny dag, fredag den här gången.
Nya aktiviteter på gång.
Eller……..egentligen bara en variant på samma tema.
På temat vatten.

Vid en regntunna nära dig:

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, vatten, regn, tunna

Just nu funderar jag över vilket som är bäst.

Att Minsting sover hela natten i sin säng och vaknar pigg och glad när klockan är 04.35 eller att han ropar och kommer över till vår säng, snurrar i mitten och sparkar ömsom mig och ömsom Min Älskade i ryggen i 30 minuter innan han somnar om och sover till 06.15

Sammantaget blir det ju fler minuters sömn med det andra alternativet även om den blir avbruten.

Jag får fundera lite till.

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, sömn, morgon, nattvandrare

Det händer inte så mycket.
Och en del av det som händer är bara lämpat för tankar.
Än så länge.

Men en hel del vardagliga sysslor hinner vi med på dagarna.
Som ni vet har vi ju gräsmattan, trapporna och leksakerna som ska vattnas.
Vi har kullen som ska springas nedför, promenaden som ska spankuleras och sängen som det ska busas i.

Nu har det hela utökats med en ny vardagssyssla.
Vi har lite kalksingel som måste kastas mot en vägg.
En ny och viktig syssla som vi tar på absolut största allvar i den här familjen.

Välja ut rätt sten.
Kasta stenen.
Beundra resultatet.

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, kalksingel, vardagssysslor, semester

Forskningsprojektet var intressant.
Själva projektet får ändå ses som lyckat.
Det genomfördes utan några som helst incidenter.

Resultatet av projektet kan dock diskuteras.
I oändlighet.

Minsting vaknade 04.40
Så jag drar den slutsatsen att de timmars sömn han fick under dagen räckte gott och väl.

Ytterligare slutsatser är att det får bli som det blir och vara som det är.

Idag har han också sovit två gånger, lite kortare stunder dock, varit på ett gudomligt humör hela kvällen och varit uppe till 20.00
Så får vi se imorgon igen.

Som sagt, det blir som det blir och är som det är och så får det vara.

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, sovvanor, forskningsprojet

Vi hinner rätt mycket på morgnarna i den här familjen.
Äta gröt och dricka kaffe i lugn och ro.
Bygga med klossarna.
Springa och skutta jämfota på mattorna vi fick av mormor igår.
Kolla lite på Pingu.
Vattna gräsmattan, stenarna och trappstegen.

Och promenera.
Som vi promenerar.
Vi älskar att promenera.

Och det är underbart med sommar för då kan man promenera endast iförd sin pyjamas och ett par gympadojjor.

Vi älskar sommaren.

Läs även andra bloggares åsikter om morgonstund, promenad, sommar, Minsting

Vi är ju småbarnsföräldrar Min Älskade och jag och det kan ju inte ha undgått någon som tidigare varit inne på den här bloggen.
Att vi är rätt trötta vid det här laget eftersom Minsting vaknar extremtidigt kan knappast heller ha undgått någon som varit här inne och hälsat på tidigare.

När man är utarmad, grå i ansiktet och helt åderlåten av trötthet så är inte fysisk kontakt direkt högprioriterat.
Allt handlar om att få sova.
Om att komma i säng i tid på kvällen och om att somna så fort som möjligt och gärna lura till sig en liten lur mitt på dagen om det finns tio minuter över.
Det handlar kort sagt om att överleva.

Men igår kväll var det läge.
Det låg liksom i luften.
Allas humör hade varit på topp hela dagen.
Det var min födelsedag.
Vi hade fnissat, pratat, skrattat kramats, busat med Minsting och jag skulle kunna säga att  det var positiva vibbar i luften.

Tonåringen sov hos en kompis och Minsting somnade lugnt utan protester precis som vanligt.
I bra tid avslutade vi det vi hade att göra och gick och la oss och det var fortfarande inte så mycket som en antydan till ljud från Minsting som ALLTID brukar somna gott och inte ge ett ljud ifrån sig förrän EXAKT klockan 04.30
Vi kröp ner och för fösta gången på säkert två månader kröp vi in under samma täcke.
Nära och underbart.

I ungefär 45 sekunder.
Efter 45 sekunder så ropar Minsting på det sätt som han brukar göra på morgonen när han talar om att han är vaken.
Det är ett rop som inte lämnar något tolkningsutrymme.
Det är ett rop som talar om att han accepterar INTE att lägga sig ner i sin säng och somna om ensam.
Efter 45 sekunder.

Det var bara att tassa upp, hämta Minsting tillsammans med hans kudde och filt och bädda ner honom mellan oss.
Efter ytterligare 45 sekunder sov han igen.
Det gjorde inte vi.

Alltså, vad är det för jäkla radar dom har dom där små människorna.
Jag fattar helt enkelt inte.
Det övergår mitt förstånd.

Hur går det till?
Hur i hela friden är det möjligt?

Läs även andra bloggares åsikter om täckmys, radar, Minsting, Puppe, Eva