Livspusslet

Publicerat i Familjen

Pussel

(fotograf: INTVGene)

Det händer hela tiden saker.
Situationen förändras.
Livet förändras.
Ibland känns det som ett pussel.
Det där berömda livspusslet.
Alla bitarna ska passa i varandra.

I höstas stod vi där med vårt livspussel i händerna.
Vi stod inför faktumet att det var, återigen, dags att kasta alla bitarna rätt upp i luften.
Vi bara visste att vi var tvungna att kasta pusslet på ett så otroligt fiffigt och skickligt sätt att när det skulle ramlar ner så skulle alla tusentals bitar ramla på precis rätt plats på en gång.
Vi visste att vi hade bara ett försök på oss.

Vi resonerade, diskuterade, vägde för- och nackdelar, försökte lista ut alla tänkbara möjligheter för bitarna att falla.
Så tittade vi varandra i ögonen.
Vi nickade nästan omärkligt.
Så där i samförstånd.
Vi tog varandras händer.
Och vi kastade upp alla tusentals bitar i vårt livspussel.
Rätt upp i luften.

Ett par bitar ramlade ner nästan på en gång.
Andra tog lite längre tid.
Några bitar var vi tvungna att kasta så högt upp att de ramlade ner rätt nyligen.
Tre, fyra bitar är kastade så högt upp att de precis, alleles nyligen, har bytt riktning och är på väg tillbaka ner igen.

Men det är ändå så att bitarna faller på plats.
Den ena efter den andra.
Vi börjar se mönstret.
Det nya mönstret.

Vi börjar, inte bara hoppas, utan vi börjar tro att det vi bestämt oss för att göra kommer att bli bra.

Dom där bitarna

Publicerat i Reflektioner

Ni vet alla dom där bitarna.
I det där pusslet.
När alla bitarna i ett 1000 bitars pussel kastas upp mot taket och tanken är att när de faller ner ska de vara sorterade och varenda en av de tusen bitarna ska falla ner exakt på sin plats. När den sista pusselbiten har fallit till marken så är pusslet komplett.

Men  känslan när man precis har kastat upp alla de bitarna och det känns som om tiden stannar.
Allting går i ultrarapid.
Den känslan har vi levt med den sista tiden.
De senaste veckorna.
De senaste månaderna.

Bitarna har varit uppkastade och har börjat falla.
Ett par hundra bitar föll på rätt plats snabbt, nästan ögonblickligen.
Nästa tvåhundra strax därpå.
Sen föll det femtio och femtio åt gången.
Många gånger.

Nu är snart alla tusen bitarna på plats.