Nej hörrni

Publicerat i Löpning

Det har liksom tagit emot att springa hela vintern.
Kraft, ork och framförallt fokus har jag behövt till annat.
Kroppen och knoppen har sagt i från.

Men nu börjar det spritta igen.
I alla fall i skallen.

Jag har ju faktiskt ett lopp att träna till.
Hade ju tänkt testa att följa ett färdigt träningsprogram.
Tänk om jag skulle ta och ta tag i det nu.
Jag hoppar väl rätt in trots att det börjat redan.
Små detaljer bara.

Få se här nu då.
Hm.
Tisdag 22 jan – 8 km distans 52-53 minuter.
Det blir 6:30 per kilometer.

Det fixar jag.

Jag klev av

Publicerat i Löpning

Det har varit en konstig vecka.
En otroligt intensiv vecka.
En vecka fylld med Stockholm, jobb, tandläkarbesök, tuffa beslut, sena kvällar och rätt mycket bilåkande.
Det har inte direkt funnits varken tid, lust eller kraft för mig att nöta på löpbandet.

Igår fanns det.
Det var fredag och bitarna hade, på ett mirakulöst sätt, fallit på plats.
Vi hade ätit lax.
Mamma gick upp och la sig, Minsting sov redan och Min Älskade tackade också för sig.

På med löparkläderna och upp på bandet.
Laddad för 400m intervaller.
Minst 10 stycken.

Kände direkt att det inte stämde.
Värmde upp i 10 minuter och den där känslan som brukar infinna sig infann sig aldrig.
Jag började springa intervallerna och trots att hastigheten var låg och vilan rätt lång så funkade det inte alls.
Pulsen skenade och jag återhämtade mig otroligt dåligt under vilan.

Jag bestämde mig för att kliva av helt enkelt.
Avsluta, kliva av löpbandet, släcka lampan och gå upp igen.

I går kväll frös jag lite mer än vanligt.
I natt har jag haft konstiga drömmar och kallsvettig rygg.
I dag har jag ont i kroppen och rivningar i halsen.

Just sayin…….

Jag gjorde det, jag klarade nytt PB på milen

Publicerat i Löpning

Först så tänkte jag springa.
Hela dagen tänkte jag det.
Så kom jag hem och då slutade jag tänka att jag skulle springa.
Då tänkte jag att det kan jag göra på onsdag.
Så frågade Min Älskade om jag inte skulle springa idag.
Då tänkte jag om igen och gick och bytte om.

Värmde upp en knapp kilometer i lite lugnare (5.70/km) tempo.
Sen drog jag upp hastigheten och knäppte igång klockan.
Den första kilometern sprang jag 12.0 km/tim (5.0 min/km) men så tänkte jag att jag vill ju inte springa milen på 50 minuter blankt utan jag vill ju springa milen sub 50 dvs snabbare än 50 minuter så då höjde jag till 12.1 km/tim (4.96 min/km)
Så fortsatte jag så.
Runt 4 km började det kännas lite drygt.
Så då höjde jag hastigheten en smula.
Jag tänkte att om jag springer en kilometer lite snabbare så kan jag dra ner till ursprungliga hastigheten och tycka att det går sakta så jag höjde till 12.5 km/tim (4.8min/km) och sprang snabbare den sjätte och den åttonde kilometern för att alltså springa lite långsammare kilometer sju och nio.
De näst sista 500 meterna började jag på 12.5 och ökade en tiondel varje 100 meter för att avsluta de sista 500 i 13.5 km/tim (4.44 min/km)

Sluttiden för milen blev 48:59 

Jag som tyckt att jag inte riktigt blivit trött de senaste gångerna jag sprungit på löpbandet fick så jag teg idag kan jag säga.
Det var inte ett enda ögonblick som jag funderade på att ge upp.
Jag kände att jag skulle klara det redan från början.
Jag visste till och med att jag skulle klara det även när det var som drygast i mitten.

Men idag var det riktigt riktigt drygt.
Det var så att jag faktiskt funderade på om jag eventuellt skulle få lov att kräkas en smula när jag var klar.

Men jag klarade det.
Sub 49 på löpbandsmilen.

Jag och mitt löpband eller The Goddess of Fucking Everything

Publicerat i Löpning

Jag är verkligen förälskad i mitt löpband.
Fortfarande lite förvånad över känslan.
Så där som man kan vara rätt länge när en förälskelse har drabbat en.
När man känner sig så lycklig och lite häpen över att vara drabbad.

