För exakt två år sedan

Publicerat i Eva

För exakt två år sedan låg jag och väntade på att bli mamma.
För andra gången.
Jag minns det som igår.

Förvåningen över att jag inte kände när läkaren la ryggmärgsbedövningen.
Pirret i benen när bedövningen började verka.
Känslan av rädsla när kroppen mindes förlossningen för 13 år sedan.
Näsdropparna som jag fick av den underbara personalen.

Min Älskades ord och kärlek när de höll upp den nya människan.

Mötet med Tonåringen när vi var på väg till avdelningen.

Vilken välsignelse ni är .
Tack mina älskade för att jag får leva mitt liv tillsammans med er.

-Från min iPhone

Om att vara mamma

Publicerat i Eva, Minsting

Jag tycker att det är bra att Minsting har vattkoppor.
Jag tycker faktiskt det.
Det har rätt länge suttit en lapp på dagis som talar om att att det går/gått vattkoppor och jag har faktiskt hoppats.
För det är ju så, som Monika M säger i en kommentar i ett inlägg längre ner, att ju mindre dom är när dom får det desto bättre.
Jag kommer fortfarande ihåg när Tonåringen hade det.
Han var några år äldre och det här är en västanfläkt jämfört.
Som en piss i Mississippi.

Ändå önskar jag att jag hade kunnat ta vartenda kli och vartenda litet obehag.
Jag önskar att jag hade kunnat ta varenda koppa, stor som liten, och placerat dom på min kropp istället.

Men det är väl så det är att vara mamma.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Att vara mamma.

Publicerat i Bebisen, Eva, Tonåringen

För knappt fjorton år sedan blev jag mamma.
Jag var förundrad över all kärlek.
Fascinerad av min förmåga att älska.
Att älska så mycket, så villkorslöst och så totalt.

Samtidigt var jag helt övertygad om att det var mamma till ett barn jag skulle komma att vara.
Inte på grund av att jag tyckte det var för jobbigt att vara mamma.
Inte på grund av att jag själv är enda barnet.
Inte på grund av att jag inte ville vara gravid igen.
Inte på grund av att jag inte ville föda fler barn.

Utan på grund av att jag tyckte att det räckte med att vara ensamstående mamma till ett barn.

Jag kände att jag aldrig någonsin ville utsätta mig själv för risken att bli ensamstående mamma med två barn.
Jag visste i mitt hjärta att skulle jag bli mamma igen så skulle det vara tillsammans med mannen i mitt liv.
Det skulle vara tillsammans med mannen som jag väntat på i hela mitt liv.
Det skulle vara tillsammans med mannen som jag inte var rädd för att leva tillsammans med och därför inte skulle lämna.
Längst inne i mitt hjärta så hoppades jag.
Nu, så här i efterhand, kan jag erkänna det jag aldrig erkände för någon.
Det jag inte ens erkände för mig själv.
Att jag hoppades och drömde.

Så träffade jag honom.
Mannen i mitt liv.
Mannen jag har väntat på.
Mannen som jag inte är rädd att leva tillsammans med.

Jag är fortfarande mamma.
Jag är dessutom mamma igen.
Jag tänker på det varje dag och ibland flera gånger om dagen.
Tänk att jag inte bara har en utan jag har två underbara söner.
En Tonåring och en Bebis.
Två barn.
Jag är mamma till två pojkar.

Jag tittar på mina vackra söner och förundras.
Jag förundras över all kärlek.
Jag fascineras av min förmåga att älska.
Att älska så mycket, så villkorslöst och så totalt.

Mina vackra söner.
Mina underbara barn.

Mina_pojkar

(Mamma– Veckans tema på Bloggvärldsbloggen)

 
*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Plötsligt händer det.

Publicerat i Bebisen, Eva, Filmklipp

Igår förmiddags när jag hade Bebisen i famnen tittade han mig i ögonen, log och sa mamma.
M A M M A.
Klart och tydligt.
Högt och ljudligt.
Det gick inte att misstolka.

Det var inte mamamamama.
Det var inte mamamama.
Det var inte mamama.
Det var mamma.

Sen tog han peken, körde in den i mitt ansikte och med full kraft och väldigt målmedvetet försökte han peta ut mitt högra öga.

Nåja.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Mamman från helvetet …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Det är jag det.
I alla fall idag.
Nattens sömn har INTE varit direkt sammanhängande.
Första uppvaknandet var vid 22.44 (ordinarie tid för lampsläckning är 22.00) när Mannen Min Älskade vinglade in till Ungen och talade om att det verkligen var dags att släcka.

VERKLIGEN!

Ungen är förkyld och har varit hemma från skolan i två dagar.
Behöver jag säga att jag tänker skicka iväg honom idag.
Jag ska gå upp och väcka honom nu.

Orkar man läsa till 22.44 så orkar man gå till skolan!

Det är jag som är mamman från helvetet!

Jag går nu……………………..

.
****************************************************************************************************************************************
Läs också vad andra bloggare skriver om , , , ,

Dagens bilder …..

Publicerat i Bebisen, Vardagligt

Utanför vårt köksfönster för två timmar sedan.
Det snöar fortfarande och det känns skönt att snöröjningen är fixad.
:)

En bister och något härjad mamma och en tveksam Bebis.

En gladare men något suddigare Bebis precis innan mamman upptäckte att han hade bajsat sig upp till öronen.

.
****************************************************************************************************************************
Läs också vad andra bloggare skriver om , , ,

Egen tid …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Idag vaknade Bebisen extremt tidigt och var oförskämt pigg.
Eftersom Mannen Min Älskade också var oförskämt pigg så tog han Bebisen under armen och gick ner så att den extremt trötta mamman fick vila lite till.

När jag efter en stund (då var klockan fortfarande före 06.00) kom nervinglande och började sippa på mitt kaffe så visade Bebisen klart och tydligt att han började bli både hungrig och trött.
När han ätit klart och började klippa med ögonen så säger min kärleksfulle och omtänksamme make ”nu åker jag så att du får vara för dig själv när han har somnat”.

Ungefär samtidigt tittar vi på klockan och på varandra igen och jag konstaterade snabbt att det blir lagom att väcka Ungen när Bebisen har somnat och när Ungen dragit till skolan så vaknar Bebisen igen.
Mannen Min Älskade kompletterade fnissande med ”Ja, och när Bebisen har somnat, igen, då kommer jag hem”

Så bloggen, vi ses igen mellan 21.30-21.45 ………..det är då jag räknar med att vara ensam nästa gång.

.
***************************************************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om , , , , ,

Svårt …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Jag tycker att det är svårt att vara mamma till en 13-åring.
Jag tycker att jag misslyckas hela tiden.

Jag misslyckas med att vara konsekvent.
Jag säger en sak, å det bestämdaste, den ena dagen bara för att ta tillbaka det den nästa.
Jag misslyckas med att stå emot och jag låter mig smittas ner av dåligt humör.
Jag begär för mycket ibland och för det mesta begär jag för lite.
Jag tycker att jag säger fel saker och gör fel saker mest hela tiden.

Idag tycker jag inte alls att jag är någon bra tonårsmamma.