När min mamma flyttade hit #minmamma

Publicerat i Min mamma

Måndag

Det fanns aldrig något alternativ.
Inte för mig.
Inte för Min Älskade.

Vi hämtade min mamma.

Hon kunde inte bo ensam.
En liten undernärd gumma.
I ett gigantiskt hus.
Mitt i skogen.
Med vedeldning men ingen som hjälpte henne att bära in ved.
En dotter 17 mil bort.
En stor gård men ingen som hjälpte till med snöskottningen.

Det fanns inte en möjlighet.
Det skulle inte gå.
Vi hämtade henne helt enkelt.

Jag kommer inte ihåg vilket datum det var.
Jag kommer inte ihåg vilken veckodag det var.
Jag kommer inte ens ihåg vilken månad det var.

Ja kommer ihåg att solen sken.
Att jag låg på trappan och fotograferade.
Jag kommer ihåg är vilken bild jag tog precis när bilen med min mamma i baksätet rullade in på gården.

Allt som var kvar var ensamhet och sorg #minmamma

Publicerat i Min mamma

PrästkrageAttributionNoncommercialNo Derivative Works Some rights reserved by ChrisK4u

Mamma tog länge hand om sin älskade.
Alldeles för länge.

Det tog alldeles för lång tid innan hon erkände för oss och för sig själv
Att det inte gick längre.
Att hon inte orkade.
Det tog alldeles för lång tid innan jag förstod att det inte gick längre.
Att hon inte orkade.

När hon väl erkände och när jag väl hade förstått det gick det fort.

Jag har talets gåva när jag väl behöver det.
Kunde prata för hennes älskade, även om han inte förstod.
Kunde prata för min mamma, även om hon kanske inte förstod allting.
Jag såg till att de fick hjälp.
Det jag ansåg var hjälp.
Det som var den enda räddningen.
Egentligen.

Hjälpen, räddningen, bestod i ett nytt boende.
För honom.
Hans hjälp blev till någonting annat för henne.
Inte bara avlastning och lättnad.
Jag är inte ens säker på att hon upplevde någon lättnad.
Inte säker på att hon upplevde det som en hjälp.
För min mamma blev det någonting annat.

Ensamhet.
Sorg.

Det tog alldeles för lång tid #minmamma

Publicerat i Min mamma

silhouette of train

Det tog så lång tid innan jag förstod att det var någonting som inte stod rätt till.
Det tog alldeles för lång tid.
Jag var så otroligt lycklig över mitt liv.
Lycklig i mitt äktenskap.
Fascinerad över mina barn.
Rusig av tacksamhet och lycka.

Så rusig att jag inte såg.
Så rusig att jag inte förstod.
Jag förstod inte att det var någonting som var otroligt fel.

Jag fattade inte varför mamma inte ville komma och hälsa på.
Varför hon var så stressad när hon väl var hos oss.
Varför hon inte ville sova över.
Varför hon inte var intresserad av att lära känna sitt andra barnbarn.
Varför hon inte ville spendera tid tillsammans med oss.

Det tog alldeles för lång tid innan jag förstod att någonting av allvarligt fel.
Så lång tid……..

Innan jag visste #minmamma

Publicerat i Min mamma

Up with the Birds

AttributionNoncommercialNo Derivative Works Some rights reserved  by floato

Det började för så länge sedan.
Långt långt innan jag ens hade en föreställning om att det var någonting som hände.
Den lilla förändringen.
Jag tror att det var långt innan min mamma ens hade en föreställning om vad det var för någonting som hände.
Så subtila förändringar.
Var det där verkligen en förändring eller har det alltid varit så?
Men vad konstigt han sa nu, eller har han alltid sagt så?

Det började innan jag visste att det var en helt ny väg vi hade börjat gå.
Om jag hade försökt fantisera.
Då.
Så skulle jag aldrig ha lyckats ta mig i närheten av vart den vägen idag har lett oss.

Det var så länge sedan.
Då innan jag visste.
Det började för så länge sedan.

Långt långt innan jag ens hade en föreställning om att det var någonting som hände.
Den lilla förändringen.
Jag tror att det var långt innan min mamma ens hade en föreställning om vad det var för någonting som hände.
Så subtila förändringar.
Var det där verkligen en förändring eller har det alltid varit så?
Men vad konstigt han sa nu, eller har han alltid sagt så?
Men vad konstigt han gjorde nu, eller har han alltid gjort så?

Det började innan jag visste att det var en helt ny väg vi hade börjat gå.
Om jag hade försökt fantisera.
Då.
Så skulle jag aldrig ha lyckats ta mig i närheten av vart den vägen skulle leda oss.

Det var så länge sedan.
Då innan jag visste.