Vad var det som hände?

Publicerat i Reflektioner

Vad var det som hände?
Egentligen?
Vart tog september vägen?
Någon som vet och som kan svara på det?

Först så var det augusti och fortfarande sommar.
Sedan hände det en herrans massa saker.
Nu är löven gula och röda och i morgon är det oktober.

Hallå liksom!

Grinfärdig av tacksamhet

Publicerat i Eva

Nu blir jag så där grinfärdig av tacksamhet igen.
Jag blir ju det ibland.

Över att jag kan ta Minsting i handen, gå över vägen och två hundra meter in i skogen och där plocka så mycket blåbär vi vill.
Över att jag i närmsta dike hittar så mycket kantareller att det blir en rågad stekpanna när det är rensat och klart.
Över mitt jobb som jag älskar.
Över att Sune svarat bra på antibiotika och smärtlindring, att han stödjer på sitt ben igen och över att han varit ute en sväng idag.

Grinfärdig av tacksamhet över hur mitt liv ser ut.
Över det jag och Min Älskade har skapat tillsammans.
Våra barn.
Vårt hus.
Vår katt.
Vårt liv.
Vår kärlek.

Sådan enorm tacksamhet över att det var så här det var meningen att det skulle bli.

 

Slut som artist

Publicerat i Reflektioner

Jag är trött nu.
Riktigt riktigt trött.
I går kväll var jag så trött att jag trodde jag skulle börja gråta innan jag kom upp i sängen.
När Minsting kröp nära och viskade i morse var jag så trött att jag inte ens kunde röra kroppen, kände extra mycket kärlek för Min Älskade som gick upp och sov vidare till 08.39

Jag började fundera lite på hur det kan komma sig att jag är så trött.
Det är ljust ute, jag tränar, jag är lycklig, jag äter bra och jag sover på nätterna.
Men det är ju så att det har varit en tuff period.
De senaste 18 månaderna har varit rätt tuffa.
Kärmor som var så sjuk och gick bort.
Vantrivsel på mitt förra jobb och ett besked om varsel som gjorde att vi beslutade oss för att flytta.
Hitta nytt hus.
Hitta nytt jobb.
Hela förra semestern ägnade jag åt att packa, kasta, packa och förbereda flytt.
Så ett nytt jobb, ett nytt hus, en ny stad, ett nytt liv.
All väntan, all osäkerhet, alla beslut och all vånda innan bitarna i alla olika 1000-bitarspussel fallit på rätt plats.

Det är egentligen inte så konstigt att jag är lite trött just nu.

Jag har en dag kvar.
Sedan är det semester.
I fyra härliga långa veckor.

Så intensivt

Publicerat i Reflektioner

Den senaste tiden, eller sedan vi flyttade till Västmanland, har jag upplevt allting på ett helt annat sätt.
Speciellt tydligt har det varit sedan våren kom och nu under den här underbara försommaren.
Det är precis som mina upplevelser är intensivare.
Som jag upplever mitt liv intensivare.

Känslorna är intensivare.
Bilderna är helt makalöst intensiva.
Magiska.

Jag tänkte på det redan i höstas när jag upplevde färgerna som intensivare.
Som om de stannade kvar längre.
De ville aldrig ta slut.
Nu är det våren och det ljuvliga som är så intensivt.
Grönskan och maskrosorna som är så vackra.
De underbara frukträden som blommar på ett sätt som jag inte kan påminna mig att jag upplevt tidigare.
Träden ser ut som det är klädda med bomull.
Så otrolig intensivt.

Snart blommar syrenen på tomten.
Vilken sekund som helst.
Efter det kommer lupinerna.
Hur intensivt blir det inte då?

Jag älskart

Publicerat i Eva, Löpning

Älskar att det är så ljust ute nu att jag kan ta en löprunda på kvällen.
När jag kommer hem från jobbet är det familjeumgänge som gäller.
Eller mest handlar det väl om umgänge med Minsting.
Men när han går upp tillsammans med sin pappa för att läsa saga och somna så är det min stund.

Bestämde mig hastigt och väldigt lustigt för löpning och för intervaller.
10 x 200 m blev det.
Jag försökte hålla vilan så kort det bara gick mellan intervallerna och i början fixade jag 60 sekunders vila men sedan var jag tvungen att 75 sekunder.
Jag var ändå rätt sliten på slutet.
Den sista intervallen blev den långsammaste men den första var inte den snabbaste.
Och ja, det är VÄLDIGT mycket jobbigare att springa ute än på bandet.
Både mentalt och rent fysiskt.
På bandet är det bandet som håller hastigheten och jag har bara att följa med.
När jag springer ute måste jag hålla hastigheten själv och det kan fresta på ibland.

Men summa summarum känner jag mig nöjd med kvällens löpning.
Jag älskar att springa.
Jag älskar att jag har beställt nya skor.
Jag älskar att det är ljust ute.
Jag älskar min familj.
Jag älskar mitt liv.

Jag ba älskart!

Strängt upptagen

Publicerat i Reflektioner

Jag har, och är fortfarande, strängt upptagen.
Strängt upptagen av att umgås.
Äta god mat.
Prata.
Iaktta när Minsting lär känna en ny människa.
Prata.
Äta lite mer.
Iaktta när min vän lär känna Minsting.

Strängt upptagen av att njuta av livet.