Fram emot midsommar

Publicerat i Reflektioner

Möjligtvis då kanske all den här snön kommer att vara borta.
Vi har så sjukt mycket snö att det knappt går att beskriva och det verkar bara komma mer och mer hela tiden.
Jag vill inte veta hur mycket snö det kan komma i mars.
Faktiskt.
Visst finns det hopp om vår när solen skiner.
Men all den här snön……….

19_mars_1.jpg

19_mars_3.jpg

19_mars_2.jpg

Den objudne gästen är tillbaka

Publicerat i Eva

Den där Chefen har kommit och hälsat på igen.
Hostan From Hell är tillbaka som objuden gäst.

Rethostan och torrhostan är det som är här.
IGEN.
Jag hostar så jag kissar på mig.
Jag hostar så jag kräks.
Jag hostar så att det känns som jag har sår i halsen.
Jag hostar så att jag har träningsvärk i rygg- och magmuskler.

Om det ändå kunde vara en produktiv hosta.
Det känns liksom meningsfullare att hosta om det resulterar i att det kommer upp någonting.
Då känns det som jag har åstadkommit någonting när jag hostat klart.

Och en annan sak som jag har funderat på.
Förhoppningsvis kanske det finns någon människa som är lite mer medicinskt bevandrad än jag som kan svara på det här:
VARFÖR blir hostan värre när jag lägger mig ner?
Varför är det så att så fort jag lägger mig i vågrätt position så eskalerar hostan, blommar ut och liksom aldrig tröttnar eller vissnar?
VARFÖR?

Jag behöver gå och lägga mig men drar mig för att göra det eftersom jag vet vad som händer när jag gör det.

Den är här nu

Publicerat i Eva

Visst har en liten och betydligt lindrigare kusin från landet varit i närheten de senaste dagarna.
Men nu har själva  familjeöverhuvudet kommit hit.
Chefen för hosta har flyttat in.

Hostan från HELL är här som objuden gäst.

I natt har jag lyckats hålla halva norra Europa vaken med min hosta.
Som jag hostar.
Min Älskade har hämtat vatten, tyckt synd om mig och erbjudit sig att hämta Ipren.
Inte kommer det upp något heller.
Det är inte direkt någon produktiv hosta.
Det bara kliar och retas av helvete i halsen och hur mycket jag än försöker stå emot så går det inte att låta bli att hosta.

Jag hostar tills jag kräks.

Nu ligger Min Älskade uppe och sover och jag borde göra detsamma men jag drar mig för att gå upp och lägga mig.
Jag vet ju att det blir värre när jag lägger mig ner och gör jag det bredvid honom så finns det inte ens en mikroskopisk möjlighet att jag inte kommer att hosta och hostar jag så vaknar han.

Det blir soffan för mig.
Soffan, två plädar och något kasst tv-program.
Fan vad jag är less på det här nu.
Riktigt less!
Det är snart lika bra att jag lägger till kategorin ”Sjuk” till bloggen.

Cocillana kanske?
Någon?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Uppdatering från Sjukstugan

Publicerat i Familjen

Tonåringen är frisk.

Minsting är aningens snorig fortfarande, äter inte just någonting men är på ett relativt strålande humör och transporterades till dagis idag.

Min Älskade klagade över ont i bihålorna och feber igår  och han är sämre idag.
Mycket sämre.
Han är svettblank i pannan och på ögonen och har gått upp och ner mellan sängen och soffan hela eftermiddagen.

Jag kände mig lite bättre igår eftermiddag men rasade under kvällen och bestämde mig redan då för att vara hemma från jobbet idag.
Det var tur eftersom jag är sämre idag.
Jag pratade med sjukvårdsupplysningen idag.
Jag berättade att jag har haft fyra infektioner med halsont och feber under kortare period än sex månader och frågade hoppfullt om det inte fanns något prov dom kunde ta.
Det fanns visst någon odling att göra på ett halsprov och jag tror att det är det jag har fått tid för att göra imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,