För exakt sex år sedan

Publicerat i Kärlek

För exakt sex år sedan var det också marknadsfredag i Rättvik.
Det var en lika underbar höstdag som det är i dag.
Löven sprakade i rött, gul och orange.
Solen sken och luften var lika klar som den är idag.

Jag kommer ihåg att jag sa på jobbet att jag skulle gå lite tidigare och alla trodde att det berodde på att jag skulle gå på marknaden.
Jag kommer ihåg att jag gick in på toaletten och drog av mig den obligatoriska fredagskjolen och tog på mina sköna svarta jeans.
Jag minns som igår hur jag gick ner till blomsteraffären och hämtade min bukett och knapphålsdekorationen till Min Älskade.

Jag minns solen, löven, värmen när vi satt utanför på bänken och väntade.
Jag minn det som om det var bara för några timmar sedan den hände.
Jag minns pirret i magen.
Kärleken.

För exakt sex år sedan gifte jag mig med mitt livs kärlek.
Med mannen i mitt liv.
Med Min Älskade.

Det är kärlek det

Publicerat i Eva, Kärlek, Puppe

Min make.
Min Älskade.
Mitt livs kärlek.
Mannen i mitt liv.

Han är den bäste för mig.
Han vill mig bara väl.
Det gör mig så rörd att jag får tårar i ögonen.
(Ni vet det där om att gråta av lycka)

Två vardagar i veckan låter han mig kliva in genom ytterdörren efter jobbet, direkt upp på övervåningen för att byta om till löparkläder och därifrån ut till löpbandet.
Bara för att jag ska hinna med att springa på vardagarna.
(Vardagen som är idag blev det ett 6 kilometers intervallpass)
Bara för att han vet att jag mår så otroligt bra av regelbunden träning.

Bara för att han vill mig väl.

Det är kärlek det.

Förslag någon?

Publicerat i Bloggen

Jag har två söner.
Något som inte torde ha undgått någon som varit inne på den här bloggen de senaste 21 månaderna.
Nu är det ju så här att jag har inte för vana att nämna mina älskade familjemedlemmar vid namn här.
Inte för att det är hemligt.
Det kan ju inte vara hemligt eftersom jag själv inte bloggar anonymt.
Men bara för att jag har valt att göra så.

Det är jag, Min Älskade, Tonåringen och Bebis.
Nu är det ju så här att Min Älskade är just min älskade.
Tonåringen är ju faktiskt just tonåring.
Men Bebis är inte alls någon bebis längre.

Även om jag inte tänker på honom som en bebis varken när jag skriver, tänker eller säger det (vilket faktiskt händer) eftersom det har blivit mer som ett smeknamn så kan jag tycka att det är på plats med ett annat smeknamn här på bloggen.

Generellt så gillar jag Ungen men det är redan taget eftersom Tonåringen gick under den benämningen fram tills han blev just tonåring.
Så nu är frågan.
Vad sjutton ska jag kalla honom här i bloggen.

Förslag någon?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

När det självklara är omöjligt att se själv.

Publicerat i Eva, Vardagligt

Jag började känna mig lite hängig redan i fredags.
Hela helgen har jag gått runt på vilja och Ipren.
Min Älskade har gjort ett hästjobb och den här helgen var det äntligen dags för det stora evenemanget.
Hela lördagen gick åt till förberedelser och till att vara RockStarDaddy.

Hela söndagen gick åt till efterberedelser.
Då känns det som lite dålig tajming att få feber, ont i halsen och hosta.
Men det är väl så det är antar jag.

I morse fick jag ligga kvar i sängen.
När Min Älskade kom och väckte mig tittade han på mig, där jag låg och inte kunde röra mig av trötthet, och sa bestämt ”du ska vara hemma idag Fru Holm”. ”Du ska vara ensam hemma medan jag och Junior är på dagis sen ska du ta din dator och det du vill ha med dig och stänga in dig i sovrummet innan vi kommer hem och där ska du stanna så länge du vill.” ”Du behöver vila och du behöver vara ensam en stund.”

Ibland kan jag behöva hjälp med att se det som egentligen är helt självklart.
Jag kan behöva hjälp med att påminnas om att lyssna på kroppen.
Då får jag den hjälpen.

Det är kärlek det!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,