Det blev en sväng

Publicerat i Löpning

En sväng ut på löpbandet alltså.
Idag hade jag bestämt mig för att prova med 8 minuters löpning varvat med 2 minuters gång med ett lite lugnare tempo för att orka.
Det gick alldeles utmärkt bra.
Jag hade dessutom laddat för 8 km.

Det skulle ha gått bra om det gigantiska missödet med sladden inte hade inträffat.

När vi plockade fram löpbandet i höstas så hittade vi inte originalsladden utan tog en annan och det har fungerat alldeles utmärkt fram till idag.
När jag skulle sätta igång bandet så var kontakten plötsligt slapp och jag fick hålla på och mickla en stund innan bandet fick ström.
Så när jag kastade av jackan som låg för displayen vid 7.8 km för att ändra hastigheten och spurta de sista 200 meterna så landade jackan på sladden och strömmen bröts.
För att INTE komma tillbaka igen hur mycket jag än pillade.
Därför vet jag inte heller den exakta tiden utan 55 minuter är mer en gissning baserat på kilometertiden på ett tidigare pass.

Men jag vet ju att jag skulle ha orkat springa de där sista 200 meterna i ett, för mig, hiskeligt snabbt tempo och det känns härligt skönt.

Just idag är jag stark

Publicerat i Löpning

Det blev sex kilometer på löpbandet ikväll.
För absolut första gången NÅGONSIN kändes det helt okay att springa på löpbandet.
Jag kände mig stark, det var lugnt att öka den där tiondelen i hastighet för varje löpintervall och jag kände inte behov av att titta på klockan en enda gång under hela passet.
Jag gick två minuter och sprang sex minuter (som vanligt) och började springa på 8.6 km/tim och den sista sexminutaren sprang jag på 9.0 km/tim.
När jag var klar med det visade det sig att det var väldigt kort kvar, inte mer än 300 meter, till sex kilometer så då gick jag en stund för att hämta andan och sen avslutade jag de sista 250 meterna på 10.5 km/tim.
Totalt gjorde det att de sex kilometerna gick en minut fortare den här gången.

Och jag kände mig stark hela vägen.
Hela tiden.

Nu funderar jag på om jag ska öka tiden jag springer till sju minuter eller om jag ska minska tiden jag går till en och en halv minut.
Eller båda.

Något förslag någon?

NinjaIster eller Linda till exempel……..
Eller någon annan som känner sig sugen att lämna ett tips.

Jag gör det här fortfarande

Publicerat i Filmklipp, Löpning

Jag hade bestämt mig för sex kilometer.
Jag hade bestämt mig för sex minuters löpning varvat med två minuters gång.
Jag hade bestämt mig för att öka hastigheten en ytte pytte gnutta för varje löpningsintervall.
Jag hade bestämt mig för att springa med en hastighet av 10 km/tim den sista sträckan som fattades till sex kilometer.

Jag gjorde det.
Precis så.
Med handduken hängande över displayen.
Trots att jag var så trött att jag inte orkade hålla ögonen öppna på bussen hem.
Jag gjorde det.
Jag har bestämt mig för att försöka utmana mig själv en smula.
Pressa mig lite.
Och jag klarade det jag hade bestämt mig för.

Den sista sexminutersintervallen så gick min absolut bästa löparlåt, alla kategorier, på repeat.
Rätt högt.
Men jag gjorde det.
Jag springer igen.

Jag gör det här fortfarande.

Här är kvällens pass.
Här är min absolut bästa löparlåt.

Jag sprang

Publicerat i Eva, Löpning

7 november 2010Det gjorde jag.
Jag trotsade sömnbristen, kroppen som protesterade och hasade mig ut på löpbandet.
Och jag är förvånad.
Förvånad över att det går så bra som det gör.
Pass två efter ett långt träningsuppehåll så tänkte jag inte ”jag gör det här fortfarande” en enda gång.
Däremot var jag tvungen att riva bort handduken för att kolla hur lång tid det var kvar på den sista femminutersintervallen.
Då fattades det 40 sekunder.
40 sekunder är ingenting.
Så då ökade jag hastigheten på löpbandet istället.
Fem kilometer fick jag ihop.

Den där handduken som jag lägger över panelen måste vara magisk.
Det kan inte vara på något annat sätt.
Den här känslan som jag har i kroppen nu gör att jag känner mig peppad för löpning igen.

Det är bra.

Jag och mitt distansförhållande

Publicerat i Löpning

Jag har rätt länge levt i ett distansförhållande.
I en rätt dammig relation helt enkelt.
Ni som har levt i distansförhållanden vet hur det är.
Det är för det mesta rätt okul.
Man längtar nästan jämnt och när man prioriterar att göra någonting annat än att umgås med den som man har ett distansförhållande till så får man dåligt samvete.
Hur kul är det att antingen längta eller ha dåligt samvete?
Det är faktiskt i det närmaste plågsamt.

Jag kommer inte ens ihåg vad det var som gjorde att jag bestämde mig för att, så gott som, begrava relationen den här gången.
Kanske var det att det kändes som om jag höll på att bli sjuk.
Kanske var det bara jobbigt den senaste gången vi umgicks.
Kanske var det någonting annat.
Minns inte.

Idag har jag i alla fall gjort ett försök att återuppta relationen igen.
Jobba lite på den.
Längtan blev väl för stor antar jag.

Jag har sprungit ett pass på löpbandet.
Det har jag.
Jag sprang inte så långt och inte så fort.
Men jag har sprungit.
Dessutom lurade jag hjärnan och antagligen mig själv.
Men inte på det sättet som Ninja Ister tipsade om bland kommentarerna till den här postningen.
Nej då!
Jag programmerade tidsintervallerna i min iPhone och så slängde jag en handduk över löpbandets panel som visar tid, hastighet, kaloriförbrukning och distans.

Jag kände mig nästan korkad när jag märkte att det funkade.
Men det funkade så fantastiskt bra.
Jag kunde bara fokusera på löpningen, titta rätt fram och lyssna på musiken istället för att glo på den där klockan och räkna ner minuterna och sekunderna hela tiden.

Klockrent.