För nu kommer jag att svära.
Helvetes jävlars vad innihelvete jävla skittungt det är att springa nu.
FAAAAAAAAAAAAN!
Helvete också.
Det är så tungt att jag kör huvudet i väggen vid minsta lilla motlut.
Är inte marken exakt plan eller lutar nedåt så känns det som om fothelveterna har vuxit fast i backen.
De är som limmade med superlim OCH befästa med femtiokilos blytyngder.
Jag orkar plötsligt fan inte ens springa två kilometer förrän jag måste gå.
Fan också vad det tar emot just nu.
FAAAAAAAAAAAAAAAN OCKSÅ!
Dessutom hade jag lyckats pilla på inställningarna i RunKeeper så att det ser ut som om jag har cyklat.
Jag har FAN inte cyklat.
Sån tur har jag inte.
Jag har sprungit.
Eller i alla fall försökt.
Just nu känner jag mest för att sluta försöka.
(Men det kommer jag så klart inte att göra.)
Fan också!
Läs även andra bloggares åsikter om löpträning, RunKeeper, motgångar, sur