Jag tyckte ju att det var SÅ DRYGT att springa på bandet förra vintern.
Nu är det bara lätt och roligt och jag avverkar det ena löpbandspersonbästat efter det andra.
Både i tid och längd.
Idag hade jag bestämt mig för att springa en mil och jag hade bestämt mig för att göra det under 55 minuter.
Det är här min kärlek till bandet kommer in.
Bandet sackar inte.
Bandet håller hastigheten.
Det är bara för mig att go with the flow.
Springa på, lyssna på musik och tänka på annat.
Öka hastigheten när jag känner att jag orkar.

Sub 55 var målet.
Sagt och gjort.
Började i ett stadigt 5.45 (11.0 km/tim) tempo och ökade rätt snabbt till 5.22  (11.5 km/tim) och det kändes helt otroligt stabilt hela tiden.
När det var 4 km kvar ökade jag tiondel för varje 500 m och den näst sista kilometern sprang jag i 5.0 tempo (12.0 km/tim), de näst sista 500 i 4.8 tempo (12.5 km/tim) och de sista 500 m i 4.44 tempo (13.5 km/tim).
Det hela slutade med 10 sprungna kilometer på 53:10 och med en kilometers nedjogg blev det totalt 59 minuter och 45 sekunders träning idag.

Jag är helt otroligt nöjd och känner mig som Linda brukar göra.
Som ”The Goddess of Fucking Everything” 

Nu sätter jag siktet på 50 minuter för milen.
Måste nog suga på den karamellen en vecka eller två.
Femminuterstempo i en hel mil.
Det mina vänner är snabbt det.
Otroligt snabbt.
Men det går och jag kommer att klara det också. 

 

Ett par fina PB:n

Publicerat i Löpning

Det här med att springa milen under 60 minuter är lite magiskt.
Väldigt magiskt faktiskt.
I alla fall för mig.
Som en dröm.
Jag har varit långt ifrån den drömmen.

Jag har harvat omkring runt 6.20 och som bäst 6.13 minuter per kilometer på kortare distanser än milen.
Mer har jag liksom inte förmått.

Så började jag springa på löpbandet för någon vecka sedan.
Jösses vad lätt det gick.
Nu är det ju lättare att springa på löpband än utomhus men när jag säger att det gick lätt så menar jag jämfört med mina löpturer på bandet förra vintern.
De var mardröms lika.

Första löpturen sprang jag lätt 8 km.
Härom kvällen var det dags igen.
Jag sprang och sprang och ökade och ökade hastigheten och innan jag visste ordet av hade jag sprungit en mil.
Och jag hade gjort det under timmen.
Jag hade gjort det på 59.15 för att vara exakt.

Idag sprang jag igen.
Efter tre kilometer kändes det lite tungt.
Efter sex kilometer kändes det lite tråkigt.
Men jag höll i och sprang vidare.
Mot ett nytt PB
Idag sprang jag milen på 57.10
En putsning på två minuter.

Jag VET att det är lättare att springa på band än ute.
Men ändå.
Om jag nöter på på bandet med ökad hastighet och tränar mig på att springa i 5.40-5.30 min/km så kanske kanske kroppen kan tänka sig att springa lite längre sträckor i 6.0 min/km tempo.

Kanske.

Säsongspremiär

Publicerat i Löpning

Idag var det dags för säsongspremär på löpbandet.
Jag har dragit lite på det.
I stort sett det enda jag kommer ihåg från mitt springande på löpbandet förra vintern var att jag tyckte att det var helt onaturligt jobbigt.
Skitdrygt var vad det var och jag orkade ALDRIG springa en hel sträcka utan var tvungen att använda mig av 8+2 metoden och dessutom täcka över displayen för att överleva.
Några hastigheter att prata om kom jag heller ALDRIG upp i och då nötte jag ändå på rätt bra på det där löpbandet under en period.

Så i dag kände jag att jag var mogen.
Det var dags.
Jag drog på mig löparkläderna, gick ner i tvättstugan där vi ställt upp bandet och började springa.
Så lätt det kändes.
Det kändes liksom ingenting.

Jag började den första kilometern i 8.5 km/tim (ca 7 min/km) men gick snabbt upp till 9 och den tredje kilometern sprang jag i 9.5 km/tim (ca 6.30 min/km)
Jag hade inte någon riktig plan för dagens löpning men under den tredje kilometern bestämde jag mig för att höja hastigheten till 10 km/tim (6 min/km) och sen se hur länge jag orkade.

Efter en kilometer i 6 min tempo kändes det som jag skulle kunna springa så hur länge som helst.
Nu hade jag ju varken tid eller lust med att springa hur länge som helst därför bestämde jag mig för att öka.
Den tredje kilometern sprang jag i 10.2 km/tim (5.88 min/km), den fjärde i 10.5 km/tim (5.71 min/km), de näst sista 500 m höll jag 11 km/tim (5.45 min/km) och de sista 500 m 11.5 km/tim (5.2 min/km)

Totalt fick jag alltså ihop 8 km på 49.48 och snittiden på hela sträckan blev 6.13 min/km.

Jag måste säga att jag känner mig nöjd med min premiär.
Otroligt nöjd.

Nu ska vi snacka löpning

Publicerat i Eva, Löpning

Nu kanske jag törs skriva att jag har kommit igång med löpningen igen.
Jag är inne på tredje veckan med regelbunden löpning.
Tre pass i veckan.
Första veckan blev det 19 km.
Andra veckan blev det 23 km.
Den här veckan har det, än så länge, blivit 14 km.
Så ja, jag kanske törs skriva att jag har kommit igång igen.

Jag har lagt upp det så att jag har varvat snabb gång med löpning.
Jag började med 2 min gång och 5 min löpning och ökade antalet löpminuter successivt och är nu uppe i 8 min löning varvat med snabb gång.
Nästa vecka ska jag testa med 1 min gång och 9 minuters löpning hade jag tänkt.
Jag tror att jag fortfarande kan behöva lura mig själv genom att lägga in en minuts gång med jämna mellanrum.
På något sätt är det mentalt svårare att springa på löpband.
Det har blivit otroligt mycket lättare sedan jag började täcka över displayen, men det är ändå svårare än att springa utomhus.
Utomhus kan jag själv reglera hastigheten utan att sluta springa.
När jag springer på löpband så ska ni inte för ett ögonblick inbilla er att jag ändrar på hastigheten på bandet i första taget.
Har jag bestämt en hastighet så är det den som gäller och då är det liksom bara att pinna på.

Nu har jag i alla fall kommit igång och min plan är alltså att fortsätta springa tre pass i veckan och att jag ska få ihop minst två mil på de här tre passen.
Jag har också en liten plan för hur jag ska lägga upp de här passen.

Det första har jag tänkt mig lite kortare och med lite kortare menar jag inte längre än 8 km och aldrig kortare än 5, men i lite snabbare tempo och i samband med det passet har jag också tänkt mig att köra några styrkeövningar för mage, rygg, bröst och gäddhängsmuskulaturen.
Det andra har jag tänkt köra intervaller och tar gärna emot tips på olika varianter av intervallträning.
(Kilometerintervaller känner jag mig dock inte riktigt mogen för än)
Det tredje passet har jag tänkt mig ska bli lite längre och med lite längre menar jag längre än 8 km.

Idag var det alltså dags för mitt livs första intervallpass på löpbandet.
Jag hade tänkt mig så här.
Uppvärmning 2,5 km
1 x 200 m i 6 min tempo.
1 x 200 m i 5.30 min tempo.
2 x 200 m i 5.0 min tempo.
1 x 200 m i 5.30 min tempo.
1 x 200 m i 6 min tempo.
Allt varvat med 100 m gång.
Nedjogg.

Nu blev det inte så.
Ja den första delen blev exakt som jag hade planerat från början.
Slutet också.
Men i mitten skilde det sig en aning.
Det kändes så himla bra och, hör och häpna, roligt att springa fort att det blev 5 x 200 m i 5.0 min tempo istället.
Jag blev helt förvånad själv när jag upptäckte vad härligt det var att springa så där fort.
Det var verkligen skitkul och det känns ju onekligen positivt med tanke på att jag tänkt mig att springa intervaller en gång i veckan.

Jag fick i alla fall ihop 6 km idag och jag har en jättebra känsla i kroppen.
Jag känner mig glad och endorfinig.
Det är en känsla jag älskar.